Det beror kanske på vilket land det är, men generellt är det ju så att om barnet är född i det andra landet, samt har bott där nu i hela sitt liv kommer det bli svårt för dig att kunna få domstolsbeslut på att du ska ta med barnet till Sverige.
Har flera vänner här i Sverige som är i samma sits, de kan inte flytta till hemlandet förrän barnen är 18 för att de fick barn här med en svensk man. Man sitter ofta i en rävsax när man får barn utomlands.
Ja, det är en hemsk situation. Vårat barn föddes i Sverige då det var också ett måste för mig. Ville inte gå igenom förlossningen utan min familj. Jag kom tillbaka häromdagen från Sverige då vi besökte familj och det var så smärtsamt att säga hej då då jag såg sorgen i min familj. Dom älskar vårat barn så mycket och hen älskar så mycket sina kusiner och mormor etc. Vårat barn är svensk medborgare och pappan vill att hon ska bli brittisk medborgare men jag vill inte då jag känner att jag kommer bli ännu mera fast här. Känns då hen är svensk medborgare att jag kanske har lite mer rätt att flytta tillbaka men känns ändå omöjligt då vi har gemensam vårdnad. Jag har pratat med honom att han brutit löftet men han ser det inte så, han har alltid rätt i hur han tycker/känner. En av anledningarna till varför jag också känner att detta inte funkar längre, känner att vad jag vill/behöver spelar ingen roll.
Självisk? Jag har ändrat mitt liv, lämnat allt och konstant gjort allt han vill i över 10 år. Sa aldrig att planen var att sticka men ja, det känns som den enda utvägen ibland. Stämmer helt att det bästa för barn är ha både sina föräldrar men va händer när den ena föräldrarn inte verkar intresserad att umgås med sitt barn? Inte ger hen någon uppmärksamhet? Hur tror du det känns då att befinna sig i ett land där vi är ensamma och den enda vi har här och bor här för, inte ens verkar intresserad att vara med oss.