• Anonym (Besvi­ken dotter­)
    Ons 25 jan 00:13
    1806 visningar
    14 svar
    14
    1806

    Ledsen och värdelös

    Jag fyller 50 om några dagar. Hela mitt liv har varit tufft, mest då min mamma och pappa skildes när jag var liten. Mamma gifte om sig med en svensk och jag var tvungen att lämna papoa, släkt, vänner och mitt liv bakom mig. Kom till Sverige som 7åring, blev mobbad, en mamma som nästan dagligen misshandlade mig (i vårt hemland var barnaga tillåtet). Jag fick bara fula billigkläder som inte klarade vintern och fick stryk för att kläderna slets ut (pga dålig kvalitet) Fick ett halvsyskon som från dag 1 blev bortskämd och fick allt hen pekade på. Jag kände mig som en slav/ piga som blev slagen och utnyttjad. Aldrig en kram, puss eller något Min 14årsdac glömdes bort av min familj. Hela min skoltid försökte jag få hjälp av skolkurator mm men efter varje samtal ringde hen till mamma och berättade vad vi hade pratat om vilket resulterade i att jag fick stryk då jag tydligen skämde ut familjen. Som 17åring flyttade jag hemifrån och hade ett svårt förhållande med mamma. När jag  var 21 hade jag möjlighet att få resa till hemlandet och vara med min pappa (han visste inte om hela katastrofe  här) och det var en underbar tid. Tyvärr rök mamma och jag ihop och hade ingen kontakt på ca 1 år. På hennes födelsedag bet jag ihop, beställde blommor och ringde. Sedan dess har vi ett konstigt förhållande. Jag tänker att "hellre en dålig mamma än ingen alls". Flyttade tillbaka till Sverige när jag var runt 35 och ända sedan dess är det ännu mer märkbart att jag bara är ett bihang. All mammas intresse och kärlek går till mitt halvsyskon som är "mammas lilla bebis". Tex fick jag aldrig övningsköra eller fick en enda krona som hjälp. Mitt syskon fick övningsköra, fick körkortet betalt och fick en egen begagnad bil när han var 18....     varje månad hjälper jag (bara jag) mamma med hennes räkningar, myndighetspost och övriga digitala ärenden. Varje gång tar det jättelång tid pga hennes nojor. Jag ringer varje dag för att se att allt är ok med henne. Mitt syskon har knappt kontakt alls med henne, enda gången är när hen behöver hjälp, pengar eller barnvakt. Nu är det så att jag ska fylla jämnt. När mitt syskon fyllde 40 fick hen 4.000 kr av mamma. Nu fyller jag 50 och fick 1.000 kr..... blev mållös, ledsen och besviken än en gång. Jag vill bara ge henne pengarna tillbaka och säga typ: kan du inte ens ge mig en adekvat uppvaktning och gåva kan det kvitta. Tack men nej tack. Vad tycker ni, är jag girig och krävande? Eller är det faktiskt min mamma som är ute och cyklar? Hon har pengar (vilket jag ser mär jag betalar räkningarna och jag ser även vad hon har betalat till mitt syskon)  För mig känns det overkligt att än idag i vuxen ålder år det så märkbart att mamma föredrar sin minsting istället för att behandla oss 2 lika....

    Vill även lyfta att varken mitt syskon eller jag har mågon annan anhörig i livet förutom mamma. Våra båda pappor samt farföräldrar är sedan många år i himlen (vi var pappornas enda barn) mormor sedan 5 år och morfar har aldrig funnits.

    Snälla, bombardera mig med era svar, tankar och idéer🙏❤️ vet inte vad jag ska göra, hur jag ska bete mig eller handskas med situationen. Skäll på mig, förstå mig, stötta mig  bolla med mig.

