
-
Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är?Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner.Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress)Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata.Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat.Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det.Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap.Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt.Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas...Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta.De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut?Otroligt smärtsamt. Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det??Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås.Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!Tanken är bo kvar ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt...Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt?
-
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
-
Vet du vad TS.. Jag tycker bara dina hämdkänslor låter HELT naturliga och det är låter mycket bättre att du känner det istället för sorg eller blir deprimerad iaf..anonym gullviva skrev 2024-01-07 16:08:10 följande:Jag tror ärligt vi utnyttjar varandra
Jag gör det jag mår bäst av men vet att också tycker det är jobbigt.
Jag mår bäst av att vi lever ihop tills vi sålt, att vi kan umgås hyfsat normalt.
Tror jag ser det lite som en hämnd att han anförtror sig till mig fortfarande. Och han har inga andra nära vänner att anförtro sig till heller.
Jag lär mig sakta men säkert göra saker på egen hand, det är ngt vi båda hade behövt för länge sedan. Vi var så i början, var ihop men hade även mkt separata intressen. Tyvärr försvann många vänner genom åren när man började skaffa familj etc. Plötsligt var vi väldigt isolerade bara vi två (tre). Det är ngt vi båda måste förändra. För. Att. Må bra. Separat eller gemensamt senare det vet jag ej.
Men inte en chans att jag vill tillbaks till vårt gamla liv.
Skulle vi ngn gång bli ett par igen så. Är det mkt jobb för båda som krävs.
Jag håller på att stärka upp mig själv o det måste jag bli klar med innan jag en tänker i sådana banor.
Jag utnyttjar till en viss del hans känslor till mig för att få. En bit av honom fortfarande, fast utan några krav. Krasst sätt är jag ju singel, så det är mitt val om jag umgås med honom eller vem jag vill.
Jag känner själv att jag vågar mer o mer tänka i banorna att våga bo ensam utan honom o faktiskt se fram emot det.
Men det betyder ej att jag vill kapa banden, nej inte so det känns nu.
Det är bättre att känna ilska (eller hämndkänslor som är ganska lika egentligen) än att gå och vara ledsen..Ilska ger en oftast mer kraft för att vilja förändra saker för en själv till det bättre än om man bara är ledsen..
Som du tycks ha gjort och gör..
Jag tycker det låter bra i varje fall att du ser fram emot att bo ensam....och struntar lite i vad han gör eller vill..Jättebra..och starkt gjort att kommit så här långt..
Fortsätt att tänka på dig själv först och främst..Och som du skrev så är du ju singel och kan träffa vem du vill..Kanske en ny man såsmåningom t.o.m ;)) -
TackAnonym (Lisa) skrev 2024-01-07 21:42:14 följande:Vet du vad TS.. Jag tycker bara dina hämdkänslor låter HELT naturliga och det är låter mycket bättre att du känner det istället för sorg eller blir deprimerad iaf..
Det är bättre att känna ilska (eller hämndkänslor som är ganska lika egentligen) än att gå och vara ledsen..Ilska ger en oftast mer kraft för att vilja förändra saker för en själv till det bättre än om man bara är ledsen..
Som du tycks ha gjort och gör..
Jag tycker det låter bra i varje fall att du ser fram emot att bo ensam....och struntar lite i vad han gör eller vill..Jättebra..och starkt gjort att kommit så här långt..
Fortsätt att tänka på dig själv först och främst..Och som du skrev så är du ju singel och kan träffa vem du vill..Kanske en ny man såsmåningom t.o.m ;))
Försöker vara stark men sorgen finns för också tyvärr. Gör stundtals fruktansvärt ont. Fysiskt ont.
Men försöker nu bena ut om det är honom jag sak ar, eller det vi haft, skulle fått eller bara ensamheten som gör ont.
Mkt är känslan att bli utbytt, den är inte rolig alls....
Hömndkänslor ja, men vill heller inte vara elak eller att han ska bli arg på mig, f ö r mig är det super viktigt att vi kan ha en bra relation främst f ö r dotterns skull.
