Både spontana klädköp och middag med kompisar är väl just vad barnet ska använda sina pengar till?

Vi ger vår äldsta son (16 år) barnbidraget och han har haft det i 1,5 år nu ca. Han är extremt ekonomisk, snål nästan, och vill främst spendera på kläder och skor.
Han går på bio nån gång i halvåret och då och köper snacks ett par gånger per månad.  Klipper sig varannan månad. 

Vi har sagt att dyrare kläder som man behöver går vi in med ett rimligt belopp för. Vinterjacka tex lade vi 500, resten fick han stå för. Skor till innegymnastik är ett måste för skolan så dem bekostade vi. 
Skolan ger eleverna SL-kort men kortet för fritiden har vi köpt eftersom det även ligger i vårt intresse att han kan ta sig hem säkert efter fritidsaktiveter och när han varit hos kompisar.
Gymkort har vi betalat men det reducerar hans barnbidrag med 100kr mån.

Min man är väldigt pigg på att "hjälpa till" och skickar över en hundring när sonen ringer. Jag  - nej. Han har pengar, att han är snål och inte vill köpa mat ute är en prioritering som han måste lära sig. Enda gångerna vi kan sätta över en slant är om vi övriga familjen (vi har även yngre barn) har varit iväg på nån utflykt som stora sonen duckat (lekland, badhus, bio) och ätit på restaurang. Då kan vi tycka det är rättvist om han också får del av det. Men det är sällan, var 3e månad kanske.

Klippa håret har också varit en diskussion här och jag kan kanske gå med på att betala nån gång per år. Men så ofta som han klipper sig, inte en chans, då får han stå för det eller lära upp en kompis så kan de hjälpa varann

Vi har också råd att göra det men vi vill inte. "Vi" i familjen köper hämtmat kanske 2ggr månad. Då inkluderas förstås 16-åringen också.
Och sen händer det ibland att vi andra (föräldrar + småsyskon) äter ute när 16-åringen inte är med och då har vi ibland kompenserat genom att föra över 100kr eller så. Men vill han, vår 16-åring, äta ute varje helg så får han väl göra det några månader och lära sig hur det påverkar hans budget om han gör det. 

Det finns många lärdomar i det här med ekonomi och att samtidigt som man KAN köpa saker eller göra saker eller äta ute eller vad det nu handlar om så betyder inte det att det är så för alltid eller att våra barn kommer kunna göra det som vuxna, helt ärligt. 
Jag är uppvuxen med grillkorv och pommes frites som det man åt när det var fest. Läsk drack man på kalas. Nu har vi rest en del, vi har bra mat  hemma, vi äter ute ibland osv. Men jag gillar inte att min son ibland visar tendenser till att skaffa sig vanor som jag vet att han kanske inte kommer kunna upprätthålla som ung vuxen. Och förväntar sig det liksom.  Nu har jag förstås ingen aning om vad han kommer att göra för val framöver gällande studier, karriär, boende mm men det behöver unga också förstå.