Jag är de andra kvinnan

Detta blir mitt sista inlägg i tråden. Har försökt leda in diskussionen på vad jag upplever att TS ville diskutera men det verkar inte vara lönt, för de ytliga och tvärsäkra kommentarerna fortsätter.

Jag är relativt säker på att ingen av dessa kommentatorer har  levt i ett normalt förhållande eller för den delen i något långvarigt förhållande, eftersom vi andra normala människor ser inte TS berättelse som att hon på något sätt marknadsför otrohet eller glorifierar att vara älskarinna. Tvärtom är det de själva som tror att otrogna män får alla sina lustar tillfredsställda.  Tyvärr är nog dessa älskarinnor som alla andra kvinnor. 

Har gjort mitt bästa men nu ger jag upp

Hoppas TS hittar någon vettig människa att tala med och önskar henne lycka till  

  

Det där med att inte bli bitter...jag tror man får ta det att man blir bitter och tillåta sig att vara bitter. Det hör liksom till. Vi var "tillsammans" från att jag var 18 till strax efter 30 det är ganska många år att slösa bort på en gift man, dessutom slösade jag bort vad som nog hade kunnat blivit en elitidrottskarriär "på köpet". Man måste få vara bitter av sådant.