  • Svar på tråden Ledsen och värdelös
  • Anonym (Gratt­is på födels­edagen i försko­tt!!)
    Ons 25 jan 00:24
    #1
    +2

    Hej, jag förstår att du är ledsen och känner att du är värdelös, efter allt du har varit med om. Och med det som hände nyss. Har du gått till kurator och pratat  med någon om hur du haft det. 
    Vet du att det är tyvärr inte alltför ovanligt att föräldrar behandlar sina barn olika, men det är otroligt fult gjort. 
    Det som jag skulle vilja säga är, att sluta hoppas på en förändring, för du kommer bara att bli besviken. Det kommer inte att bli någon förbättring. Inte lätt men försök inse att hon inte kommer att förändras.
    Fråga dig själv om du vill hjälpa din mamma fortsatt. En gode man kostar pengar så du kan ju säga att du vill ha pengar för det jobb du gör. 
    Beroende på hur gott ställt din mamma har, så mellan 500 kr o 1000 kr i månaden skulle jag rekommendera. 
    Så fint av dig att du hjälper din mamma trots att hon brytt sig så lite. Tror du att hon medvetet velat vara elak emot dig, eller kan det finnas andra orsaker.
    Har du någon några vänner som kan hjälpa dig att göra din femtioårsfödelsedag extra minnes värd.....
    Grattis i förskott! Kom ihåg att du är värdefull, du är unik ingen annan är som dig!

  • +1

    Jag förstår dig.
    Din mamma gör fel, men räkna inte med att hon någonsin kommer att inse det.
    Du har ingen skyldighet att hjälpa henne. Om du gör det så är det för att DU vill och att du skulle må dåligt av att inte hjälpa henne, så tänker jag.

  • +1
    Kisseboda skrev 2023-01-25 09:52:39 följande:

    Jag tycker du har all rätt att känna dig värdelös för när du berättar om sitt liv så låter det verkligen som som du är det, och nu är du ju dessutom gammal, 50 är väldigt gammalt och din mor är ju inne på sina sista år, jag tror att din mor behandlar dig annorlunda för hon inte älskar dig, inte som dina syskon och hon kanske skäms att du är misslyckad i livet? Och det är därför du blir behandlad annorlund. Jag tänker att om är så pass gammal och fort inte gjort något av livet eller känner sig värdelös så finns det tyvärr inte mycket hopp! Har du något att leva för egentligen om du frågar dig själv? jag försöker ge dig ärliga svar, jag vet att ingen annan här kommer göra det. 


    Vilker osympatiskt inlägg. 50 år är ingen ålder, du kan frigöra dig mentalt från mamma nu och börja leva Ditt liv. Ta hand om dig!
  • Anonym (Troll­et)
    Ons 25 jan 10:49
    #5
    +1
    Kisseboda skrev 2023-01-25 09:52:39 följande:

    Jag tycker du har all rätt att känna dig värdelös för när du berättar om sitt liv så låter det verkligen som som du är det, och nu är du ju dessutom gammal, 50 är väldigt gammalt och din mor är ju inne på sina sista år, jag tror att din mor behandlar dig annorlunda för hon inte älskar dig, inte som dina syskon och hon kanske skäms att du är misslyckad i livet? Och det är därför du blir behandlad annorlund. Jag tänker att om är så pass gammal och fort inte gjort något av livet eller känner sig värdelös så finns det tyvärr inte mycket hopp! Har du något att leva för egentligen om du frågar dig själv? jag försöker ge dig ärliga svar, jag vet att ingen annan här kommer göra det. 


    Skrattande

    Gud så obegåvat skrivet! 

    Förstår ditt syfte (att trolla och göra ts ledsen bara för att du själv mår dåligt), men lär dig då att göra det mindre tydligt.

    Gissar att du är en tonåring eller en person med låg IQ (säkert sitter hemma såhär på förmiddagen, för att du inte klarar av att gå I skolan eller jobba).