Skulle lätt kunna kontakta hans nya o berätta om vårt sexliv efter att vi separerat, eller hur han anförtror sig till mig eller om hans sporadiska tvivel. Hon skulle dumpa honom direkt!
Men jag är inte en sådan person... Skiter totalt i hennes känslor, då som hon sket i mina...
Men nej att vara elak mot ngn som betytt/betyder mkt for mig och är min älskade dotters far.. Nej det skulle jag inte kunna göra... -
Fattar också att han vill bpdd äta kakan o ha den kvar jag är inte dum.
Jag väljer aktivt att erbjuda kakan.. För jag vill det.
-
Varför tror du hon skulle dumpa honom direkt om hon får veta att han har haft sex med dig efter att ni separerade?anonym gullviva skrev 2024-01-07 22:31:48 följande:
Hon var inte med i bilden då, så varför skulle hon bry sig? Han var singel, du var singel och ni hade sex med varandra. Inget märkligt alls.
Att han anförtror sig till dig är inte heller märkligt. Fullt normalt att anförtro sig till en nära vän, och för honom är du en nära vän som han känner förtroende gör. Tror knappast hon skulle brytt sig om. Och gör hon det så är hon ändå inget att hängs i granen.
Att tvivlar ibland förstår hon nog redan. Vilket också är fullt normalt.
Det som inte är normalt med hela situationen är att fortfarande bor ihop och beteer er fortfarande som ett par. Håller upp en falsk fasad för erat barn och omgivningen. Det är inte normalt och troligen inte något hans nya tycker speciellt bra om.anonym gullviva skrev 2024-01-07 22:31:48 följande:Fattar också att han vill bpdd äta kakan o ha den kvar jag är inte dum.
Jag väljer aktivt att erbjuda kakan.. För jag vill det.
Jo, du verkar faktiskt vara lite dum. Du inser inte ens att ni två är förbi. Finito. Kommer aldrig bli er igen.
Att du aktivit erbjuder kakan för sig vara till åtlöje. Skaffa ett eget liv istället. Utforska världen. Men först, FLYTTA TILL EGET BOENDE! -
Om du läst tråden så.. Vi har haft sex efter att de blev ett par.Anonym (A) skrev 2024-01-08 10:32:08 följande:Varför tror du hon skulle dumpa honom direkt om hon får veta att han har haft sex med dig efter att ni separerade?
Hon var inte med i bilden då, så varför skulle hon bry sig? Han var singel, du var singel och ni hade sex med varandra. Inget märkligt alls.
Att han anförtror sig till dig är inte heller märkligt. Fullt normalt att anförtro sig till en nära vän, och för honom är du en nära vän som han känner förtroende gör. Tror knappast hon skulle brytt sig om. Och gör hon det så är hon ändå inget att hängs i granen.
Att tvivlar ibland förstår hon nog redan. Vilket också är fullt normalt.
Det som inte är normalt med hela situationen är att fortfarande bor ihop och beteer er fortfarande som ett par. Håller upp en falsk fasad för erat barn och omgivningen. Det är inte normalt och troligen inte något hans nya tycker speciellt bra om.anonym gullviva skrev 2024-01-07 22:31:48 följande:Fattar också att han vill bpdd äta kakan o ha den kvar jag är inte dum.
Jag väljer aktivt att erbjuda kakan.. För jag vill det.
Jo, du verkar faktiskt vara lite dum. Du inser inte ens att ni två är förbi. Finito. Kommer aldrig bli er igen.
Att du aktivit erbjuder kakan för sig vara till åtlöje. Skaffa ett eget liv istället. Utforska världen. Men först, FLYTTA TILL EGET BOENDE!
Och Ja jag ska flytta till eget boende det jobbar vi ju på aktivt sedan dag ett, för iordning huset för försäljning. -
Sen det att skapa ett eget liv utforska världen etc etc
Jag FÖRSÖKER! Men det var alldeles nyss jag separerade från mannen i mitt liv jag delat ALLT med i 25 år.
Jag kan inte bara släppa och börja leva ett helt nytt liv som att inget hänt!
Det gör fortfarande ont!
Jag försöker göra saker själv.. Men det är ännu inte roligt... Då jag är van att dela det mesta med honom.
