Min man förstör allt med sin kommunikationsbrist

Vet inte varför vissa ?-tecken blir frågetecken, men hoppas att det jag skriver fram ändå.

Det är helt hopplöst när man inte kan kommunicera, det blir bara fel på allting.

Kan det vara så att han inte vill ha en massa ansvar och medvetet eller omedvetet sabbar så du ska ta hand om det?

Har han haft denna oförmåga att kommunicera sedan ni träffades eller är det något nytillkommet?

Är det bara gentemot andra han inte kan kommunicera eller gäller det dig också?

 

Jag tror att det märks mest med mig, men jag har sett han hamna i liknande situationer med vänner (men såklart
med mindre konsekvenser). problemet har funnits sen vi träffades så inget nytt. Han uttrycker själv att det låser sig för honom och att han tänker att han ska göra rätt, men sen kommer jag  och frågar typ en kontrollfråga när han gjort något och då inser han att han missat något väldigt väsentligt och får panik. Så tror inte att det handlar om att han vill vara så kass att jag tar över, jag tror att det ligget i att han stressar upp sig för han är rädd för att göra fel. Och så blir det fel för att han stressat  och det gör att rädslan och stressen blir större till nästa gång I en ond cirkel. 

Har han lättare att uttrycka sig i skrift? Då borde -men jag trodde ju att-dimensionen försvinna. Man ska veta, inte tro.

Hög igenkänning på detta. Min man är likadan, även hans far och vår yngste son. Glömmer var saker lades för några minuter sedan, glömmer mycklar, glömmer ta med jackan, glömmer delar av överenskommelser. 
Tror att det är någon form av funktionshinder, problem löstes till största delen när vi såg det som ett sånt.
Om någon ser dåligt så fixar man glasögon, om någon hör dåligt då fixar man hörapparat. Man säger inte, titta noggrannare, lyssna bättre.
Vi började med listor, skrev checklistor, steg för steg. Nu används mobilens funktioner. Notiser kommer upp när något ska göras. Det har minskat det mesta av irritationen. Det tog ett tag att komma fram till en metod som passar oss. Just detta att han själv skrev ner och sedan läste gjorde det lättare för honom att minnas än när han bara hörde något.
Lycka till

Vet du vad det var för dynamik i hans föräldrahem?

Har han haft en väldigt dominerande mamma och tofflande pappa? 

Jag tror också på detta. Alltså först behöver du eller ni komma fram till orsaken till hans brister. Om det är slarv, ointresse eller funktionell inkompetens (halvt medvetet misslyckas för att slippa ansvar) så är det fråga om attityd, krav och tuffa konsekvenser.

Som du TS beskriver det låter det inte så, det låter som att han är en bra person men har begränsad förmåga i vissa situationer (?) typ stress/press.

Så, försök utforska problemet, vid vilka situationer och förutsättningar skiter det sig. Finns det andra situationer där det funkar bättre?

Sen kan man ta fram rutiner, hjälpmedel, verktyg eller förutse och förhindra situationer som troligen kommer krascha.

TS: Kan du beskriva ett konkret exempel? Det är lite svårt att förstå X, Y och Z.. :) 

Precis som när man själv planerar saker som måste göras så kan det vara bra att skriva ned vad som ska göras så tydligt att alla förstår.

Ha som rutin att göra punktlistor som ni sätter på kylskåpet, har i er mobilkalender eller vad som ni nu tycker är smidigast.

Det viktigaste är att man får rutin på att använda ett visst system. Annars är det en risk att man inte tittar i det och då missar vad som ska göras. 

Har varit i en sån relation med en kvinna som verkar trott på tankeläsning och kan säga att det ALDRIG kommer förändras, jag spenderade dumt nog åratal med att försök förklara för personen hur man kommunicerar, hon höll med och två sekunder senare gjorde hon likadant.

Enkla saker krävde 14 följdfrågor för att få klarhet i, tex, kan du skicka ner min den dära gjejen...ok, vad betyder grej?.. min laddare... ok var ligger den? Däruppe.. ok, det finns många rum däruppe, kan du vara mer specifik? I sovrumet, ok... ser ingen laddare här... i lådan... ok, vilken låda?... den till höger..osv, osv... och så var det med varenda jävla grej.

När jag skulle hjälpa henne med en fråga så förklarade hon typ halva frågan, och så var cirkusen igång, ok, kan du läsa upp HELA frågan?

Konstanta missförstånd i allt för att hon ständigt missade att lägga fram hela bilden och alla skulle bara fatta på nåt magiskt sätt.

Tro mig det går inte att förändra sånt beteende, dessa människor är nog födda så, du får helt enkelt välja att acceptera det eller lämna. Jag valde att lämna, det vart alldeles för jobbigt.

Det spelar nog ingen roll vilka rutiner och system man använder, det är som sagt ett omedvetet beteende, de fattar ju syftet och nyttan med systemen och kommer hålla med dig om det men sen gör det det motsatta ändå.

Jag tänker att du redan har omyndigförklarat honom genom att du måste göra ett talmanus innan. Du försöker säkerställa att saker blir på ett visst sätt men han gör inte det ni sagt. Verkar du uppleva det. Dessutom låter du redan som ett kontrollfreak. Alltså inte att du försöker kontrollera allting utan att du måste lägga dig i allting för att det ska bli gjort. 

Tror det är bra att du har ansvar för ekonomi men där kanske gränsen går? Ibland måste man faktiskt låta andra människor ta ansvar för precis hela processen för att de ska bli vettiga.