    Det finns såklart elaka personer som är smarta. Men inte i detta fall Kyss
  • Anonym (Troll­et)
    Ons 25 jan 11:07
    #5
    +1
    Anonym (Besviken dotter) skrev 2023-01-25 00:13:02 följande:
    Ledsen och värdelös

    Jag fyller 50 om några dagar. Hela mitt liv har varit tufft, mest då min mamma och pappa skildes när jag var liten. Mamma gifte om sig med en svensk och jag var tvungen att lämna papoa, släkt, vänner och mitt liv bakom mig. Kom till Sverige som 7åring, blev mobbad, en mamma som nästan dagligen misshandlade mig (i vårt hemland var barnaga tillåtet). Jag fick bara fula billigkläder som inte klarade vintern och fick stryk för att kläderna slets ut (pga dålig kvalitet) Fick ett halvsyskon som från dag 1 blev bortskämd och fick allt hen pekade på. Jag kände mig som en slav/ piga som blev slagen och utnyttjad. Aldrig en kram, puss eller något Min 14årsdac glömdes bort av min familj. Hela min skoltid försökte jag få hjälp av skolkurator mm men efter varje samtal ringde hen till mamma och berättade vad vi hade pratat om vilket resulterade i att jag fick stryk då jag tydligen skämde ut familjen. Som 17åring flyttade jag hemifrån och hade ett svårt förhållande med mamma. När jag  var 21 hade jag möjlighet att få resa till hemlandet och vara med min pappa (han visste inte om hela katastrofe  här) och det var en underbar tid. Tyvärr rök mamma och jag ihop och hade ingen kontakt på ca 1 år. På hennes födelsedag bet jag ihop, beställde blommor och ringde. Sedan dess har vi ett konstigt förhållande. Jag tänker att "hellre en dålig mamma än ingen alls". Flyttade tillbaka till Sverige när jag var runt 35 och ända sedan dess är det ännu mer märkbart att jag bara är ett bihang. All mammas intresse och kärlek går till mitt halvsyskon som är "mammas lilla bebis". Tex fick jag aldrig övningsköra eller fick en enda krona som hjälp. Mitt syskon fick övningsköra, fick körkortet betalt och fick en egen begagnad bil när han var 18....     varje månad hjälper jag (bara jag) mamma med hennes räkningar, myndighetspost och övriga digitala ärenden. Varje gång tar det jättelång tid pga hennes nojor. Jag ringer varje dag för att se att allt är ok med henne. Mitt syskon har knappt kontakt alls med henne, enda gången är när hen behöver hjälp, pengar eller barnvakt. Nu är det så att jag ska fylla jämnt. När mitt syskon fyllde 40 fick hen 4.000 kr av mamma. Nu fyller jag 50 och fick 1.000 kr..... blev mållös, ledsen och besviken än en gång. Jag vill bara ge henne pengarna tillbaka och säga typ: kan du inte ens ge mig en adekvat uppvaktning och gåva kan det kvitta. Tack men nej tack. Vad tycker ni, är jag girig och krävande? Eller är det faktiskt min mamma som är ute och cyklar? Hon har pengar (vilket jag ser mär jag betalar räkningarna och jag ser även vad hon har betalat till mitt syskon)  För mig känns det overkligt att än idag i vuxen ålder år det så märkbart att mamma föredrar sin minsting istället för att behandla oss 2 lika....

    Vill även lyfta att varken mitt syskon eller jag har mågon annan anhörig i livet förutom mamma. Våra båda pappor samt farföräldrar är sedan många år i himlen (vi var pappornas enda barn) mormor sedan 5 år och morfar har aldrig funnits.

    Snälla, bombardera mig med era svar, tankar och idéer🙏❤️ vet inte vad jag ska göra, hur jag ska bete mig eller handskas med situationen. Skäll på mig, förstå mig, stötta mig  bolla med mig.


    Jag kan bara råda dig att SLUTA HJÄLPA din mamma.

    Hon tar dig för givet och upskattar inte det.

    Umgås med henne när du har lust, på dina villkor. 