Jag måste vänja mig och jag gör det, sakta.. -
Jag förstår verkligen att det kan kännas jobbigt efter så lång tid... Menanonym gullviva skrev 2024-01-08 14:46:06 följande:
Sen det att skapa ett eget liv utforska världen etc etc
Jag FÖRSÖKER! Men det var alldeles nyss jag separerade från mannen i mitt liv jag delat ALLT med i 25 år.
Jag kan inte bara släppa och börja leva ett helt nytt liv som att inget hänt!
Det gör fortfarande ont!
Jag försöker göra saker själv.. Men det är ännu inte roligt... Då jag är van att dela det mesta med honom.
Jag måste vänja mig och jag gör det, sakta..
Fortsätt bara ta ett steg i taget framåt..och om du känner att det bara är små framsteg du orkar med just nu..Jättebra!
Du går ff framåt..Eller hur..Framåt och inte bakåt är väl alltid bra hur små steg det än är sas..
Det kommer ju kännas bättre och bättre..kanske så smygande att du knappt märker det förräns du mår bra..och framme vid "målsnöret"
men om du jämför med nu och efter det precis hade hänt..så verkar du ju må mycket bättre nu i varje fall..
Du kommer klara det här galant TS..Du behöver kanske bara tro på dig själv lite mer. -
Tack jag behövde verkligen läsa detta just nu..Anonym (Lisa) skrev 2024-01-08 18:27:00 följande:Jag förstår verkligen att det kan kännas jobbigt efter så lång tid... Men
Fortsätt bara ta ett steg i taget framåt..och om du känner att det bara är små framsteg du orkar med just nu..Jättebra!
Du går ff framåt..Eller hur..Framåt och inte bakåt är väl alltid bra hur små steg det än är sas..
Det kommer ju kännas bättre och bättre..kanske så smygande att du knappt märker det förräns du mår bra..och framme vid "målsnöret"
men om du jämför med nu och efter det precis hade hänt..så verkar du ju må mycket bättre nu i varje fall..
Du kommer klara det här galant TS..Du behöver kanske bara tro på dig själv lite mer.
Satt i bilen nästan 30 min nyss efter jag varit i tränat, ensam.
Har min dagbok på mobilen skrev i den..
Att jag är en mkt svag person som alltid stoppar huvudet i sanden, går med på det mest för att inte orsaka tjafs eller bråk. Det är ju galet.
Alltid satt alla andra före mig själv. Vill att alla ska må bra.
Vet att jag måste bli starkare och våga stå på egna ben.
Utåt sett ser alla mig som så stabil lugn stark bla på. Jobbet.
Men jag visar aldrig mina innersta känslor för ngn. Bara sambon som fått ta alla mina utbrott och gråtatracker. Gråter av minsta lilla alltid varit så. Och han är tvärt om, blir tyst o bara låter allt vara o glömmer snabbt.
Kanske är vi egentligen inte kompitabla?
Men hur har vi då kunnat hålla ihop i 25 år utan att bryta en enda gång? Utan att vara otrogna en enda gång (innan detta)?
Har vi bara stått ut eller har vi utvecklat ngn form av band som hållit starkt, ända fram till nu?
Vi känner ju varann utan o innsn, gjort allt tillsammans, velat göra allt tillsammans.
Har vi varit ifrån varandra ngn kväll så har båda tyckt det är skit trist.
Där är kanske felet? Vi har bara haft varandra o det har nog i längden slitit på oss mer och mer smygande tills nu.. Då bandet sprack.
Han lever ut nu, han gör saker vi inte gjort på länge. Sånt ha. Alltid sagt är tråkigt tex gå på stan o shoppa eller prova ny mat etc.
Han har bytt ut hela sin garderob på ett par månader, köper parfym...
Gått ner i vikt men det började han med redan innan henne iof.. Men är smalare än på länge.
Trimmar skägget noga...
Nej jag känner knappt igen honom, samtidigt som jag ju märker att han verkar må bra av allt detta. Och alla är väl värda att må bra?
Tyvärr gjorde han det på helt fel sätt.
Han kunde ha gjort alla dessa förändringar för sig själv, med mig..
