"Fenomenet" när man träffar på en kvinna som allt verkar kännas rätt med, men som iggar en utan anledning.

Jag har varit med om detta några gånger och utifrån mina erfarenheter finns några anledningar till att det inte blir nåt.

1,att man är så lika varandra att känslorna av attraktion ganska snabbt svalnar till att bli mer syskonlik. Dynamiken blir för mycket familjär för att funka som partners. Att ha sex med en sån är oftast katastrof. Det känns obekvämt och "fel" och sexlusten brukar dala väldigt fort. Man kan ligga och snacka en hel natt men sex? Icke..

2, känslorna finns inte ända fram. Det där klicket uteblir. Och efter nån månad dalar känslorna helt. Finns oftast ingen större orsak. Det liksom bara blir så ibland.

3. Brist på gensvar. Hur intresserad man än må varit från början så stannar det liksom där sen. Man kommer inte vidare. Man kan verbalt prata om att man gillar det man ser, känns som att det kan finnas nåt att bygga på osv. Men i verkligheten händer det ingenting. Känslorna syns liksom inte. Det blir en puss i pannan när kvällen är slut och så ligger man ensam i sängen sen och undrar om det är nåt fel på en.

4. Det du nämner om rädslan för sexfixering etc har jag märkt att några män gömmer sig bakom. De vågar knappt se på en och än mindre ta på en förrän de mumlar om meetoo, vill inte vara för på, "man kan ju inte vara ett pervo" osv. Helt ärligt så är dessa uttalanden oerhört osexiga och dödar effektivt all attraktion och nyfikenhet jag haft för dessa män. Det finns liksom ett fullständigt normalt mellanläge mellan livrädd för att visa känslor och pervers... De flesta människor vill faktiskt ha sex med varandra och är en naturlig del av ett förhållande. Varför skulle det vara fel att visa attraktion och säga att nån är vacker? Jag tror att alldeles för många män har missförstått hela konceptet med metoo...

Carolatom07 skrev 2023-01-28 19:13:37 följande:

Fast då undrar man ju som en följd av detta varför Metoo ens kom i dagen. Vi män som inte har en sexuell jargong förväntas ju iom det att ta någon sorts ansvar och visa att vi inte är sådana, och även påtala för män i vår omgivning att det inte är ett beteende som är okej. Det är det där som gör mig så kluven.För fortfarande förekommer ju sexistisk jargong på många arbetsplatser och utbildningar, utan att någon reagerar nämnvärt. När jag då försöker vara ett föredöme så är inte det heller bra? Jag tycker ändå att om det är uppenbart att om det finns en personkemi, så borde det kunna leda till en vänskapsrelation åtminstone.

Den kvinna jag senast blev bekant med via Folkhögskolan på den ort där jag bor, kändes verkligen som en själsfrände. Vi började prata och att lära känna henne var som att se sig själv i spegeln. Det verkade som att vi var så jävla lika och det kändes som att det var meningen att jag skulle få kontakt med henne. Men sen vände hon som på en hand och nästan totalignorerade mig, utan att jag gjort henne något illa och visade uppenbart intresse av en annan man, som jag upplevde inte alls låg på samma nivå som henne.

Metoo har ingenting att göra med att dejta på ett normalt sätt på lika villkor. Metoo handlar om att kvinnor hamnar i oönskade sexuella situationer till män dom ofta har en beroendeställning till. Det handlar om rena övergrepp alltså. Tänk Prins Andrew, Donald Trump och Jeffrey Epstein.. Inom företag och på arbetsplatser om chefer som tar sig friheter att kladda på firmafesten och hotar med uppsägning om man klagar, om tveksamma kollegor som har en skev kvinnosyn och gärna beter sig illa mot kvinnliga kollegor och även sin egen fru.. etc. Det handlar även om respektlösa män som oombett skickar dickpicks och vill betala för att få bilder på bröst och vill se live i kameran och som inte kan ta ett nej...

Att flörta på lika villkor och ta reda på om det finns attraktion och intresse är något helt annat.

"Fenomenet" när man träffar på en kvinna som allt verkar kännas rätt med, men som iggar en utan anledning.

INNEHÅLL