Jag behöver prata om min relation

Ok, så ni har avverkat tre stycken parterapeuter, och går även i sessioner just nu...

Vad pratar ni om då, egentligen? Lyfter du dessa punkter och kommentarer som du skriver om här?

Vad säger era terapeuter?

Här kommer hårda ord, men om er relation "bara varat" i 8 år, och ni gått igenom tre olika rådgivnings-sessioner à X antal gånger, och är mitt uppe i en as we speak, och det fortfarande är så som du skriver. Ledsen, men då är det dags att avsluta relationen!

Det din sambo utsätter dig för klassificeras som våld (!). Psykiskt våld. Att vara kontrollerande, att ha ständiga åsikter om ditt utseende, vad du äter och dricker, vad du gör, vad du inte (!?) gör etc. 

Våld kommer i olika former, inte bara fysiskt.

Din sambo är säkerligen (antar jag) inte medveten om det, men så är det!

Alternativt så är han väldigt medveten om det och då har han en personlighetsstörning.

Är han inte medveten om det, då kan man få hjälp, om man är öppen och mottaglig. Kanske under er parterapi (men det låter inte så på er historik).

Är han medveten om det, då är det faktiskt mycket svårare att få hjälp, eller få till en förändring.

Tycker att du ska ställa lite tuffa frågor till dig själv gällande er relation! Sluta ursäkta din sambos dåliga beteende! Bygg upp din självkänsla (då jag är helt övertygad att det är din sambo som sänkt den och gör dig osäker och framkallar din ångest!).

Dessutom så har han varit otrogen, och skyller det beteendet på dig. Fräscht!
 
Han verkar vara en riktig keeper! Not!

Run Forrest, run!!

Det låter som att du blev informerad och sen var det nog med det. Ingen parterai eller samtal för att återuppbygga tilliten? Någon ånger från hans sida? och då menar jag djup ånger för att han bedrog dig?

Jag känner mig alldeles för svag för att lämna. Jag har försökt att lämna flera gånger tidigare och min sambo har även hotat med att lämna mig. Men på något sätt så binds vi ihop igen. 

 

Hot-cold-agerandet är något som jag känner igen väl i relationen. Även att jag får mina känslor invaliderade. Exempelvis när vi pratar om relationen och jag tar upp ett problem som gör mig ledsen så har min sambo nästan alltid något argument för att min sambo skulle ha det jobbigare än mig. Det leder till att vi pratar om min sambo istället för problemet som jag tog upp. I slutet av diskussionen får jag höra saker som "Den här relationen fungerar inte" eller att min sambo går iväg och behandlar mig med "silent treatment" tills jag kryper till korset. 

Min sambo är extremt känslig mot kritik och det blir svårt att prata om våran relation med de problem som vi har. 

 

Å andra sidan kan min sambo vara väldigt tröstande när jag mår dåligt över något som inte gäller min sambo. 

 

Jag har gått i egen terapi några gånger. Under samtalet med min terapuet så kan jag känna mig stark, men när jag kommer hem igen så kommer osäkerheten fram igen. 

Det låter som att din partner är narcissist och gaslightar dig!!
Hans beteende är inte ok någonstans och, ursäkta att jag är krass här, men du behöver lämna honom!

Jag har levt i en liknande relation och det var som en mardröm.
Hade som tur var lite skinn på näsan och lyckades ta mig ur det.
INGEN är värd att bli behandlad så!

Du kommer må så mycket bättre om du lämnar och det kommer garanterat finnas någon där ute som uppskattar dig för den du är och som förtjänar dig.

Lycka till <3 

Jag är så förvirrad ibland att jag vet inte vad som är sunt, osunt, rätt eller fel. 

Efter kränkningar kan det komma en kommentar från min sambo som tycker att jag är "för känslig". Att jag tolkar saker fel etc. 

Mår jag dåligt så borde jag söka vård. Förvisso kan min sambo har rätt i att man ska söka vård om man mår dåligt. Men sättet min sambo säger det på kan få mig att reagera. Det är mer att min sambo säger "Du borde söka vård" istället för att fråga mig om det är så att jag skulle må bättre av att söka vård. 

Sen finns det givetvis bra stunder. Och det är dom bra stunderna som jag hakar fast mig vid. Jag tänker att vi kanske har det bra ändå, att jag överreagerar ibland etc. 

 

Det är problematiskt hos terapueten också. Vissa beteenden har jag lyft upp under parsamtalen, men det bemöts ofta med ilska eller att min sambo börjar gråta och säger att beteendet kommer från att min sambo är missnöjd i relationen, att min sambo saknar närhet från mig eller att jag är dålig på att sköta vardagssysslorna hemma. 

Ett annat bemötande som jag kan få från min sambo när jag tar upp något som jag tycker är ett problem i relationen, är att min sambo säger att jag bara ser de små problemen, att jag inte ser skogen för alla träden. Det gör mig ledsen. 

 

Jag vet inte om min sambo är medveten om sitt beteende och agerande. Men jag har tidigare sagt att jag tycker att min sambo behandlar mig osjysst och då har min sambo bekräftat mina känslor och sagt att det ska bli ändring på min sambos beteende. Men det är oftast kortvarigt. Några veckor/månader kanske.

Jag tror att jag ursäktar min sambos dåliga beteende för att jag själv inte vet om jag överreagerar eller inte. 

 

Vi går i parterapi. I början var min sambo djup ångerfull, men då var jag också väldigt arg, ledsen och bestämd för att lämna relationen. 

Nu när det har gått ett tag sedan otroheten så försöker min sambo förminska det som hände. Säger saker som "Det var bara 10 min", "Det betydde ingenting", "Jag ångrar att jag sa något om det här"

Det räcker inte att det är bra ?ibland?, om man blir illa behandlad däremellan. Alla relationer går upp och ner, men man ska aldrig behöva fara illa i en relation. 

Det låter som du borde ha lämnat för länge sen TS. Men ingen här kan få dig att lämna. Det måste vara du själv som tar steget.

Förstår att det av en massa olika skäl är svårt att lämna. Rädsla att vara själv, rädsla att aldrig hitta någon, rädsla FÖR partnern, ingen ork. Och förstås osäkerheten på sig själv, det är nog ändå jag som är problemet.

Men TS, förutom att nästan alla här skriver att du måste ta dig ifrån relationen, försök tänka logiskt och läs igenom det du skriver om er relation och din partners agerande mot dig. Vad skulle du råda en vän eller ett syskon?

Er relation är usel och han behandlar dig hemskt. Tre parterapisessioner på 8 år... ert tåg har redan gått. Förhållanden ska inte kännas så jobbiga som erat gör. Visst kan man få jobba lite ibland, men absolut inte som i ert. Då är man inte menade för varandra. Om det känns bättre kan du ju tänka att han också kan hitta någon han passar bättre med.... Liksom du förstås. 

Försök att ta tag i det du konkret behöver göra för att flytta. Ta hjälp av en vän eller möjligen kvinnojour. Ta tag i din egen terapi igen. Du är inte snäll mot dig själv just nu, du måste få hjälp med att tycka om dig själv och förstå att detta inte är ditt fel.

Jag har läst lite om narcisissm och jag tycker att det är en del beteendemönster som passar in på min sambo, speciellt den "dolda narcisissten". 

Min sambo har ingen grandios självbild, utan söker ofta bekräftelse och ibland i kombination av en offermentalitet. Bekräftelsebehovet hos min sambo skulle jag  beskriva som omättligt.