"Fenomenet" när man träffar på en kvinna som allt verkar kännas rätt med, men som iggar en utan anledning.

Jag har läst din tråd och funderat TS. Jag tror att det du undrar är fullkomligt normalt. Det är inget "fenomen" utan snarare så här det är när folk möts. Man träffar någon, man försöker känna om det finns några "vibes".

På papperet kan det se ut som att det här borde verkligen vara världens match, men känns inte attraktionen så kanske den ena parten väljer att inte gå vidare. 
Se bara på alla dessa dejtingprogram på tv, där det ibland t.o.m finns folk som jobbar med att matcha och försöka hitta rätt åt de som ska delta, och ändå kan det bli så att de inte känner något för varann alls. 

Jag var på dejt med en man en gång. Vi hade snackat massor i telefonen och det kändes som att vi kände varann. Det tyckte han också. Vi såg båda verkligen fram emot att träffas. Vi umgicks en hel helg och allt flöt på som bara den. Jag hade gärna setts igen men när vi pratade i telefonen någon dag senare sa han "Det var trevligt men det kan ju inte alltid klicka".
Jag blev på riktigt förvånad. Hur kunde han säga så när vi hade lagat mat tillsammans, pratat om typ allt, hade urmysigt sex tillsammans och när vi vaknade fortsatte allt bara så där trevligt och vi umgicks till sena em. Han hade inte bråttom att bli av med mig, om man säger så. Vi hade inget mer sex så det var inte det, utan vi såg på film och pratade massor igen. 
Vi bodde inte i samma stad och han sa att det inte kändes "värt" att ge sig in i nåt djupare eftersom han insåg det inte skulle fungera i längden p.g.a avstånd. Han hade nog rätt i det, men jag tänkte att hade han verkligen fallit för mig så hade han nog inte gett upp så fort. Så det där: "Det kan ju inte alltid klicka" är liksom svaret på din fråga TS. 

Detta skulle gå helt bort för mig. När jag hittat min hane vill jag bli passionerat förförd, vill att han åtrår mig, djuriskt vilt sex, blandat med relationens andra viktiga delar - humor, djupa samtal, lekfullhet, varandras stöttepelare etc. 

En man som aldrig tog initiativ skulle snabbt ta död på min attraktion och lust och hamna i friendzoonen direkt.

MEN vi är alla olika, det finns kvinnor av den mer asexuella typen där din sexualitet skulle vara drömmen, så du behöver nog bara hitta rätt helt enkelt.

20 gånger på 6 år säger något annat. Att du accepterar det visar att du inte är särskilt sexuell av dig, och det märker kvinnorna. Du verkar livrädd för att själv ta initiativ till det, och det uppfattar kvinnor som att du inte attraheras av dom. Vem vill ha en partner som aldrig tar initiativ? 

Märkligt. Jag har ofta fått höra att män som är krävande när det gäller sex brukar gå bort. Att dessa män är svin som bara är ute efter en sak. Och jag har ju egentligen bara gått efter den regelbok jag fått s.a.s. Men där ser man.

Nej, det har endast rört sig om att jag visat respekt. Jag har väntat på klartecken från henne, jag kallar iallafall det att visa respekt. Och jag tror att många kvinnor skulle hålla med mig . Jag har blivit uppfostrad med och fått höra i mitt liv av kvinnor att de inte gillar män "som bara är ute efter en sak" och att de vill bli älskade som personer också. Och det var det jag praktiserade i mitt förhållande med min f.d. Det var mycket kramande, kelande och kyssande, men av respekt så gick jag inte så långt som till sex förrän hon sa att hon ville ha det. Kanske var hon inte heller ofta så pigg på sex, även om hon angav bristen på sex som ett svepskäl efter separationen? För vi hade de första åren ett väldigt fint och kärleksfullt förhållande och hon sade efter separationen att hon hade älskat mig in i det sista, men att hennes bipolära syndrom gjorde att hon behövde få bo för sig själv och inte tillsammans med någon man.

Problemet är nog att du har en regelbok, även om den är inom citationstecken. Om man tror att alla av ett visst kön beter sig på samma sätt är det inte konstigt om man får relationsproblem. Behandla kvinnor som personer isället så ska det nog gå bättre. 

Detta här, att du inte kan navigera mellan att aldrig ta initiativ till att prata om sviniga män, gör att du inte träffar någon. Att du blandar in Metoo. 
Och mellan raderna läser man att det är kvinnors fel, att eftersom de inte vill ha sviniga män så lyckas inte du.
Detta tillsammans med dina andra trådar om incells och din önskan om att se mkt yngre ut och ta igen förlorad ungdom, det sänder ut signaler till kvinnor. Signaler som inte är positiva. 

Vad tror du händer om du föreslår sex? Att du blir dumpad?

 Ditt ex hade en diagnos, och nu tror du att alla kvinnor är likadana?

När man läser din tråd om incels så kommer det fram tydligt vad du tycker om kvinnor. Du har väldigt svårt för att skilja på några kvinnor och alla kvinnor. 

Ditt sätt att resonera liknar Kaffedraken. Du har minsann läst att (vissa) kvinnor gör si och tycker så. Sedan applicerar du det på alla kvinnor.

Fast en del kvinnor på FL är rätt duktiga på att döma också. Det är lätt att avrfärda en person pga beteenden eller egenskaper som man inte själv gillar. Ingen utanför Familjeliv har sagt att min inställning är fel, tvärtom har jag fått uppmuntran att fortsätta min stil.

Fast du vet ju inget i övrigt om hur mitt liv har sett ut och jag kanske väljer att inte berätta allt här heller. Man kan ha olika utgångspunkter och bevekelsegrunder för sina beteenden och livsval. Du kan inte stämpla folk som onda eller felaktiga för att de resonerar på ett sätt som du inte gillar. Vi har alla våra olika bakgrunder och referensramar, och därmed olika skäl till varför vi gör som vi gör, eller varför vi undviker att göra saker.