• Anonym (:-:-:)

    Komiskt med otrohet?

    Har en sommarstugegranne som har andra fruntimmer än sin fru där på somrarna, frun har andra intressen och brukar inte vilja komma till stugan. En gång ringde frun och undrade om man sett till mannen för hon fick inte tag i honom. Jag hade av en händelse hört av en annan person i området att han är hos någon som vi kan kalla Annika, så jag svarade vad jag visste, jag har inte sett honom sen igår men jag hörde av Gunilla att han är hos någon som heter Annika. Frun blev genast misstänksam och ledsen, förstod läget. När jag sedan nämnde detta för Gunilla så blir responsen: Hihihihihi, jaa du, hahahahaha. Och ja, jag har fått veta att han faktiskt är otrogen och att det inte handlar om något annat.

    En annan person jag känner berättade också om en otrohet som han kände till och förstod att det rörde sig om en affär, och han skrattade också åt det hela.

    Varför skrattar folk? Finns det några här på FL som tycker det är komiskt med otrohet? Berätta hur du tänker.

  • Svar på tråden Komiskt med otrohet?
  • Anonym (:-:-:)
    Anonym (Tragikomiskt) skrev 2023-06-29 15:07:59 följande:

    Min storebror är komiskt otrogen, hela hans relation till kvinnor i allmänhet är komisk. Han har vänstrat konstant i alla relationer han haft. När vi växte upp låg han med ALLA mina tjejkompisar. Det är alltid drama med arga kvinnor runt honom.

    Jag kan inte ens låta honom hämta mitt barn på dagis (är singelmamma så ibland behöver man hjälp) utan att han börjar dejta någon han möter där. Min dotters favoritfröken...och det blev drama. Min dotter på simskola och drama med nån där. Jag dras ofta in i det där med kvinnor som hör av sig till MIG när de inte får tag i honom.

    Jag brukade vara väldigt arg på honom för det där, men nu skrattar jag bara åt honom, täcker inte upp för honom och har insett att han är hopplös. Skadat gods.


    Är han gift med någon samtidigt som han gör allt detta menar du?
  • Xenia

    Jag misstänker att jag också skulle ha skrattat. Den otrogne grannens fru blir misstänksam, han kanske äntligen får sina gärningars lön. Dvs alla otrogna förtjänar att påkommas. Ofta är det väl så att de har godtrogna och tillitsfulla partners så de kan leva dubbelliv i lugn och ro. Så bra om rättvisan segrar ibland!

    Är det skadeglädje?

  • Anonym (:-:-:)
    Xenia skrev 2023-06-29 16:25:24 följande:

    Jag misstänker att jag också skulle ha skrattat. Den otrogne grannens fru blir misstänksam, han kanske äntligen får sina gärningars lön. Dvs alla otrogna förtjänar att påkommas. Ofta är det väl så att de har godtrogna och tillitsfulla partners så de kan leva dubbelliv i lugn och ro. Så bra om rättvisan segrar ibland!

    Är det skadeglädje?


    Ja, det är väl en slags skadeglädje. Sen om skadeglädjen kan rättfärdigas är väl en fråga om moral...

    Eller skrattar du alltid när rättvisa skipas, och inte på grund av att någon fick det hett om öronen? Det är lite skillnad tycker jag. Bli glad åt att offret fick upprättelse, eller glad åt att förövaren fick lida. Eller så gläds man åt båda delarna?
  • Anonym (:-:-:)

    Sen kom ihåg att tråden gäller även otrohet som inte uppdagats, men som någon känner till och skrattar åt!

  • Lönnsirap
    Anonym (Trött) skrev 2023-06-29 14:16:49 följande:
    Det krävs inte någon superkraft för att se att när kvinnor tasslar om otrogna så lyser deras ögon på ett alldeles speciellt sätt.

    Har du inte sett det så måste du leva i din alldeles egna värld.  Eller leva i förnekelse

    Sedan vad det beror på det kan jag inte svara på, men är öppen för input.
    Du lider uppenbarligen inte, men det är en vanföreställning att tro att man kan se vad andra tycker. Den där världen jag lever i är verkligheten och inte alls "min egna lilla värld".

    Det är min input i frågan.
  • Anonym (Trött)
    Lönnsirap skrev 2023-06-29 18:16:15 följande:
    Du lider uppenbarligen inte, men det är en vanföreställning att tro att man kan se vad andra tycker. Den där världen jag lever i är verkligheten och inte alls "min egna lilla värld".

    Det är min input i frågan.
    Du lider uppenbarligen av vanföreställningar.

    Det är min input i frågan.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (:-:-:) skrev 2023-06-29 16:54:51 följande:
    Ja, det är väl en slags skadeglädje. Sen om skadeglädjen kan rättfärdigas är väl en fråga om moral...

    Eller skrattar du alltid när rättvisa skipas, och inte på grund av att någon fick det hett om öronen? Det är lite skillnad tycker jag. Bli glad åt att offret fick upprättelse, eller glad åt att förövaren fick lida. Eller så gläds man åt båda delarna?
    Är inte att offret får upprättelse och förövaren får ta konsekvenserna av sina handlingar samma sak? Vad skulle upprättelse annars vara? Om personen kommer undan med det lindrigt så är det ju ingen upprättelse.
  • Anonym (sådär)
    Xenia skrev 2023-06-29 16:25:24 följande:

    Jag misstänker att jag också skulle ha skrattat. Den otrogne grannens fru blir misstänksam, han kanske äntligen får sina gärningars lön. Dvs alla otrogna förtjänar att påkommas. Ofta är det väl så att de har godtrogna och tillitsfulla partners så de kan leva dubbelliv i lugn och ro. Så bra om rättvisan segrar ibland!

    Är det skadeglädje?


    Håller med
  • Anonym (:-:-:)

    Man kan ju vara glad åt att offret fick reda på otroheten men samtidigt inte vara direkt glad åt förövarens elände tänker jag. Eller om förövaren inte bryr sig och går vidare i livet så kan man ju ändå glädjas åt att offret nu slipper leva i lögnen.

    Eller så kan man tycka förövarens lidande är skitkul och skratta ihjäl sig åt det men samtidigt sket man i hur offret blev påverkad.


    Anonym (sådär) skrev 2023-06-30 11:25:32 följande:
    Är inte att offret får upprättelse och förövaren får ta konsekvenserna av sina handlingar samma sak? Vad skulle upprättelse annars vara? Om personen kommer undan med det lindrigt så är det ju ingen upprättelse.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (:-:-:) skrev 2023-06-30 13:51:12 följande:

    Man kan ju vara glad åt att offret fick reda på otroheten men samtidigt inte vara direkt glad åt förövarens elände tänker jag. Eller om förövaren inte bryr sig och går vidare i livet så kan man ju ändå glädjas åt att offret nu slipper leva i lögnen.

    Eller så kan man tycka förövarens lidande är skitkul och skratta ihjäl sig åt det men samtidigt sket man i hur offret blev påverkad.


    Varför ska man vara glad över att människor som beter sig som svin mot andra slipper billigt undan? Det är ju knappast upprättelse.

    Att folk kan leva vidare efter att ha blivit utsatta för skit av andra har ingenting med upprättelse att göra. Att du kan gå vidare med ditt liv efter en våldtäkt samtidigt som den som våldtog dig slipper straff är ju inte upprättelse, upprättelse är när personen straffas för det han gjort mot dig.

    Eller så kan man glädjas över BÅDE att offret fick reda på sanningen och kunde göra något åt det OCH förövaren fick ta konsekvenserna av sitt agerande.
Svar på tråden Komiskt med otrohet?