Jag förstår dig.
Din mamma gör fel, men räkna inte med att hon någonsin kommer att inse det.
Du har ingen skyldighet att hjälpa henne. Om du gör det så är det för att DU vill och att du skulle må dåligt av att inte hjälpa henne, så tänker jag.
Jag tycker du har all rätt att känna dig värdelös för när du berättar om sitt liv så låter det verkligen som som du är det, och nu är du ju dessutom gammal, 50 är väldigt gammalt och din mor är ju inne på sina sista år, jag tror att din mor behandlar dig annorlunda för hon inte älskar dig, inte som dina syskon och hon kanske skäms att du är misslyckad i livet? Och det är därför du blir behandlad annorlund. Jag tänker att om är så pass gammal och fort inte gjort något av livet eller känner sig värdelös så finns det tyvärr inte mycket hopp! Har du något att leva för egentligen om du frågar dig själv? jag försöker ge dig ärliga svar, jag vet att ingen annan här kommer göra det.