Är du nöjd med antal barn du fick i livet? Hur många har du? Var det fler eller färre än du trott innan? Varför blev det det antalet?
Har själv ett barn och andra på gång och känner att det är perfekt - jag ville ha två när jag var liten och tror jag kommer vara väldigt nöjd med två. Två händer, två barn och både bilen och boendet räcker till. Har också ett syskon själv så jag tror det påverkat min önskan.
Vi fick först ett barn vi ivf, försökte 2,5 år och lyckades inte bli gravida förrän ivfen. De hittade inga fel på oss. Nu är vår dotter 8 år.
Förra året gick min pappa bort och helt plötsligt insåg jag att jag ville ha ett syskon till vår dotter, insåg vilket stöd att ha syskon i svåra stunder , och maken ville också. Med tanke på vår resa första gången och jag är 39 trodde vi aldrig det skulle gå. Blev gravid på första försöket, blev MA i v 15. Sedan tog det på andra försöket och är nu i v 17. Är så glad och förvånad över att jag blev gravid så lätt helt plötsligt. Vår dotter är så glad över att få ett syskon, hon har känt sig ensam.
Ja, jag har en och det känns bra nu. Vi försökte få en till ett tag, mest för att man ?ska? ha två. Men det blev inga fler och nu är jag helt nöjd med det.
Jag har ett barn, och jag kan känna att jag gärna skulle haft ett helsyskon till hen. Men jag och pappan gick isär när barnet var 2,5 och hen har 2 halvsyskon hos pappan. Jag orkar inte vara gravid igen då jag mådde extremt dåligt av det och steriliserade mig för 3 år sedan, så jag får väl säga att jag är nöjd ändå.
Har två barn, är nöjd med det. Fick barn sent i livet, det optimala hade varit att fått första barnet tidigare och sedan väntat några år tills man fick andra. Nu blev det pseudotvillingar och det har varit tufft. Men nu är det så, är nöjd.
Blev väldigt sjuk med första å ville inte ha ett till. Men det blev så ändå och det gick jättebra. Så det blev perfekt med två.
vill absolut inte ha fler så egentligen är jag nog en enbarnsmamma. Jag har inget tålamod och dom har bråkat hela livet. Har hittills inte haft glädje av varann en enda gång. Har även vänner med syskon som har skitdålig kontakt, ja även efter att dom fått barn
syskon är ingen garanti för att dom kommer ha varann och slippa känna sig ensamma
(ena har diagnoser)
Ena är 20 och andra 16 ska tilläggas. Och jag har ett syskon med dålig kontakt med.
Har två barn, är nöjd med det. Fick barn sent i livet, det optimala hade varit att fått första barnet tidigare och sedan väntat några år tills man fick andra. Nu blev det pseudotvillingar och det har varit tufft. Men nu är det så, är nöjd.
Hade gärna fått barn men har inget, 39 år gammal.
Är man så jag kan inte skaffa på egen hand heller.
Hade gärna fått barn men har inget, 39 år gammal.
Är man så jag kan inte skaffa på egen hand heller.
Då tickar ju heller inte biologiska klockan lika högt.
Har 4. Samma förälder. Kändes rätt då. Nu med facit i hand skulle vi stannat vid två. Ekonomin, orken hade räckt längre och allt vore annorlunda.
Obefintlig back up från våra föräldrar som inte ens tog chansen att uppleva det fina med att uppleva barnbarn. Att barnbarn är livets efterrätt är inget vi upplevt.
Vi hade inte behövt så stort hus, stor bil, vi hade kunnat åkt utomlands någon gång, hade kanske orkat hålla äktenskapet vid liv och sett varandra, kunnat stöttat barnen ekonomiskt när de flyttade osv. När en av oss föräldrar blev förtidspensionär blev mycket svårare.
Älskar naturligtvis mina barn och vill inte vara utan dem. Ser fram emot att få barnbarn och de ska jag värda ömt som jag själv älskades av min mormor och morfar. Det är som det är bara. Men som svar på dina funderingar; visste jag hur mitt liv är idag hade jag stoppat vid två. Men....det visste jag inte.
Jag trodde och önskade 2-3 barn, men det blev ett och jag är så nöjd.
Tror att livet blir så mycket bättre om man hittar acceptans och kan må bra i det som är, istället för att tänka på det som kunde varit...
Kul att höra allas tankar. Pga min ålder stannar vi också vid två (är drygt 40,5 när tvåan anländer). Men det känns så lagom - även om det ser härligt ut med familjer med många barn när det är positiva dagar inser jag att det här blir alldeles bra. Två är nog vad vi orkar med - bebistiden var jobbigare än jag trodde och jag är inte den tipen av person som klarar ett större flerbarnskaos?
Trodde i säkert 10 år att jag aldrig skulle få barn så det är så häftigt att vara här nu.
Väntar barn nummer 4. Efter första sa jag inga fler men ha själv många syskon så ville 1 skulle uppleva ett syskon och jag älskar barn. Fick rätt ung.
Träffade en ny man 10 år senare och vi ville ha 1 gemensamt. Trodde jag skulle få snitt och skrev under papper på sterilisering.
Blev ej så ;)
Men borde inte kunna bli gravid ändå så att nummer 4 föds snart var en överraskning .
Men nej inga fler sen. Spelar ingen roll hur många barn jag får kommer alltid sakna bebis mys :) får vänta på ev barnbarn.
Dock trött så att alla drömmer mig för jag ska ha nummer 4. Tom skolan till äldsta barnet undrade om jag verkligen hade tid. Och då är äldsta myndig