Hjälper antidepp?

Jag har aldrig tagit antidepp. Men vet hur det är att ha mycket stress och att det blockerar må bra-hormoner i kroppen. Det som hjälpt mig är att hitta tid för återhämtning. superviktigt! jag fastnade för mindfulness-övningar i telefonen och det gjorde att jag kom ner u varv och såsmåningom kunde känna mer glädje. För mig var det stressen till 100 % som gjorde att jag kände mig deppig. Så viktigt att bryta den! 

För mig hjälpte det inte ett dugg. Men så har jag ingen depression, ångest eller liknande.

Min erfarenhet är att det kan funka som en "krycka" så att man får energi nog att göra de förändringar och fatta de beslut som behövs.  Men man bör stämma av sitt mående och sin medicinering löpande med läkaren, inte bli kvar i mediciner alldeles för länge. Utan när man börjar må bättre så ska man sätta ut medicinen.

Absolut. Om just det preparat funkar för en. Min ex-man hade en depression. Hela familjen drabbades i flera år. När han sedan väl kunde övertygas att prova antidepressiva, så tog det 2 - 3 veckor, och helt plötsligt var han som förut, som före depressionen. Helt otroligt! Det höll i två månader ungefär, sen slutade medicinen fungera. Ingen fattade varför. Så han fick testa en annan sort och den funkade i längden.

Sedan fick jag en gång en utmattningsdepression. Provade en sort - gick inte, huvudvärk, kände mig helt däckad. Jag hade för mig att venlafaxin kunde funka för mig. Jag började med det, mådde illa i tre månader, det var inte lätt. Men sedan funkade det. 

Min dotter fick Sertralin, när hon hade en kris i tonåren. Funkade. Hon slutade med det igen sen. Sonen utvecklade depression när han var runt 22 - det ligger uppenbarligen i hans pappas släkt. Han tog också Sertralin ett tag. Jo, det funkade för båda ganska bra, minns inte några större biverkningar. 

För mig hjälper medicinen som jag nu fått, den tidigare gjorde mig liksom alldeles för dämpad. Det är otroligt frustrerande att inte känna igen sig själv, från att ha varit översocial och jobbat med människor till att ha social fobi och vilja gömma sig. Nu har jag en otroligt fin läkare som ringer med 2v mellanrum för att checka av hur jag mår och om jag fortfarande sitter och funderar på varför jag finns till och varför jag ska kämpa när allt bara går emot och jag ändå ska under jord en dag. Hon har varit helt underbar men dessvärre AT läkare så i slutet av månaden slutar hon :( Jag gick tidigare och pratade men det var som för dig, bara självklarheter och ett rotande för att hitta något fel i min barndom som för övrigt var väldigt bra. Nu väntar jag på KBT för min sociala fobi. Ta kontakt med vården för att få hjälp att må bättre. Ibland måste man sträcka ut en hand och be om hjälp.

Tack för era inspel! Jag ska snart ha semester och då ska jag ta tag i måendet. Hoppas för både min och omgivningens skull att kunna få må lite bättre. Kanske ska prova medicinering om jag erbjuds det. Det lät underbart att bli sig själv för de som det funkade för. Egentligen är jag en öppen och energisk person men det var längesedan det märktes.

Jag åt det under en kort period och kände absolut ingen som helst effekt. Jag kunde lika gärna ätit sockerpiller, blev själv förvånad över att jag inte upplevde någon som helst skillnad av det, jag hade ändå väntat mig att känna någonting.

För mig vände det istället när en vän drog med mig på regelbunden träning och jag fick bli trött i kroppen och få påslag av lyckohormoner efteråt där. Det vände allt.

Men det är ju olika, har hört många som blivit hjälpta av det med!