Ifrågasätta beslut, barn

Fast troligtvis kommer ju inte mamman att gå med på att barnet lämnar på sin 18 årsdag då barnet då kommer att gå i gymnasiet även om det är särgymnasium och föräldrar har försörjningsplikt till barnet gått ut gymnasiet så även föräldrar med "normala" barn sparkar ju inte ut sina barn när dom fyller 18 år.
Eller hur tänkte du att mamman ska försörja sitt barn?
Ska hon fixa en egen lägenhet till barnet och betala, vem ska hjälpa barnet som hon är ansvar för tills barnet går ut skolan? 
Bor ni inte tillsammans? är mamman och barnet bara inneboende i din bostad?
Om du kickar ut barnet kommer ju mamman att följa med barnet.

Ni ska vända er till er kommun för föräldrastöd och kan även fråga Habiliteringen som barnet går hos.
Vad har mamman för stöd insatser?
Dina frågor om basala saker som toa är ju just sådant ni ska ta med habiliteringen.

Då får man hoppas att din sambo, barnets mamma, tar ett vettigt beslut och flyttar ut från ditt hem med sitt barn! Vilket dem borde ha gjort för längesen!

Jag kan absolut förstå din frustration men det är ju inte så enkelt om ni bor tillsammans, har dom flyttat in till dig eller äger ni tillsammans en bostad osv,
Barnet om det går på särgymnasium som det troliga kommer att vara vid IF är dessutom 4 år så sonen kommer alltså gå ut det året han fyller 20 år istället för 19 som andra ungdomar gör. 
Du kan ju inte själv bestämma om han ska bo hos sin far och pappan inte nu är med och tar hand om barnet, det är ju mamman och pappan som bestämmer det.
Men självklart kan ni prata med LSS om boende och när det kan bli, det bestäms i samråd med LSS handläggare och vårdnadshavare, pappan kanske inte har vårdnad utan det enbart är mamman. 
Då är det mamman som kan diskutera det med LSS handläggare.
Har ni kortis? en helg i månaden och några vardagkvällar vore ju bra som avlastning och även avlösare och ledsagare som kan komma hem till er och hitta på saker eller gå ut med honom.
Har mamman sökt det, annars är ju det ett förslag så ni kan få lite andrum.

Det är dock inget du bestämmer. 

Jag förstår inte vad du menar, 18 år är ingen ålder man kan be sitt barn flytta ut hur som helst om han/hon går i gymnasiet eftersom man som förälder är försörjningsskyldig tills barnet gått ut gymnasiet så vet inte varför du upprepar just 18 år. Det gäller ju alla föräldrar, sen kan man ju betala för barnet och ordna annat boende men, bo på internat, ordna egen lägenhet till sitt barn men det är ju inte så vanligt att man har råd med egen bostad till barnet.
Så om barnet inte har LSS boende så kan alltså inte mamman be barnet att flytta.
Om det inte är enbart ditt boende och dom är inneboende kan du ju inte utan hennes medgivande sparka ut barnet. 
Självklart har man förståelse för att du gärna ser att barnet flyttar men bryr du dig inte om vad mamman din sambo anser och vad hon vill för sitt barn?
Hon kan ju inte bara strunta i barnet för att det fyller 18 år.
Men om det nu är din bostad och dom är inneboende kan du ju be dom flytta, det behöver du ju inte vänta tills barnet fyller 18 år.
Men om du vill att barnet ska flytta innan barnet gått ut gymnasiet så får du ju räkna med att mamman/din sambo också flyttar, vad kan hon annars göra.
Barnet kan ju inte bo själv, du kan inte jämföra det med "normala" ungdomar.
Som sagt fråga efter kortis, avlösare, ledsagare så ni kan få avlastning så fort som möjligt så har ni alla fall kommit lite på väg.
Men du förstår väl att din sambo inte bara kan överge sitt barn men hon kan ansöka om LSS boende, sen vet man ju inte när det blir beviljat.
Men om du känner att du inte klarar av barnet och det är starkare än kärleken till din sambo så är det ju bättre att ni separerar. 
Ingen av er ska ju må dåligt. 
Men just 18 år är ingen siffra som gäller, man bli myndig men alla föräldrar är ju som sagt försörjningsskyldiga tills barnet går ut gymnasiet och det blir troligtvis ett år senare för din sambos barn med IF då särgymnasium är det troliga.

Och dessutom är de försörjningskyldiga till barnet är 21 år när de går gymnasiet. 

Ts inställning till att ungen ska ut vid 18 då han tror barnet är färdig med gymnasiet är lite märkligt. Det är dessutom inget han kan bestämma. 

Tycker ts sambo borde dumpa ts och flytta fort som fan. Eller kasta ut ts om det är hennes lägenhet. 

18 spelar ingen roll, man är som förälder försörjningspliktig tills dom gått ut gymnasiet. Men måste ni verkligen bo ihop? Det är kanske bättre att vara särbo med de förutsättningar som ni har.

Tror det är lika bra att ni gör slut redan nu, eftersom ni ändå kommer att göra slut för eller senare. 

Tycker jag med. Spelar ingen roll vad andra skriver, men ts hatar barnet, han är mer än arg, därför är det bättre för barnet att de gör slut nu.

Du inser att din sambo är försörjningsskyldig till sitt barn fram tills denne gått ut gymnasiet och då som längst till 21 år. Dessutom är inte barnet moget att flytta hemifrån vid 18. Långt ifrån "normala" 18-åringar är och din sambo barm har diagnos. 

Du hade gjort bode henne och barnet en stor tjänst genom att föra slut med en gång. Stackars barn som måste ha dig i sin närhet.