Komiskt med otrohet?

Fast är det att någon är en förövare, att den är otrogen? Och är det att vara ett offer att den man litade på svek det man ha?

Alla ser inte på otrohet på precis samma sätt och ett skratt, eller fniss är inte ett kvitto på hur folk faktiskt tänker och tycker om det hela 

När en person beter sig som ett rövhål mot en annan oavsett vad det handlar om så brukar man kalla den som beter sig som ett rövhål för förövare och den man gör det mot för offer. Sen kan man givetvis ha olika åsikter om handlingen i sig är ok eller inte där vissa tycker otrohet är ok och andra inte.

Dock tror jag majoriteten tycker att svek, lögner och manipulation (otrohet) inte är ok. De enda som verkar tycka att det är ok är de som själva gör så fast då oftast bara när det gäller deras egen otrohet, att deras partner skulle göra likadant mot dem är såklart helt fel.

Japp som jag redan skrivit så är det lätt att se lätt på saker när man själv inte behöver ta skiten för det, då är det lätt att fnissa, men när man själv drabbas så är det oftast inte lika kul längre.

Jaha, är det de som tycker att otrohet, svek och lögner är något bra? Eller inget att bry sig om?

Det handlar inte om något öppet äktenskap i detta fall. Inte heller om någon engångsföreteeelse.

Även om det inte handlar om något lagbrott, tycker jag ändå man kan tala om offer i detta fall. Någon som litat på sin man medan han har varit regelmässigt otrogen. Får väl kalla manne för "den svekfulle" då om "förövare" är för hårt.

Även om han slapp billigt undan så kan man väl ändå vara glad för att nu slipper hon honom iallafall. Vad är det för fel med det? Ska man gå och sura för annars tycker man att det var bra att förövaren kom billigt undan?

Att en förövare får ett straff kan vara en del av en upprättelse, men upprättelse är också till stor del att brottet blev uppklarat. Varför ska du bestämma vad andra människor får eller bör glädjas åt?

Jag gav några exempel på att man kan glädjas åt olika delar i det hela, vilket du inte verkar kunna godta. Du verkar tycka att det är allt eller inget. 

Och som jag skrev, säkert finns det människor som enbart gläds åt när någon, i det här fallet förövaren får det eländigt. Att offret fick upprättelse kanske inte var lika kul. 

Äh, skalan är flytande.

Jag håller på och förhandlar om vissa undantag från monogami med min partner, eftersom hen helt enkelt inte är intresserad av eller vill utföra en del saker jag känner att jag vill leva ut.

Är det då inte bättre att jag försvinner några timmar 1-2 gånger i månaden och att vi i övrigt lever ihop harmoniskt som vi redan gör, än att bryta upp allt annat som vi har skapat ihop?

Alternativet här är skilsmässa, med allt vad det innebär.

Fast nu förvanskar du saker och säger mot dig själv. Vi pratar om UPPRÄTTELSE som du själv tog upp, inte om människor klarar eller inte klarar att gå vidare med sitt liv utan upprättelse. Givetvis är det bra att man klarar av att gå vidare med sitt liv med eller utan upprättelse. Men det har inte ett dugg med att bli glad över att den drabbade får upprättelse att att göra. Det bästa är givetvis om den drabbade får BÅDE upprättelse OCH kan gå vidare med sitt liv.

Dessutom tror jag att du förstår mycket väl att det är betydligt lättare för den drabbade att gå vidare och släppa det personen utsattes för OM personen fick upprättelse än när det inte sker. Jag tror att du fattar mycket väl att en kvinna som tex blir våldtagen kommer ha det mycket lättare att gå vidare om svinet som våldtog henne åker i fängelse än om skithögen går fri, men sitter ändå här och låtsas som att det inte spelar någon roll, varför gör du det?

Jag tycker snarare att du blandar ihop skalorna helt och hållet. Det som diskuteras är OTRPHET, dvs när man knulla andra UTAN att förhandla med sin partner. Det du och din partner håller på med är något helt annat och därmed en helt annan skala. För om att knulla runt med eller utan sin partners tillåtelse är saksamma varför förhandlar ni öht ?

Att försvinna iväg 1-2 ggr i månaden och knulla nån annan MED sin partners tillåtelse EFTER att ni kommit överens om att det är ok, är väl inte riktigt samma sak som att dra iväg 1-2ggr i månaden och knulla nån annan UTAN sin partners tillåtelse och UTAN att man kommit överens om det?

Det är ingen förvanskning alls, det är du som tror att du har tolkningsföreträde i vad upprättelse innebär.

Upprättelse kan vara ett brott blir uppklarat, sen vad straffet eller konsekvensen för gärningsmannen blir är en sak, brottet är fortfarande uppklarat. En våldtagen kan känna bättre upprättelse av att vrottet blev uppklarat, hon fick ett allmänt erkännande ,  med kanske ett kort fängelsestraff för mannen, än om mannen tex dör eller drabbas av något annat negativt som han förtjänade, men alla tror att hon ljög om våldtäkten och brottet blev aldrig uppklarat. Det är du som tar för givet vad som är lättast för andra.

Men allt detta är egentligen inte relevant för vad man kan skratta eller glädjas åt i den hela. Man måste inte skratta åt att den otrogne fick lida samtidigt som man ändå gläds åt att den bedragne blev av med aset. 

Snacka om hårklyverier och ren BS... kan dit och kan hit, jag det är väl klar att folk KAN mycket om de absolut måste det, folk KAN leva utan armar och ben om de absolut måste men vi pratar ju inte om vad folk KAN utan om vad folk gillar bäst (dvs varför man skrattar åt en skithög som fick ta konsekvenserna av sitt agarenade) och du vet nog lika bra som jag att tjejen som blev våldtagen förmodligen skulle föredra att skithögen får fängelse än alla andra långsökta och fantasifulla alternativ du drar upp.

Vadå JAG tar för givet?, menar du att du på allvar tror att folk i allmänhet föredrar att skithögar går fria och slipper ta konsekvenserna för sina handlingar?

Jag tycker precis att det är bättre att kalla otrogna för just otrogna, svekfulla, skitstövlar, svin och andra benämningar som bättre beskriver att man tycker deras beteende är förkastligt. Däremot så tycker jag att förövare faktiskt är att gå för långt och att också klumpa ihop saker som faktiskt inte är samma.

Det ena UTESLUTER inte det andra, man KAN vara utsatt för någon typ av relationsvåld där otrohet förekommit, men otrohet händer också i relationer där den drabbade faktiskt inte är ett offer, utan just en person som blivit sviken.

Jag motsätter mig att man gör folk till offer och förövare i situationer där det finns bättre begrepp.

Så fort en människa blir ett offer går ju tankarna just till vad som faktiskt är lagligt och kriminellt och inte "bara" omoraliskt.

Det finns mängder av saker som kan vara spiken i kistan på en relation och just otrohet är något väldigt många har som en fast gräns. Precis som lögner, att inte längre älska varandra, att ekonomin går åt skogen etc. Människor gör idiotsaker ibland och ibland vet man faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Vilket ju är själva frågeställningen. Att folk faktiskt skrattar i vissa situationer!