Hjälp mig stå emot denna player
Lång historia kort: Jah kvinna 40 år träffade en några år äldre kille gör ca 1,5 år sedan via Tinder. Från början var jag skeptisk och inte så intresserad, men han charmade skiten ur mig. Han var inte sån som ville träffas direkt utan vi chattade och chattade. Och chattade lite till. Snappade med bilder, ringde på telefon, smsade osv i två månade innan vi sågs. Då var jag redan tokförälskad, för jag kände vi hade sån fin personkemi. Det var som att jag träffat min soulmate.
Vi hade sex, och sen vet jag inte vad som hände. Under ett års tid har vi setts sporadiskt, jag har försökt träffats oftare. Vi bägge har barn sen innan och jag har försökt pussla med mina tider så vi skulle hinna ses. Han har aldrig velat planera våra träffar utan det har ner varit ?vi får se när vi ses? . ibland har vi löst snackat om att ses till helgen men sen har helge kommit och gått utan ett ljud från honom.
När vi väl ses så är det typ efter 22 som han kan och Max 1-2 h sen måste jag gå. Och det betyder att jag aldrig hinner koppla av under sexet utan det blir mest att jag tillfredsställer honom, sen måste jag gå.
Han har ghosta mig säkert 20 gånger under året. Helt sonika bara slutat att svara på sms eller snap. I flera veckor. En gång i 3 månader. Sen kommer det ett sms från honom som om inget hänt. Out of the blue. Ingen förklaring, ingenting utan han bara fortsätter skriva som om han aldrig varit borta så länge. och jag blir överlycklig varje gång för som jag längtat att höra från honom igen. Jag vet jag är en idiot, men känslor är inte rationella.
sådär håller det på. Som i cirklar eller cykler, tät kontakt ett möte planeras, sex, sen lite mer kontakt och sen gjostning i en månad innan han hör av sig igen Och allt börjar om.
Ni behöver inte säga det. Jag vet att det är sjukt, fel och att jag är en naiv idiot och att han utnyttjar mig Och att han inte bryr sig om mig. Det vet jag redan, och att jag måste bryta. Vet jag också. Men det är som att jag hamnat i nån form av psykos eller jävulskt beroende, hela min kropp skriker efter honom. Jag brinner upp snart om jag inte får träffa honom. Så känns det.
Så min fråga är egentligen inte om han gillar mig, eller huruvida jag ska bryta. Jag vet redan, tro mig. Min önskan är att jag behöver stöttning och hjälp att stå emot nästa gång han hör av sig. Hjälp mig med denna hemska detox. Jag är besatt. Snälla ni medmänniskor på familjeliv, jag behöver verkligen er stöttning att säga Nej nästa gång.
För det är ett som är 100%. Att han kommer höra av sig igen. Han är inne i en ghosting period nu.
Snälla vad ska jag göra? Lobotomering?