    Så fort du känner att hon gjorde dig ledsen - säg "nu känner jag mig sårad av det du sa/gjorde. Och gå iväg.

    GÅ ALDRIG in i diskussionen om hon ville såra dig eller det är du som missuppfattat allt osv. Anklaga inte heller. Bara säg hur DU känner dig på grund av det hon gjorde.

    Och kom nästa gång som om inget hade hänt (när du får lust, och absolut inte för att hjälpa henne med NÅGOT). Hon kommer INTE bli snällare mot dig för det.

    Det blir lite lättare att acceptera hennes uppförande om du själv blir mera egoistisk och slutar med din masochistiska altruism. 

    Tänk på att du möter henne endast för din skull. Endast när det känns bra och rätt för dig. Och går så fort det inte känns bra. 

    Det blir säkert svårt i början. Men stålsätt dig.
    Ställ dig i kö till psykologen på vårdcentralen. Du behöver det, du har ju svår barndomstrauma. Under tiden kan du prata med en psykolog digitalt (mindler eller liknande, blir inte dyrare än på vårdcentralen), så du lugnar ner dig och få lite stöd och tips.
  • Anonym (Anna)
    Ons 25 jan 12:44
    #6
    +3

    Förtjänar hon din hjälp nu på äldre dagar efter allt hon utsatt dig för? Hjälp henne inte med något. Det kan ditt syskon göra. Lev resten av ditt liv i harmoni med kanske en egen familj och vänner

  • Anonym (...)
    Ons 25 jan 13:38
    #7
    +1

    Din mamma kommer aldrig att ändra på sig, och aldrig erkänna hur orättvis hon är. eller att be om ursäkt, tyvärr. Eftersom du mår så dåligt av hur hon behandlar dig, fortfarande, så kan jag inte se varför du har någon som helst kontakt med henne? Du låter henne indirekt göra dig illa om och om igen, bara genom att vara snäll, och önska att hon ska älska dig. Jag hoppas att du har andra i ditt liv som faktiskt uppskattar dig för den du är, ägna din tid och energi åt dem i så fall så ska du se att du mår bättre! Lycka till, och grattis till 50-årsdagen!

  • Anonym (äää)
    Ons 25 jan 13:42
    #8
    +1

    Sluta betala hennes räkningar och annat du hjälper henne med.

    Sedan är det förstås en sorg att det är så här men mitt råd är att du börjar se henne som en äldre kvinna, vilken som helst. 
    Det är tufft men jag tror du kommer må bättre om du frigör dig helt. 
    Ditt yngre syskon får väl hjälpa henne med det där praktiska. 

  • Anonym (Din mamma är orättv­is)
    Ons 25 jan 14:47
    #9
    +1

    Beklagar verkligen din situation. Din mamma är orättvis och som någon påpekade så förtjänar hon inte din hjälp.

    Att ha en förälder är ju just att ha precis den människan som råkar vara ens förälder. Det kan vara en snäll, omtänksam rättvis människa, men också faktiskt en tråkig orättvis människa som man faktiskt inte ska ha så mycket kontakt med.

    Det är aldrig för sent för att förändra sitt beteende och därmed också de relationer man har. Det blev väl en tydlig ledtråd hur hon tänker nu när du fyllde och försök lägga fokus på annat. Inte på att fortsatt hjälpa och stötta henne.

  • Anonym (Besvi­ken dotter­) Trådstartaren
    Ons 25 jan 22:52
    #10

    Tack för ditt fina och stöttande inlägg🙏🙏❤️ Jag har en fantastisk "egen familj, världens bästa man, vänner och även några "syskon" som ej är av samma blod. Mannen och jag ska åka utomlands och fira min semester så jag är överlycklig❤️ jag är så nöjd med mitt liv, har ett bra jobb, är välutbildad, inga hälsoproblem, reser utomlands 2-3 gånger per år, tränar flera gånger i veckan, mina vänner är fantastiska..... enda önskan jag har är att mamma nåhon gång skulle visa att hon faktiskt älskar mig🤔🙄 men det lär nog aldrig hända💔

    Så tacksam över ditt och alla andras svar här🙏 så lätt att man blir trångsynt och bara ser sitt. Glad att jag kan bolla med er och även få förståelse❤️ ni är bäst

  • Anonym (Kärle­k)
    Tor 26 jan 00:31
    #11

    Lång trådstart, och eftersom timmen är sen orkar jag just nu inte svara på exakt allt. MEN snälla TS se din födelsedag som en nystart!

