Läkare på Alva vill utreda mitt helt välfungerande barn!

Det låter som att det finns en hel del fördomar om NPF hos dig ts?
För du skriver så mycket om hur fin, välartad och smart din lille kille är, inte kan han ha en diagnos då. Men saken är att även barn med diagnos kan vara välfungerande och smarta.

Mitt barn var tonåring när han fick diagnosen. Det var först då som problemen märktes fullt ut. Innan dess fungerade allt, jag som mamma såg inget avvikande alls, men hemma var ju hemma och skola något helt annat.

Just att din sons bekymmer med magen löstes av att du förklarade hela förloppet med mage-tarm-kretsloppet tycker jag mycket väl kan tyda på NPF, en sådan grej skulle funka superbra på mitt barn när något inte fungerar. En förklaring om hur och varför. Fakta.

Jag tar lite illa upp av att folk anser att deras barn är för smarta för att ha diagnos, som om barn med tex autism inte kan vara smarta!

Se det också som en gråskala, om vitt är helt normal och svart är diagnos, så kan ju en människa ligga på mörkgrå dvs drag av något men inte fullt en diagnos.

Med det sagt så är det ju inte alls säkert att läkaren ni mötte har rätt och du måste såklart inte utreda. Men om ni gör och om det visar sig något så är det verkligen så hemskt? Din son är väl samma fina kille ändå?

Jag kan inte citera men det kan vara så att man börjar utreda en diagnos men ser en annan under utredningens gång och då ändrar på utredningen.

Så det kan vara så att man inte riktigt vet exakta diagnosen som man tror att det ska vara. Mitt barn började utredas för ADD men redan vid första tillfället så upptäckte de på bup att det inte stämde utan lutade mot autism istället.

Tror även att barn som får diagnosen sent som mitt barn inte är så atypiska när de växer upp, det syns och märks liksom inte när kraven är låga, förskola funkar och hemma funkar osv, och lågstadiet kanske funkar det med men så plötsligt kommer helt andra krav på både hur skolan lär ut (mycket självständigt arbete blir svårt för NPF som behöver tydliga strukturer), det blir en annan typ av vänskap mellan barnen och sedan kommer även puberteten.

På mitt barn märkte jag inget tills de på bup sa autism och lite pusselbitar började falla på plats. Autismen märks även mer ju äldre han blir och får andra krav på sig i samhället. 

Det jag reagerade på var ts mening om att hennes barn kan ju inte ha en diagnos eftersom han är så i samspel att man blir alldeles lycklig och att han är ju så smart och fin. Helt omöjligt att han har en diagnos då!

det kanske är omöjligt att han inte har en diagnos  men knappast på de kriterierna. Mitt barn var också i samspel och har alltid varit, och är smart och fin. 

Ts skriver som om barn med diagnoser inte skulle kunna vara så fin och bra som hennes lille.
Jag fattar väl att hon inte menar så men det kommer ut så, och det är väl inte konstigt att man som npf-förälder reagerar?

Ts: Om varken du, förskolan eller bvc har märkt något med din son som verkar annorlunda eller för tankarna till npf tycker jag du helt enkelt ska strunta i läkaren. Se till att byta läkarkontakt om det blir några fler läkarbesök.

Ovan är ett citat (funkar bara att citera ibland här)

Varken jag, bvc eller förskola märkte något på mitt barn heller. För hans svårigheter kom i dagen när det blev andra/större krav i skolan. Med det sagt säger jag inte att ta barn har en diagnos.

Lenobia Jag menar förstås inte att alla med NPF har svårt för självständigt arbete och behöver tydliga strukturer, men på de som får diagnosen sent så är det ofta där det märks senare, att det blir svårare att klara det som ses självklart för andra.

DVQ denna bup-läkare såg väl ett samband med magproblemen? Det är kanske ett problem hon sett tidigare.