BIM Augusti 2023

Beklagar verkligen 😔

Testat nu... självklart negativt :( Det känns så hopplöst detta... och hur kroppen kan lura en varje månad. Tycker att jag får värre och värre (tydligare och tydligare) symtom varje månad men ändå är det aldrig något. Har ÄL nu igen så det är bara att gosa på helt enkelt.... 

Vi försökte i 8-9 mån med dottern jag hade sjuuuka symtom varje månad med humörsvägningar, jätteömma bröst, molvärk, illamående, kissa ofta ja allt men? den månaden kag blev gravid hade jag inte ett enda symtom jag fick ont i brösten i v 8 hade vi inte aktivt försökt hade jag missat det, jag minns inte hur långt innan bim jag va men jag bara tog ett test en kväll och hoppade in i duschen när jag kom ut va det svagt positivt. 

Hur långt innan ägglossning kan man börja känna av äggstocken? Kan man känna att äggblåsorna börjar växa typ? Har ont i högersidan främst lite redan men inga älflytningar och är bara på cd5. 

Fruffe : okej för det är ju vanligt att den inte visar maximal första månaden. Men andra månaden brukar den ju ha fattat. Fick du maximal förra månaden? 

Håller helt med dig, är min upplevelse också att när man blivit gravid har man fått helt motsatt symtom gentemot en typisk mensmånad..

Skrivs lite överallt att menssymtom å gravidsymtom är lika och kan misstas för varann men jag håller ente med öht..

Man ska nog inte läsa för mycket sådant å framförallt ente känna efter för mycket på allt för man kan då inbilla sig att något är nytt fastän det egentligen funnits hela tiden men kanske bara kommit vissa månader å man har bara ente lagt märke till det förrän när man först försöker bli gravid. 
Alla är såklart olika men en solklar trait för mig t.ex är ett extremt lugn i förhållande till sådant som jag "normalt" kunde reagera på.. var så tydligt överraskande i min första graviditet som dessutom var en "hoppsan" 🤭 att när jag upplevde samma sak igen denna gången som inte var en "hoppsan" bara visste jag att jag var gravid..

Jag känner mig så negativ just nu. Känns som jag aldrig kommer bli gravid igen. 
Sörjer så innerligt den lille vi förlorade i vecka 14 i maj.. Blir stressad typ över att jag inte redan är gravid. Är så rädd att vi tillslut kommer passera BF på den vi förlorade och så kommer jag kanske inte ens vara gravid igen. Förstår någon hur jag menar?
Skulle vara i veckan 26 nu egentligen..  😔

Kawa precis! Jag har pmds så jag va så förvånad över att jag inte var på skithumör och gapa, skrek, va arg och hade ångest men det kom senare Dubbelt upp istället!

 

Jag förstår dig PRECIS ❤️ Skulle varit gravid i vecka 16 nu.. Har egentligen bara hunnit ha en mens sedan missfallet, men jag förstår din känsla. Jag är nästan redan stressad av att det inte tog sig direkt efter missfallet, även om jag ju förstår att kroppen kanske behöver lite tid på sig. Är också ledsen över att vi skulle fått barn i januari.. men nu blir det tidigast i maj. Det är som sagt inte bråttom EGENTLIGEN, men ja. Du är inte ensam om dina tankar var väl vad jag ville säga med det här inlägget. 

Jag försöker tänka att jag KAN bli gravid, även om det är en liten tröst..

Tack för ditt svar ❤️ Känns ändå tryggt på något vis att veta att man inte är själv med alla sådana tankar.  
Jag brukar tänka som du att "Nu blir det tidigast april" osv och vi skulle ha fått i november" :( 

För mig känns det bråttom. Det tog sån lång tid innan min man kände sig redo för en 3:a. Jag hade redan varit sugen i 2 års tid när han tillslut sa ja och nu tycker jag redan att det kommer bli stor åldersskillnad på barnen.. Så vill bara att det ska gå så fort som möjligt. :(

 

Jag förstår 😔 ❤️

Gör det någonting att det blir lite större åldersskillnad mellan barnen? Jag tänker att längre isär också har sina fördelar. Sen får du tänka att det bara är några månader mellan om du skulle fått i november och början av sommaren. Håller alla tummar att du blir gravid snart och att ni får er efterlängtade 3a ❤️