    Gå vidare från din mamma och lev ditt liv. Gör roliga saker som får just dig att må bra. Små saker i vardagen.

    Skriver inte för att såra utan för att uppriktigt vara ärlig. Din mamma kan du inte ändra på!!!!! Hon kommer aldrig ändra sig i hur hon behandlar dig, och er. 


    Hon favoriserar ditt syskon och tar dig för givet och beter sig som skit, du kan tyvärr inte ändra på så mycket. Ha bara så mycket kontakt med henne du själv orkar. Försök att inte hjälpa henne så mycket. Försök samarbeta med ditt syskon. Kram

  • Anonym (Kärle­k)
    Tor 26 jan 00:48
    #12

    Jag har EXAKT samma relation du har till din mamma till min pappa BTW. Han har hela livet favoriserat min lillasyster. Det har varit en total favorisering av henne och nästan ett hat mot mig. Ingenting jag gjort duger. Vi jämfördes öppet.. I skolan dög ingenting, men hon fick beröm när hon presterade ännu sämre? 


    Pappa köpte en bostadsrätt till henne. Jag har aldrig fått nån hjälp. När syrran fyllt jämt, typ 18 och 25 och så har hon uppvaktats för tusentals kronor. Jag får grejer för några hundringar. Aldrig det jag önskar mig heller.. Medan syrran får det hon vill ha när hon fyller år eller det är jul. Det säger väl ändå nåt?

    De anstränger sig verkligen för att köpa bra presenter till syrran både mamma och pappa, medan jag då får höra att jag ju ändå inte kunde komma på vad jag önskade mig? Det är inte sant! De bara lyssnar inte på vad jag säger att jag önskar mig. Helt enkelt eftersom de aldrig lyssnat på mig.


    När jag fyllde 40 önskade jag mig en sak. Jag fick till svar äsch.. Det är väl ingenting vettigt nä det går inte. Trots att det var en bra grej!? Sedan fick jag lite skräp som jag inte ville ha eller behövde. Fick också höra en extra gång att jag ju ändå inte önskade mig någonting.. Och alltså jag bryr mig inte mycket om just det här, det är en skitsak men jag tog upp det bara för att det beskriver hur jag blir behandlad hela tiden. Hade min lillasyster önskat sig exakt samma sak hade de tyckt att det var en rolig grej, och de hade gjort en stor sak av att de ansträngt dig för att hitta just det. Det är så som dom funkar bara.. Och allra värst Är pappa

  • Anonym (Inio)
    Tor 26 jan 01:04
    #13
    Anonym (Besviken dotter) skrev 2023-01-25 00:13:02 följande:
    Ledsen och värdelös