Om du ändå måste säga till honom. vi säger att ni ska byta till vinterdäck och ni ska lämna in bilarna för att göra det. Och så måste du ändå säga åt honom att ringa och boka skiftet och dessutom påminna om att han måste boka innan ett visst datum för att det ska ske i tid osv osv. Om han då glömmer att följa listan så blir det ju som om han inte kan kommunicera. Skitstörigt. För dig. Han får dessutom inget utrymme att klara av ngt.  Då är det ju bättre du besiktigar din bil och han har hundra procent eget ansvar för sin (om man nu har två bilar men grejen är applicerbar på allt). Du skiter i hans. Om han inte kan lämna barnen pga att han inte får köra sin bil så åker du till jobbet ändå och så får han lösa det bäst han vill med barnen. Missar han viktigt jobbmöte för att han sitter fast i villan med barnen så kommer han aldrig mer att glömma boka däckbyt. som ett exempel. 

Sen är det en fråga om respekt tycker jag. Jag respekterar min man nog mycket för att förvänta mig att han klarar av saker i vårt liv. Har han sagt att han ska ringa ett samtal eller boka en tid så ringer jag inte och påminner honom under dagen. Aldrig. Han är ju vuxen. Kanske säger han på kvällen att han glömt det men ska ta det imorgon, eller så säger han att han gjort det idag och berättar om det, kanske frågar jag om han fick tag på en tid och då får jag ju svaret ja eller nej. Om nej så säger jag inget om det. För säger han nej så kommer ju alltid ett just fan, jag tar det imorgon istället. Vilket han ju gör. Om ja berättar han om det. 

Min förra sambo drog sig tillbaka från ansvar i takt med åren. Jag klev då fram och styrde upp. Ju mer jag styrde upp och hade skyddsnät desto mer kass blev han på att bete sig som vuxen. Ju mer han betedde sig som en inkompetent vuxen desto mindre respekt kände jag för honom. Mindre respekt lika med mindre tillit till vårt liv att hänga upp oss på när det började storma. Ska jag hålla hårt i en person när det stormar som värst som inte klarar av att lämna ungarna på förskolan med komplett uppsättning grejer en enda gång på ett år? Som inte kan betala räkningar längre, som smiter ifrån troliga hushållsuppgifter osv. Samtidigt är jag helt säker på att ju mer jag klev fram och ordnade saker desto mer började han lata sig. Ju mer han latade och jag gjorde saker åt honom desto mer tog han mig för given. Och jag är helt säker på att han efter några år kände av min brist på respekt för honom. den på djupet. Dem för honom som man, livskamrat osv. Jag är också helt säker på att om man inte fyller någon fullvärdig funktion som vuxen i sitt hem tappar man självkänslan. Lika med blir lite handlingsförlamad, eller slutar ta initiativ. Så en negativ spiral kan uppstå! 

Det är inte bara ett manligt "fenomen".

En kvinna jag var tillsammans med kunde gå och hålla tyst i flera veckor pga något hon ansåg att jag hade gjort fel. Hon förväntade sig att jag själv skulle begripa det, men det var ju sällan möjligt eftersom hon inte ens svarade på vad det handlade om när jag frågade.

Det är oftast kvinnor som säger att "Kommunikation är A och O" i ett förhållande, men hur bra lever de upp till det själva?

Och du kände att TS tråd behövde hanna i en manligt och kvinnligt diskussion där du, eftersom du också varit med om samma sak som någon annan, därmed har beviset på att kvinnor som grupp är? Din upplevelse är ju intresssant. Jag håller med Signe sak att både män och kvinnor kan, men ser inte relevansen för själva samtalet. Men sen??

Därför att det är främst män som av kvinnor påstås vara dåliga på att kommunicera, nästan så att vi ofta ses som efterblivna i den aspekten. Själv har jag alltid varit lite bättre på att kommunicera än många andra.

Kanske har att göra med att kvinnor som grupp till största del är heterosexuella och därmed har relationer till män och därmed finner just den heterosexuella gruppen män som mindre duktiga på att kommunicera. Det är fortfarande ett problem på gruppnivå isf. Däremot behöver det inte diskuteras i ta tråd som handlar om just hennes man och hennes situation. Vad ska hon göra med infon att kvinnor som tycker män är dåliga på att kommunicera? dessutom stött med argumentet att kvinnor som grupp ser män som grupp som nästan efterblivna i den aspekten. Dina ord. Det kanske hon inte ens anser. Men hon känner att hennes man är kass på att kommunicera. Så det där kvinnor är och män är är helt irrelevant i den här tråden. Bara tröttsamt att någon än en gång lyfte den aspekten istället för att prata om sakfrågan. 

Mitt ex var liknande. Oftast var det inte kommunikationen som fallerade utan bristen på helhetssyn och konsekvenstänk. 

Det blev aldrig bättre. Snarare sämre då det påverkade hans psykiska mående som i sin tur gjorde att ångesten över misslyckanden växte.
Tror det är rätt vanliga egenskaper hos personer med diagnoser, de är fantastiska på många områden, men i områden/uppgifter där de inte trivs eller är bekväma så har de svårt att uppbringa det som krävs.

Nja, men om vissa personer i en diskussion som inte handlar om kön nu börjar rapa ur sig grova sexistiska generaliseringar så är det ju inte mer än rätt att de då ifrågasätts för det är ju i så fall lika OT som att ifrågasätta dem.

Och då blir det ju lite lustigt varför du väljer att lägga all fokus på de som ifrågasätter sexism och generaliseringar men ingen fokus alls på de som uttrycker sig sexistiskt och generaliserande om män? Man skulle ju nästan kunna tro att du tycker sån är ok, eller?

Men var i tråden och ts ser du någon som säger att det är ett manligt problem?