Hej, undrar när era barn fått tillåtelse att sova över hos vänner?
Jag själv fick nog börja med det i 10-11 års åldern om jag minns rätt (mamma kände barnens mammor)
Men nu när jag själv är mamma till en liten tjej känns det inte bekvämt alls att låta henne sova hos vänner om några år, när det tjatet väl börjar (tänker främst på övergreppsrisken)
Ni som har barn som vill sova hos kompisar, hur väl känner ni föräldrarna?
Tack! Det var ödmjukt av dig.
Trevlig helg!
Jag är ensam med en 16-årig dotter. Inte en chans att hon skulle få sova någon annanstans där jag inte har kontroll. Hon skulle inte ha lättare att försvara sig nu än när hon var 10. En dotter är lika utsatt som tonåring som hon är som barn. Om jag är på något möte någon kväll så är hennes moster här. Skulle jag hamna på sjukhus till exempel så skulle mostern få sova här, men annars ser jag ingen anledning till att hon skulle sova någon annanstans.
ser att flera tar upp det här med idrott och svaret för mig är enkelt även där. Ingen idrott med risk för övergrepp av tränare eller ?kamrater?. Ska hon någonstans så kör jag henne. Jag har sett för mycket i kollektivtrafiken för att låta henne utsättas för det.
Nu kommer ni tycka att jag hindrar henne från att leva och då får ni tycka det. Det viktiga är att hon lever och det är min uppgift som föräldrar att skydda henne.
Det var min uppgift när hon var 10 och det är det inte mindre nu och inte mindre farligt. Jag kan i nuläget inte se hur det ska bli annorlunda när hon blir 20, man slutar inte vara förälder.
Herregud.
Du lider ju av det genom att du fått ett skevt överbeskyddartänk som du för vidare till dina barn. Kommer du inte släppa iväg dem på cuper i idrott heller då? Det är ju superkul för ban och kan vara det som de längtar till och driver dem.
Får de åka på sommarläger? Får de följa med och tälta med en kompis?
Eller ska de sova hemma varje natt i sina liv till natten de fyller 18?
Du omskär dina barn och begår övergrepp på deras kroppsliga integritet innan de kan säga ifrån, för övrigt, men sova hos en kompis går inte.
Jag kanske har fel..Känns som tråden spårade ur totalt?
De allra flesta tar sina beslut utifrån det man tror och känner är bäst för ens barn. Vissa tycker det är okej att sova borta tidigt, andra inte. Varför man tar de beslut man tar kan bero på mängder av saker.
Man behöver inte hålla med alla om allt. Vi lever i samma hårda värld allihopa och vissa ser risker med situationer som andra inte ser. I grund och botten gör vi alla nog det bästa vi kan utifrån våra egna erfarenheter och förmågor.
Låt oss föregå med acceptans istället för att döma eller dra upp religion.. det blir liksom en lite för smutsig nivå.
Herregud.
Du lider ju av det genom att du fått ett skevt överbeskyddartänk som du för vidare till dina barn. Kommer du inte släppa iväg dem på cuper i idrott heller då? Det är ju superkul för ban och kan vara det som de längtar till och driver dem.
Får de åka på sommarläger? Får de följa med och tälta med en kompis?
Eller ska de sova hemma varje natt i sina liv till natten de fyller 18?
Du omskär dina barn och begår övergrepp på deras kroppsliga integritet innan de kan säga ifrån, för övrigt, men sova hos en kompis går inte.
Övergrepp kan dock komma på så många olika platser. Förskola. Skola. Idrott. Konst. Teater. Att hindra sina barn från att delta i en normal uppväxt pga rädslor är ohälsosamt och kommer påverka dem. Lär känna föräldrarna/familjerna till kompisarna istället.
Att hindra barnen från läger och skolresor kommer helt klart sätta dem tydligt utanför i klassen/gruppen. Det påverkar barn och stigmatiserar dem.
Och nej, såklart är det katastrof om det blir övergrepp. Men då skulle man inte kunna släppa barnet cyklande eller gående själv till skolan heller pga risken för att det blir överkört. Barnet skulle inte få följa med till badhus eller utebad pga risken att det drunknar. Barnet skulle inte få utöva några aktiviteter som har risker (hästsport, utförsåkning, hockey tex) pga risken för allvarlig kroppsskada. Eller gymnastik eller balett pga risken för ätstörningar.
Ska man leva riskfritt är det ju att hemskola, aldrig släppa iväg barnet på något och hålla det inomhus med lagom vistelse ute för sol som gäller. Och så lever ju ingen. Att säga att man då eliminerar en risk kan man ju såklart göra, men det är också på bekostnad av att barnet tappar en del i en gemenskap, vilket också är en del i att växa upp och bli välmående. Att vara barnet som aldrig får sova över, inte följa med på resor, stanna hemma från cuper, det barnet kommer sticka ut rejält och tappa relativt de andra barnen.
Och ang omskärelser: Du kanske inte omskar dina barn men hade du haft en pojke hade det inte varit några konstigheter för dig. Där har du då inga betänkligheter i något som sker på barnets kropp som det inte kan säga till om. Det är huvudandan i min irritation över din argumentation indet avseendet.