    Jag fyller 50 om några dagar. Hela mitt liv har varit tufft, mest då min mamma och pappa skildes när jag var liten. Mamma gifte om sig med en svensk och jag var tvungen att lämna papoa, släkt, vänner och mitt liv bakom mig. Kom till Sverige som 7åring, blev mobbad, en mamma som nästan dagligen misshandlade mig (i vårt hemland var barnaga tillåtet). Jag fick bara fula billigkläder som inte klarade vintern och fick stryk för att kläderna slets ut (pga dålig kvalitet) Fick ett halvsyskon som från dag 1 blev bortskämd och fick allt hen pekade på. Jag kände mig som en slav/ piga som blev slagen och utnyttjad. Aldrig en kram, puss eller något Min 14årsdac glömdes bort av min familj. Hela min skoltid försökte jag få hjälp av skolkurator mm men efter varje samtal ringde hen till mamma och berättade vad vi hade pratat om vilket resulterade i att jag fick stryk då jag tydligen skämde ut familjen. Som 17åring flyttade jag hemifrån och hade ett svårt förhållande med mamma. När jag  var 21 hade jag möjlighet att få resa till hemlandet och vara med min pappa (han visste inte om hela katastrofe  här) och det var en underbar tid. Tyvärr rök mamma och jag ihop och hade ingen kontakt på ca 1 år. På hennes födelsedag bet jag ihop, beställde blommor och ringde. Sedan dess har vi ett konstigt förhållande. Jag tänker att "hellre en dålig mamma än ingen alls". Flyttade tillbaka till Sverige när jag var runt 35 och ända sedan dess är det ännu mer märkbart att jag bara är ett bihang. All mammas intresse och kärlek går till mitt halvsyskon som är "mammas lilla bebis". Tex fick jag aldrig övningsköra eller fick en enda krona som hjälp. Mitt syskon fick övningsköra, fick körkortet betalt och fick en egen begagnad bil när han var 18....     varje månad hjälper jag (bara jag) mamma med hennes räkningar, myndighetspost och övriga digitala ärenden. Varje gång tar det jättelång tid pga hennes nojor. Jag ringer varje dag för att se att allt är ok med henne. Mitt syskon har knappt kontakt alls med henne, enda gången är när hen behöver hjälp, pengar eller barnvakt. Nu är det så att jag ska fylla jämnt. När mitt syskon fyllde 40 fick hen 4.000 kr av mamma. Nu fyller jag 50 och fick 1.000 kr..... blev mållös, ledsen och besviken än en gång. Jag vill bara ge henne pengarna tillbaka och säga typ: kan du inte ens ge mig en adekvat uppvaktning och gåva kan det kvitta. Tack men nej tack. Vad tycker ni, är jag girig och krävande? Eller är det faktiskt min mamma som är ute och cyklar? Hon har pengar (vilket jag ser mär jag betalar räkningarna och jag ser även vad hon har betalat till mitt syskon)  För mig känns det overkligt att än idag i vuxen ålder år det så märkbart att mamma föredrar sin minsting istället för att behandla oss 2 lika....

    Vill även lyfta att varken mitt syskon eller jag har mågon annan anhörig i livet förutom mamma. Våra båda pappor samt farföräldrar är sedan många år i himlen (vi var pappornas enda barn) mormor sedan 5 år och morfar har aldrig funnits.

    Snälla, bombardera mig med era svar, tankar och idéer🙏❤️ vet inte vad jag ska göra, hur jag ska bete mig eller handskas med situationen. Skäll på mig, förstå mig, stötta mig  bolla med mig.


    Du har haft en värdelös barndom. Förstår fullt ut att du är ledsen. Men nu är nu och låt inte det påverka ditt liv nu. Använd din barndom som drivkraft till att vara en bra människa själv. Se det som en gåva att du fick uppleva din barndom och på så vis förstår konsekvenserna av när föräldrar beter sig illa. Det gjorde dig till en bättre människa. 

    Förvänta dig heller inga presenter av din mor. Du är vuxen och hon är inte värd makten att kunna såra dig. För egen del är jag numera immun mot mina föräldrar. De kan helt enkelt inte såra mig. 
  • Anonym (limla­m)
    Tor 26 jan 01:50
    #14
    +1

    Tycker faktiskt att du inte ska lägga någon energi på din mamma mer. Hon har haft 50 år på sig och du känner dig fortfarande oälskad och ledsen. Hon kommer aldrig att ändra på sig. Fokusera på dig och vad gör dig lyckligSolig

Svar på tråden Ledsen och värdelös
Logga in
Bli medlem