Utanför i sitt eget hem...

Hur kom det sig att ungen helt plötsligt, från att ha hälsat på varannan helg helt plötsligt ska "bo" varannan vecka?
Man bor där man är folkbokförd, alla andra ställen besöker man.

Så är ungen skriven hos sin mor så är hon på besök, Det där dravlet om "sitt eget hem" gäller där man de facto bor. Och vad jag läst mig till så är ts hem hennes folkbokföringsadress och således HENNES hem.

Sen är det, enligt mig, förenat med risk för katastrof att flytta ihop med någon med småungar. 
Det är något alla borde tänka efter minst en miljon gånger innan de gör. För att få behålla förståndet.

Jag förstår inte riktigt vad resonemanget om folkbokföring har för betydelse i detta? Oavsett om man sover på hotell eller i sitt hem med sina föräldrar är man ju ändå deras barn och behöver nattas i vissa åldrar. 

Håller helt med dig om att det är katastrof att bli styvmor. Jag har inte själv varit det, men det finns inte på kartan att jag någonsin skulle bli det. Det blir en man utan barn eller en man med vuxna barn om jag skulle behöva hitta en ny karl. Förstår inte hur folk tänker ens som vill bo med andras små barn. Det är klart som korvspad att de flesta barn inte har något intresse av att underlätta livet för någon som de inte ens är släkt med. Det kommer bli problem. Och barnen kommer ju först, så är det i alla fall för mig.

Känner igen det där med att det plötsligt ska vara varannan vecka. Sambon hade varannan helg och skulle fortsätta med det sa han. Det gick en månad sen skulle det vara varannan vecka hade han och hans ex bestämt. Okej sa jag hur går det då när han ska till skolan på morgonen och du börjar innan fritids öppnar? Det var tydligen jag som skulle fixa det, det vart inte så, sambon fick byta arbetstider och själv lämna barnet på fritids. 

Betydelsen framgår väl glasklart?
Man bor där man är folkbokförd, på alla övriga adresser är man på besök. Och att då börja yla om ungens "egna hem" som ju faktiskt (troligtvis, eftersom det är nypåfunnet att hälsa på varannan vecka) inte är, det är ju nästan lite bisarrt då det är ts som de facto BOR där. Således är det ts "egna hem" och inte ungens.

Styvlivet kan knäcka den starkaste. Det är så jag får ont i magen när jag tänker mig in i ts situation faktiskt. Gjorde själv det misstaget en gång i tiden, men som tur ar så hade den mannen bara ungskocken på besök varannan helg.
De veckor på sommaren som ungarna var på besök jobbade jag, jag tog semester när jag kunde njuta av min ledighet och inte stå vid spisen eller på annat sätt behaga karln och hans avkommor.

Ännu en tråd där all form av respekt och ansvar ligger på den nya kvinnan medan barnet direkt ska vänja sig vid att den ständigt har 120% fokus och kan styra och ställa som den vill! Vad ska det bli av dessa söndercurlade barn, som inte lär sig att de inte är de enda existerande varelserna på jorden, utöver sina "tjänare"...??

En timmes nattning för en 9-åring låter inte helt sunt. Absolut ett litet moment innan läggdags men att bråka om tandborstning och sen ockupera hela kvällen. Låter som hon beter sig så enbart för att hon kan! Och att ni inte kan vara ute i trädgården?? Hon får väl vara med i trädgården då? Ni kan ju inte låta henne bestämma vad ni ska göra bara för att hon inte vill!

Ganska taskigt av din man att låta dig vänja dig vid varannan helg, skapa en fungerande tillvaro för att sen ändra spelreglerna radikalt när ni flyttar ihop! Klart falsk marknadsföring! Dottern är självklart en del av familjen, men det är DU också!! Han har valt att leva ihop med dig, då får han fasen se till att fixa livspusslet också! Ingen ska ju behöva känna sig utanför och rent utnyttjad i sitt eget hem, i sin egen familj! Hur ska ni göra i sommar? Ska ni resa tillsammans? Ska barnet få styra som det vill då också och du bara ska stå bredvid och titta på när din man har semester med sin dotter??

