Sur över att behöva umgås med hans släkt. Fast man inte har rätt att klaga.

En del har väldigt svårt att förstå att ensamhet kan vara väldigt uppskattat. De tror att de liksom gör en en tjänst som befriar en från ensamheten. Kan vara så hos er. Själv har jag det problemet på jobbet, älskar att gå ut o äta lunch själv. Så lugnt o skönt. Men blir förstås medbjuden i alla möjliga obekväma konstellationer. Suck. Förstår din bitterhet!