"Fenomenet" när man träffar på en kvinna som allt verkar kännas rätt med, men som iggar en utan anledning.
Men jag märker ju samtidigt att män som är mer på lyckas bättre i många fall. Jag ser dem som framfusiga och jag är ju uppfostrad med att det är fel av en man att vara för framfusig. Där kanske en del av problemet ligger.
Den kvinna som jag hade mitt längsta förhållande med (6 och ett halvt år) började gilla mig för att jag inte var sexfixerad som många andra män, och älskade mig för att jag visade henne kärlek och omtanke utan krav eller begär efter sex.(Under vårt förhållande hade vi sex runt 20 ggr, jag föredrog mest att bara kela och gosa med henne och känna närhet och ömhet). Men faktiskt så var bristen på sex en av anledningarna till att hon valde att lämna mig.
Det där gör mig kluven. Samtidigt som många kvinnor säger sig inte gilla sexfixerade män så kan det för dem bli ett stort behov när man väl har ett förhållande.
Jag har alltid visat respekt för om kvinnan inte vill ha mer än högst en vänskapsrelation, och i efterhand har jag tänkt att det kanske är det som gör att hon backar. Jag är ändå inte mer än man och många av oss män har väl en tendens att skapa förhoppningar i onödan.