Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!

Undrar bara om du vet att det var en slump att just den läkaren träffade ditt barn eller om de planerat att boka in till bup-läkaren. För det kan finnas ett samband med att man bajsar på sig som 6-åring och npf. Men det krävs ju väldigt mycket mer för att ställa en diagnos. Antingen har mottagningen misstänkt detta och bokat in till denna läkare, mot din vetskap? Eller så är det en slump och då låter det som läkaren läst journalen och utifrån sin erfarenhet redan bestämt sig för vad som är problemet En läkare som dagligen träffar barn med npf kommer ha de glasögonen på sig. Men har detta aldrig nämnts tidigare av någon, på bvc, förskola, i vården? Då tror jag ändå man måste hålla sig lite neutral innan man gör sin bedömning.

När man googlar Alva så ser jag de har både barnläkare och psykologer och psykiater på samma mottagningar. Jag tror utifrån det jag läser att det inte är en slump att ts blev bokad till denna läkare den här gången utan förmodligen är det något man funderat på och vill utreda. Förklaringen lär inte vara förstoppning som beror på att barnet hållit sig sedan 1,5 års ålder. Det kan däremot finnas flera andra anledningar, mekaniska eller psykologiska eller medicinska. Men man verkar ju inte riktigt ha hittat orsaken eller en fungerande behandling. Men vilken förälder som helst hade blivit paff om m en sådan diagnos kastades fram utan förvarning. Särskilt om det sker utan samtal om och med barnet. Kommunikationen verkar ha varit väldigt dålig.

Nej det kan väl alla läsa. Det kastades fram som en MÖJLIG diagnos. Måste man verkligen förklara allt man skriver två gånger?????
Man utreder inte utan anledning och en förälder kan väl rimligtvis bli paff om det läggs fram att man misstänker detta helt utan förvarning. Det kan inte vara svårt att förstå!?

Jag har ingenstans skrivit att någon har satt en diagnos. Och ja man måste bestämma vad man ska utreda. Jag vet inte faktiskt vad det är du inte förstår.

Då får du öva dig på att se saker ur andras synvinkel. Ts är inte du. Hon har inte misstänkt att sonen har npf utan detta kommer utan förvarning och hon förstår inte varför. För ingen har lyckats förklara det för henne. Låter inte ens som läkaren försökt. Och vad säger att barnet inte i så fall kommer få vänta på en utredning. Den lär inte göras imorgon. 

Det vet inte du heller, du bara antar. Är det som ts skriver är det för dåligt bemötande. Du är väldigt styrd över din egen situation och dina egna barn. Ts pratar om sitt barn inte barn med npf i allmänhet eller dina barn så du behöver inte ta åt dig. Uppenbart att folk i tråden med barn med npf blir förolämpade men det handlar inte om er, det handlar inte om era barn. Det är fullt naturligt att reagera om man ställs inför en sådan situation som ts. Klart hon blir orolig och ledsen, när hon inte alls känner igen sitt barn i att ha dessa svårigheter och läkaren börjar prata om hur jobbigt det kommer bli för honom. Utan att ens ha pratat med barnet. Man kan inte föra fram en sådan åsikt utan att ens göra en undersökning av barnet eller prata med det. Och utredningar görs väldigt mycket mer idag, det är också därför köerna ökat. Det låter närmast hysteri på vissa håll. Jag vet inte vad det är för mottagning ts varit på men är det en privat så tar de gladeligen emot patienter för utredning.

Att man har olika hypoteser och vill utreda brett olika saker är ju normalt och något man gör i vården hela tiden. Problemet här är hur man kommunicerar det till pat. Jag kan misstänka både hjärntumör, demens, KOL, depression osv t ex hos mina patienter men jag lämnar inte ut en broschyr om detta och förklarar vilka svårigheter det kommer innebära innan jag VET om pat har detta. Kommunikationen här har varit dålig! Om pat går från mottagningen med den känslan ts har så har man helt enkelt misslyckats. Vilka symptom gör att läkaren misstänker npf? Framgår ej, förutom toalettproblemet. Läkaren kan vilja utreda npf som en möjlig förklaring om man utrett somatiskt och inte hittat något och endast gett symtomlindrande behandling som laxermedel. Men man måste kunna förmedla hur man tänker och varför. Att detta är i så fall ett led i utredningen och om det visar något kommer man följa upp och behandla därefter. För en läkare som jobbar på bup är inte detta dramatiskt, hon träffar barn med npf hela tiden. För en mamma som aldrig tänkt i de banorna gällande sin som är det det.