Anonym (Fghj) skrev 2023-07-25 09:07:41 följande:
Ja, så är det ju säkert. Det är lite liknande som när man pluggat och verkligen bara gått all in för det några år och sen står man där med sin examen och bara ?och nu då??. Jag är ju lite lika delar så glad att stå här och snart ha två barn, vilket kändes så osäkert när vi startade om vi skulle kunna få, och lika delar känslosam att ja, det här är det det blir. Det blir ingen sladdis eller fler gånger med att testa graviditetstest och hålla dem mot en lampa för att se om det inte syns ett streck.
Superkonstig känsla. Men det är ju också som du säger - en glädje i att ha kommit hit.
Bra liknelse!
Och nu minns jag inte heter men det finns en benämning just på den här känslan av tomhet och liksom "jaha, vad händer nu då" när man är klar med en utbildning, klarat av en större uppgift, gått igenom en fas i livet osv. Så det är inte konstigt.
Men det finns så mycket kvar tänker jag. Att se sina barn gå igenom "sina faser". Från den tiden då man är starkt knuten till BVC, skolar in, alla år på förskola, över till skola och allt som händer med barnet och för en själv som förälder. Det finns så mycket roligt kvar!
Ett starkt minne redan efter min första graviditet var att jag saknade att gå till min barnmorska på MVC. Jag har aldrig känt mig så omhändertagen innan. Skulle jag aldrig mer få träffa henne? Sitta där med min mage i vintermörkret och dricka te och sen känna hennes varma händer mäta och klämma...
Jag fick lyckan att bli gravid en andra gång men då hade den goa kvinnan hunnit gå i pension (= en ny fas i
hennes liv).