Jag behöver prata om min relation

Ja det gör mig osäker när jag får kommentarer om mitt utseende. Jag är inte längre bekväm i min kropp som jag en gång var i tiden när jag tränade mycket. 

När min sambo snokade i min telefon så fick jag höra, efter att jag kom på min sambo, att det fanns oro för att jag var otrogen. Vilket jag absolut aldrig skulle kunna vara. 

I samband med att min sambo var otrogen så bestämde jag mig för att lämna. Jag blev otroligt ompysslad av min sambo och fick höra hur ångerfull min sambo var för sitt beteende. Otroheten rann ut i sanden och vi fortsatte relationen. 

När jag i efterhand har tagit upp att jag mår dåligt av otroheten så får jag höra att jag inte kan älta det hur länge som helst, jag måste gå vidare, otroheten berodde på att min sambo inte fick bekräftele från mig och att det var ett tecken på att min sambo inte mådde bra just nu. 

 

Jag har ändrat lösenordet på min telefon. Jag har ingenting att dölja i min telefon, men jag upplever det som obehagligt att någon annan ska ha tillgång till den. Jag har till och med stängt av notiser på min telefon för att min sambo kollar telefonen så fort jag får en notis. 

Bra det.
Men du kanske borde tänka tillbaka på ditt beslut den gången och försöka hitta tillbaka varför du ville lämna. 
Det är nog många som invaggats i trygghet när den ångerfulle otrogne försök lova guld och gröna skogar. Tyvärr är det ju oftast bara av ren desperation och de vill inte bli dumpade. 

Min sambo berättade för mig om otroheten, det var alltså inte jag som upptäckte den. Min sambo har bland annat sagt 'Tycker du inte att det är bra att jag berättade om otroheten?' 'Det betydde ingenting' etc. 

Efter otroheten så fick jag väldigt mycket bekräftelse, men nu känns det som att vi sakta men säkert går tillbaka till det gamla beteendemönstret. 

Ställ dig själv frågan "Varför vill du rädda denna relation?"
Ställ samma fråga till din sambo
Agera sedan därefter

Om er relation efter tre parterapeuter fortfarande är usel och du mår dåligt så måste du inse att relationen inte går att rädda.

Förstår att det kan kännas jobbigt att bli ensam. Men om du inte lämnar kommer du aldrig ha en möjlighet att hitta en man som är schysst och som passar dig! Och som andra skrivit, du kommer i slutänden må bättre av att vara själv än med denna man. Det där hot-cold-agerandet och hela hans beteende är riktigt läskigt och psykopatiskt. Likaså att skylla sin otrohet och annat på partnern. 

Mitt råd, om du inte klarar av att lämna självmant, är att du går i egen terapi och får reda ut dina tankar och hur du ska gå vidare. Även om du lyckas lämna så kan det vara skönt att ha någon att prata med. Lätt att bli avtrubbad och tro att det är fel på en själv om partnern hela tiden påtalar det. Och att han är gullig och kärleksfull ibland kan aldrig väga upp det beteende du beskriver.

Vi har bara ett liv och alla förtjänar att bli behandlade med respekt och omsorg. Lämna, bygg upp dig själv och sök kärlek på annat håll!

Jag tänker att en relation som stundtals är "bra" men också innehåller kränkningar, otrohet och otrygghet faktiskt inte är bra på riktigt, utan just en problematisk relation.

Jag tänker att du gör helt rätt som lyfter din relation med andra och faktiskt funderar över separation. 8 år är lång tid att hamna i vanor och en vardag och självklart har ni haft bra delar också. Annars hade det varit mer uppenbart.

Det finns processer i relationer som inte är så sunda. Att ni stundtals har det bra. Men hur bra är det egentligen när du faktiskt har en sambo som beter sig på ett sätt som gör att du behöver hitta fungerande strategier för att vara trygg. Och där det är ditt fel att han beter sig illa.

Jag hör vad du säger. Men kan du inte göra både och? Kan du inte stanna kvar och samtidigt långsamt förbereda dig för en annan relation? Så behöver du inte stressa, menar jag, utan kan lämna först när du börjat inleda något med någon som det verkar fungera med. Förr eller senare måste du ju dock ta beslutet, såklart, eftersom jag hör att du inte egentligen inte villa leva i den här relationen som den ser ut just nu.

Det finns inga "lyckliga" perioder i en sådan relation som du beskriver. Det finns bara perioder där trakasserierna tar en paus. Det är INTE samma sak som att ni har det bra.

En relation ska alltid värderas efter den LÄGSTA nivån, inte den högsta.

Det du beskriver är skolboksexempel för en destruktiv relation. Du bör lämna den här mannen och aldrig se tillbaka. Tro mig.

Han lyckas alltså få det till att det egentligen var ditt fel att han var otrogen?!

Då kan ju du vara otrogen också. Du får ju inte heller någon bekräftelse av din sambo, tvärtom gör han allt för att ge dig dåligt självförtroende.

Inte för att jag annars förespråkar otrohet men i detta fall låter det som en väg att kunna lämna din sambo. 

Jag tycker det låter som du är utsatt för psykisk misshandel. Och precis som andra misshandlare är han snäll och ångerfull mellan varven, men fortsätter att misshandla.

Jag tror aldrig han ändrar sig. Beteendet är så inkört hos honom. Och du har accepterat det genom att inte lämna honom. Han har alltså ingen orsak att ändra sig.

Vad säger terapeuterna? Är han likadan där, skyller allt på dig? Förnekar han den psykiska misshandeln?

Låter som att han varit utsatt för svek i tidigare relationer eller själv varit/är otrogen. Eller att något hände i barndomen som gjorde att han fick dålig självkänsla.

Ni måste iaf lära er att kommunicera och respektera varandra om er relation ska ha någon framtid.