Är du nöjd med antal barn du fick i livet? Hur många har du? Var det fler eller färre än du trott innan? Varför blev det det antalet?
Har själv ett barn och andra på gång och känner att det är perfekt - jag ville ha två när jag var liten och tror jag kommer vara väldigt nöjd med två. Två händer, två barn och både bilen och boendet räcker till. Har också ett syskon själv så jag tror det påverkat min önskan.
Jag har två barn, en pojke och en flicka. Det var precis det jag önskade mig och såg framför mig när jag var yngre och tänkte hur min framtida familj skulle komma att se ut.
För mig är två barn lagom. Dom har varsitt rum, vi behöver inte byta till större bil, det finns tid att få egentid med ett barn medan den andra föräldern är med det andra barnet, det finns alltid tid att hjälpa med läxor men även egentid för sig själv som vuxen. Syskonen har varandra. Ett barn hade känts för lite och tre för många.
Jag tänkte mig 2-3 barn, ville haft nr 3 som sladdis som jag själv är. Men livet ville annorlunda. Vår trea kom 2,5år efter tvåan och sen var vi nöjda.
Men det blev en fyra också. Och det var sååå meningen att hon skulle komma. Dock väntar några år med förskola till vilket jag trodde vi var förbi då trean börjar skolan efter sommaren.
Ett barn blev det här. Min prinsessa! Jättenöjd är jag, hon är fantastisk.
Jag har tre barn, otippat värre då jag var ensamstående mamma till äldsta i 8 år. Men så träffade jag den stora kärleken och fick två gemensamma barn.
Jag älskar min äldsta så otroligt mkt då han var mitt förstfödda barn och det var länge han och jag mot världen som gjorde att vi skapade ett unikt band.
Jag älskar mitt mellersta barn lika mkt då hon var min första dotter? och jag älskar min minsta exakt lika mkt som övriga barn för att han är minst och är en sån gullis.
jag ångrar inget barn men är så otroligt nöjd och klar med barnafödandet. Min man väntar på tid för att knipsa då han känner sig lika klar 😊
När jag var ung och drömsk ville jag ha 2-4 barn. Det lät lagom. Sen fick jag 9 biologiska i två kullar, 4 styvbarn eller bonusbarn heter det väl nuförtiden, och 3 fosterbarn. Det blev alltså 16 barn om vi räknar in allihop. Jag får ta och hyra en herrgård till 75-årsdagen om vi ska få plats allihop.
Japp, noll barn.
Så nöjd.
Jag ville ha två barn men fick ett. Det blev stora komplikationer vid första förlossningen med havandeskapsförgiftning, urakut kejsarsnitt i vecka 32 och jag utvecklade en svår förlossningsdepression. Vi försökte igen men efter tre missfall orkade jag inte mer.
Det var svårt att vänja sig vid tanken att det inte skulle bli fler men idag är jag nöjd med min lilla familj och tacksam över barnet jag har.
Kvinna, snart 40. Gift.
Har inga barn och har vetat det sen jag var 20-21 år. Innan dess var jag för ung för att ens tänka på det men trodde att man, som alla andra på vischan där jag växte upp, skulle skaffa barn nån gång.
Jag är väldigt nöjd med att inte ha några barn.
Skälet till att jag inte har barn är helt enkelt för att jag inte känner något behov av det. Det är därför inte heller något jag brukar fundera över. Jag har heller ingen häst, ogillar inte hästar och kan tycka det är mysigt ibland, men har aldrig tänkt tanken att skaffa en egen.
Många tror att barnfria inte skaffar barn för att något är "i vägen", att man vill göra karriär, resa, festa, rädd för ansvaret etc. Så behöver det verkligen inte vara.
14st barn. Rätt nöjd.
Donerat till barnlösa, därför så många. Har 4st egna barn hemma varav en är vuxen och har flyttat hemifrån. En bor hos mig på heltid. Sen 2st som bor hos mig på halvtid, typ 60%.
Hade egentligen ingen fast siffra från början, men hade väl tänkt 2-3 stycken. Maken tänkte väl att fyra kunde vara ett bra antal. Det blev fem, är väldigt nöjd. 