De tar aldrig hem kompisar.

Vårt barn har varit där kanske en gång per år, hen sköter sig hos alla andra vad jag hört så varför skulle hen inte göra det hos den här kompisen ? 

 

Förlåt men klart som fan man kan! Tror du inte man ser barns uppfostran vid hämtning och lämning? Vid kalas? På skolavslutningar? Man kan se en hel del av en förbannad 8 åring som sparkar föräldrarna för att denne inte cykla hem eller en 9 åring som skriker håll käften till mamman som kom för tidigt till träningen. Kompisar som kommer fram och ställer olämpliga frågor eller är oartiga.  Är du knäpp eller har du stora barn och glömt hur mycket en skolgård avslöjar? 

Jag säger inte att det ÄR så, men så är det hos mig. Sen kan din definition av att sköta sig skilja sig väldigt mycket från deras. Den mest troliga orsak är dock att dom tycker det är jobbigt med ALLA besök, inte bara från ditt barn :) 

Alla tänker inte likadant och det är något du får acceptera :) Du kan tycka det är lathet men du känner antagligen inte föräldrarna alls för att göra den bedömningen. Fråga lite fint om du verkligen vill veta. Jag fick frågan och jag var ärlig. Min dotter leker fortfarande mycket med den flickan hemma hos dom. Dom är superbra vänner, men här hemma blir den flickan alldeles för mycket. Föräldrar känne rotfast sina barn. Sen kan alla inte tåla att höra hur de uppfattas av andra dock.. 

Fast barn som beter sig illa på en skolgård eller kalas där det är stökigt med många barn och vuxna kan fungera bra och vara helt annorlunda när det bara är några få personer runt omkring. Det är rätt vanligt om du inte visste det. Dessutom skärper de flesta barn sig när de är borta hos andra. 

Jag har barn i lågstadieåldern och jag måste erkänna att jag tycker det är värre med vuxna som är ouppfostrade och svär och kallar andra för elaka saker. 

Det ena utesluter inte det andra :) 

och visst kan det vara så, klart Jag vet det. Det kommer dock inte göra någon skillnad för just mig. Det är också okej. Jag dömer inte barnen och tror inte det kommer vara hela livet. Däremot är det ett beteende som jag sett är återkommande och som inte är okej hemma hos oss. Barnen får gärna leka hos dem, men det är många gånger jag märker att dottern snabbat upp fula beteenden när hon kommer hem efter 2-4 timmars lek. Så man märker ju oftast ganska snabbt att barnen är likadana hemma.. tänker inte göra värsta utvärderingarna av alla hennes kompisar. Kan de sköta sig så kan de, kan de inte så kan de inte. 

jag har också barn i förskoleålder. Vilken skillnad är det i frågan? 

Med små barn så betyder hela familjens uppförande en hel del i kompisrelationerna. Alltså så länge det finns ett element av barnpassning, uppassning och barnuppfostran med under lekträffarna. Det går bara inte att undvika. Tar man inte sin del av det arbetet så får man nog räkna med att i alla fall förklara varför.

En av min sons kompisar bor lite längre bort och relativt litet så de leker i princip aldrig hemma hos honom, men hans mamma ser till att ta med kompisgänget på någon aktivitet ett par gånger om året. Min dotters bästa kompis bor supertrångt och det finns liksom inte utrymme för lek hemma hos dem. Föräldrarna är helt medvetna om att det är ett givande och tagande och ser till att aktivt kompensera för att barnen alltid hänger här hemma.

En annan av min dotterns kompisar har en ensamstående, heltidsarbetande mamma som har haft det verkligen slitigt med att få det att gå ihop. Hon har bett om hjälp med hämtningar, lämningar och barnpassning. Hon är medveten om att hon ber om en tjänst och kollar av att det är ok med oss. 

Med äldre barn och tonåringar så kommer de att vara där de vill (och får) vara. Vi ser gärna att de är hos oss så vi ser till att det finns utrymme och en jämn tillgång till snacks, men det går i vågor var de vill hänga.

Du skrev, är du knäpp eller har du stora barn, därför svarade jag att mina barn är i lågstadieåldern. Jag vet inte vad du definierar som knäpp så den frågan ignorerade jag. 

Jag säger inte blankt nej till kompisar och det händer att de är här, men oftare hos kompisarna.
Orsaker: jag har inte orkat serva kompisarna med. Har både jobbat (100%, krävande jobb) och pluggat (50%, avancerad nivå universitet) och behövt lite lugn hemma, eller tid för att fixa med saker. I perioder har det också varit stökigt hemma och inte känts så kul att ha folk över då. Andra anledningen är att vi bor i lägenhet medan kompisarna nästan alla har trädgård och de hos kompisarna springer in och ut och hoppar studsmatta mm. 

Jag lider inte av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller utmattning, men den sistnämnda är jag också försiktig med att inte hamna i. /ensamstående mamma

Ah?

retorisk fråga.