Fröken Allvar skrev 2023-05-24 09:43:41 följande:
Vad fint skrivet! Ska tänka mer så. Stort tack för att du som har en bästa vän med borderline svarade utifrån din erfarenhet.
Om du vill och orkar får du gärna berätta vad du tror har gjort det lättare för dig att skapa och hålla relationer på en sund nivå. Jag har blivit bättre men känner att jag går in i gamla tankar lätt på grund av sådant som hänt mig.
Jag brukar tänka att jag har en ryggsäck jag bär på med mitt bagage. Jag har blivit sjuk i omgångar i ung ålder, varit med om bilolycka, förlorat underbara människor som dött i ung ålder, jag har blivit sviken och bedragen i relationer, i många relationer. Alla dessa händelser har jag valt att de inte ska utgöra vem jag är utan istället att det är värdefulla insikter som gör mig mer förstående och öppen inför andra som kanske haft samma problem eller liknande, men även folk som inte alla delar min erfarenhet i livet.
Jag har också valt att försöka att inte vara dömande. Stressade/sjuka människor gör ibland tokiga saker och livet är långt, man kan inte alltid vara den de härliga människan man önskade att man var.
MEN, det finns människor som vill utnyttja att man är godtrogen, eller som medvetet har onda intentioner och dessa vill jag inte ha i mitt liv. Människor som tar energi och aldrig ger ngt tillbaka. Dessa ger mig ingenting.
Sen är det viktigt att kunna säga nej till sina vänner. Ibland kan man lyssna, stötta och finnas där utan att lösa deras problem. Förut skulle jag alltid lösa allt för alla, men det åt upp mig och jag insåg att jag kan stötta på så många olika sätt men arbetet för att lösa sitt problem låg hos individen. Inte hos mig. Det gör också att de jag omger mig med kommer till mig för råd, inte lösningar.
Det hände också saker i livet som får mig att skifta fokus, i ung ålder var det särskilda intressen, i äldre ålder skola/utbildning och idag är det småbarnsåren. Mitt umgänge har skiftat här och jag känner att det är helt okej. Man förändras så det är inte konstigt att relationer också gör det. Att hålla kvar i människor av princip blir sällan bra.
En sund nivå för mig är att sätta gränser. Att man inser att man är värd vänner även om man sätter gränser, ibland inte orkar svara, ibland säger nej. Jag har heller inga orimliga krav på antalet vänner. Just nu kanske jag har 5st riktigt nära och värdefulla vänner och en mängd bekanta som kommer och går.
Sätter man gränser och blir mer trygg så kommer du hitta likasinnade. Sen är inte du ditt bagage även vad du råkat ut för eller varit med om. Jag var som sagt sjuk ung och har fortfarande sjukdomar men det definierar inte mig som person. Få i min omgivning vet att jag har förändringar i hjärnan tex. Men det är inget jag känner att mina vänner nödvändigtvis behöver veta? För det sitter inte i min personlighet.
Har du borderline? Har du varit med om trasslig uppväxt?sjukdomar?
kul att du uppskattade mitt inlägg! :)