Jag hade gärna haft 120% uppmärksamhet av mina föräldrar, men lärde mig tämligen direkt att det inte fungerar så i en familj där man är flera, då får man allt dela med sig av uppmärksamheten och även det materiella till syskonen! Såklart jag helst hade sett att mamma hjälpte BARA mig med läxorna, läste saga för BARA mig, lekte med BARA mig, men nu såg inte vår familj ut så! Mammas dygn hade inte fler timmar än någon annans! Lek med tanken att ni skaffar ett gemensamt barn, flickan skulle ju få ett nervsammanbrott när hon är så van vid odelad uppmärksamhet!

Det pratas om trygghet. Ett barn blir förstås tryggast när de uppfostras till en sund oegoistisk självständig individ, med förståelse för sin omgivning och sina medmänniskor, inte när den vänjer sig vid att alltid få exakt som den vill! Alla barn är små narcissister, men som neurotypisk 9-åring borde det mesta av det beteendet släppt, om föräldrarna låter det ske! Men man läser ju här hur barn i övre tonåren fortsätter curlas som om de är de enda existerande!

Du ska inte behöva flytta TS, men din man måste rycka upp sig och ta lite mera ansvar för sin FAMILJ, inte bara för sitt barn!

Ett jävla sätt, på ren svenska, att bete sig på det viset.
Att bestämma över någon annans huvud att de ska ta ansvar för någon annans unge!

Bra att du stod på dig! 
De tänkte ta dig för given gratispiga åt deras unge... ett jävla sätt.

Självklart är det TS hem om hon bor där. Barnet har sin förälder där oavsett var hon är skriven, så det blir ju att ta sitt föräldraansvar när barnet är på platsen. Det jag menade är att barnets roll i relationen inte förändras pga var hon är skriven någonstans. 

Jag förstår precis att styvlivet kan knäcka en. Det är som bäddat för konflikter. 

Är väl mest att jag stör mig på individer som predikar om ungens "egna hem" som om den satt å en tron med alla undersåtar under sig.

I ts fall känns det som att dottern är chef när hon är på besök. Att en nioåring inte ens kan vara ensam inne när de vuxna är i trädgården? Ok att pappan köper det, det gör han säkert pga sitt dåliga samvete. Han kanske skulle tänka längre än näsan räcker som omväxling och ta in att ungen finns kvar även om hon inte alltid får sin vilja fram.
Ts däremot, hans partner och sambo, kanske inte gör det om hon ignoreras tillräckligt länge. Om hennes önskemål bara är en parafras att viftas bort och struntas i, ja då sitter han snart där själv med sin söndercurlade unge.

Då kan ungen kanske flytta in i dubbelsängen så är problemet med nattningen löst. Finns ju sagor för både vuxna och barn... så länge ungen sover när han övergår till sin vuxensaga och kanske, efteråt, rannsakar sig själv och inser att det inte var värt att behandla ts som han gjorde nu när kon är borta och båset ekar tomt.

TS! Det är en omställning för alla inblandade, det som är positivt är att din man verkar vara en bra pappa som är lyhörd. Som han är nu, kommer han även vara mot era eventuell barn. 

Det tar tid för barnet att vänja sig, men barnet blir större, kommer att få kompisar och bli mer självständigt. Kan inte du de veckor hon är hos er åka iväg och göra ngt själv under nattningen? Typ träna? Promenera där du ringer vänner etc? 

Är han mannen i ditt liv så kämpa, bra pappor växer inte på träd! Lycka till! 

Jag fattade det som att barnet inte ville vara i trädgården men vägrade vara själv inne och att man då stannar inne istället. Kanske har fel. Men det är inte normalt. Man bör kunna vara ensam en stund i sitt hem när man är 9.