Utanför i sitt eget hem...

som någon ovan skrev så är inte det inte hela världen att få kämpa lite med relationerna. tycker det är överdrivet att flytta isär om du inte själv kommer fram till att du verkligen inte vill leva i en relation med bonusbarn.

Det mesta ligger hos dig och ditt mindset.
Vad gjorde du på hans barnveckor tidigare?
Vad hindrar dig från att fortsätta göra exakt samma saker nu?

- Bestäm dig för att han i princip inte har tid för dig de veckorna, all tid som ändå blir av är bonus.
- Intressera dig för dottern, men lugnt och försiktigt. Låt det ta all tid som krävs och helt på hennes villkor.
- Hitta något som hon gillar och som du kan erbjuda särskilt. Kanske nån sorts kakor du kan baka? Nåt spel eller intresse ni har gemensamt.

Var lyhörd och låt henne styra hur mycket tid och kontakt ni har.

Ta upp frågan med pappan, hur han kan bidra till att er relation förbättras. Kanske genom att ni gör roliga saker alla tre nån gång ibland.

Om du inte vill, och fortsätter att se henne som ett hinder/problem så behöver du nog överväga att bryta upp och flytta. Det vore inte rättvist mot någon av er tre, särskilt inte mot henne.

Det kan vara en riktigt dålig idé att skapa en nära relation med ett barn som man sedan inte har några rättigheter till (Eller att barnet har rätt till dig) Kan bli förödande för både barnet och dig.

Blir så förvånad över alla pappor som träffar ungen varannan helg men när han blir sambo ska han ha ungen varannan vecka. 
Då  ska han alltså både bli  sambo och bygga upp en fungerande vardagsrelation med sitt barn samtidigt. 
Varför? Tycker han att nu finns det en kvinna som sköter hushåll och barn?

Allt det du beskriver är helt normalt för en nioåring som dessutom går igenom något känslomässigt från att ha sett sin pappa mindre innan, en omställning. 
det är inte alls konstigt med en timmes nattning. det är kanske då de bondar, går ner i varv, talar om dagen som varit, får den viktiga tiden innan hon somnar. hon måste också nu vänja sig vid att vara utan sin mamma så mycket. 

Du är en vuxen kvinna och borde inte i mitt tycke reta dig på att han nattar sitt barn och är borta en timme. Kan du inte vara utan han en timme? Ni sover i alla fall ihop. Hon sover ensam. Hon är ett barn. Hon behöver sin pappa. Hon ska komma först, så är det bara. Hon är inte barn för alltid. 

Läs på om barn och barnpsykologi, för både hennes, din mans och din skull. Försök tänk dig in i hennes situation. Du vinner mest på att visa empati och verkligen vara den vuxna i den här situationen än att se henne som en rival och en som inte "mognat" tillräckligt snabbt. Jag har stött på en del trådar på detta forum förr alltid skrivet av styv/bonusmamman som har något klagomål på barnet och jag tycker det är avskyvärt. Till och med försökt sätta diagnoser som inte hör hemma på barn bara för de själva ska må lite bättre. Rannsaka dig själv först och främst, vad som är fel hos dig varför du väljer att reagera så här. Det är inte så lätt för henne, hon är faktiskt bara ett barn. Hon har till skillnad från dig inte valt den här situationen. Hur hemma tror du hemmet är för henne då? Med dig i den? Hon kanske känner samma precis som du? Hon har inte valt detta. Du valde att gå in i en relation med en man med barn sedan tidigare. Försök hitta era likheter istället för skillnader. Vad du kan göra för att förbättra situationen. 

Varför bor hon plötsligt varannan vecka numera?

Ja det är märkligt. Kvinnor längtar efter att få leva själva med sina barn efter en separation. Männen kan bara tänka att leva med barnen om han kan få in en ny kvinna i hemmet

Jag är skilsmässobarn, känner flera andra som är. Min pappa var för det mesta ensamstående utan nån annan kvinna, sambo, fru i hemmet och om det var något han ville så var det definitivt att ha mig där mer ofta fast jag redan var där så mycket. De andra jag känner hade det likadant. Aldrig att man känt att han skulle vilja ha mig där mer ifall han haft en kvinna där. Inte tvärtom heller

Sen i modern tid har jag flera i min omgivning där det gått i kras och de har alltid haft varannan vecka vare sig pappan har någon ny eller inte. Jag känner pappor som kämpar på som har barn i mer än en sprucken relation och som verkligen inte har varannan helg utan just varannan vecka. 

Jag känner inte alls igen det du beskriver och tycker det är väldigt beklagligt att det finns män som funkar på det viset du beskriver, men de ska fan i mej inte få representera hela det manliga släktet. 

Hon verkar ha några svårigheter? Här har inget barn nattas överhuvudtaget, max läsning i soffan för att inte lära dem att man behöver ha någon bredvid sig i sängen. Och även om barnet är van vid det ska man inte behöva natta en nioåring! Hon verkar otrygg. Varför? Ville hon bo varannan vecka?

Med gnäll med tandborstningen, menar du då att du är den som får hantera det? En nioåring ska inte gnälla över sånt heller. Klart de kan försöka men det är bara att klargöra att det SKA göras. Gå inte in i någon diskussion. Men du ska inte hantera detta alls, det är pappan som ska!

Anar att hon bor varannan vecka nu för att han har fått en gratis nanny och slipper betala underhåll. 

Du har många bra tips här, tycker jag. Att planera in aktiviteter för dig själv under barnveckorna, bygga band med flickan genom att göra saker ihop. 

Alla barn är olika och har olika behov. Så oavsett vad som anses normalt eller inte så måste man se till barnet som en individ och stötta där just hon behöver stöd. 

Ett ställe att få bra och relativt kortfattad information om barns utveckling är 1177.se. 

https://www.1177.se/Kalmar-lan/barn--gravid/sa-vaxer-och-utvecklas-barn/barnets-utveckling/barnets-utveckling-8-9-ar/ 

Oj vilka perfekta avkommor du verkar fått. Grattis och klappa dig på axeln!

Att läsa för barnen när man nattar ger dem en trygg stund innan sömn. Det är också då som många tankar från dagen poppar upp. Jag har haft tusen samtal med mina barn just där och då när lampan är släkt om högt och lågt. Samtal jag inte skulle vilja vara utan. 

Även om vi umgåtts och pratat hela eftermiddagen/kvällen efter att de kommit hem från skolan/aktivitet är det på kvällen när de ska sova som allt vill bubbla ut. Det är då de är trygga, nära en vuxen de litar på, i sin egna lilla sängvrå. 

Handlar inte om att vara otrygga, det handlar mer om att rensa skallen på allt innan sömn och bearbeta.