Tar jag upp det att varför har du aldrig sagt att du vill tex gå på bio?
Då svarar han alltid : du har ju inte heller sagt ngt??
Nej kanske inte.. Ingen av oss har nog ansträngt oss på många år..
Kanske var detta ganska väntat ändå? Kanske hade vi gått isär ändå?
Sorgligt och så synd att vi inte gjorde ngt tidigare... -
En stark berättelse, en hyllning till kärleken men TS skyr inte plågan eller kluvenheten. TS och maken har varit ett I många, många år, en del av varandra. En blick, en gest, en snabb smekning brukade gav kraft och bekräftade att de var sköld mot världen. Så inträffar något, som en blixt från klar himmel. Trots att TS varit förenad med maken med starka, nästan oupplösliga band letar sig en kil in. Detta är också kärlek, allt som den nya medför; en Pandoras ask öppnas och maken studerar innehållet med nyfikenhet och förälskelse. Detta är också kärlek, men av en annan sort, oemotståndlig i sin lockelse. TS och maken hanterar situationen med berömvärd distans, mycket civiliserat. Alla goda år tillsammans ska inte tyngas av bitterhet, men jag måste medge att jag blev rätt hjärtnupen å TS vägnar när hon berättade att maken gick till "henne" under julaftonskvällen. Vårt känsloliv är rätt komplicerat, det finns inga manualer eller bruksanvisningar för äktenskapet. Eftersom TS och maken kan resonera om sina nya liv på ett sansat vis är mycket vunnet, den frostighet som vanligtvis följer på en skilsmässa kanske inte behöver bli arktisk. TS står nu inför ert vägval: slumrande talanger väntar på att utvecklas, kanske finns konstnärliga och musikaliska intressen, kanske lockar resor dit maken inte ville åka och glädjen att inreda ett eget hem ska inte underskattas. Tänk också på alla böcker, konserter och stimulerande kurser som väntar runt hörnet! Allt som förknippas med en separation är inte dystert, det gäller bara att välkomna allt nytt och spännande! För min del var det mycket eufori förknippat, tänk att slippa all skjortstrykning, allt hushållsarbete och svärföräldrar på månadslånga besök inkluderande uppassning! En lättnad, tänk att kunna arbeta på karriären och skaffa ett alldeles eget nätverk!
-
Tack för dina fina ord!Goneril skrev 2024-01-08 19:56:03 följande:
En stark berättelse, en hyllning till kärleken men TS skyr inte plågan eller kluvenheten. TS och maken har varit ett I många, många år, en del av varandra. En blick, en gest, en snabb smekning brukade gav kraft och bekräftade att de var sköld mot världen. Så inträffar något, som en blixt från klar himmel. Trots att TS varit förenad med maken med starka, nästan oupplösliga band letar sig en kil in. Detta är också kärlek, allt som den nya medför; en Pandoras ask öppnas och maken studerar innehållet med nyfikenhet och förälskelse. Detta är också kärlek, men av en annan sort, oemotståndlig i sin lockelse. TS och maken hanterar situationen med berömvärd distans, mycket civiliserat. Alla goda år tillsammans ska inte tyngas av bitterhet, men jag måste medge att jag blev rätt hjärtnupen å TS vägnar när hon berättade att maken gick till "henne" under julaftonskvällen. Vårt känsloliv är rätt komplicerat, det finns inga manualer eller bruksanvisningar för äktenskapet. Eftersom TS och maken kan resonera om sina nya liv på ett sansat vis är mycket vunnet, den frostighet som vanligtvis följer på en skilsmässa kanske inte behöver bli arktisk. TS står nu inför ert vägval: slumrande talanger väntar på att utvecklas, kanske finns konstnärliga och musikaliska intressen, kanske lockar resor dit maken inte ville åka och glädjen att inreda ett eget hem ska inte underskattas. Tänk också på alla böcker, konserter och stimulerande kurser som väntar runt hörnet! Allt som förknippas med en separation är inte dystert, det gäller bara att välkomna allt nytt och spännande! För min del var det mycket eufori förknippat, tänk att slippa all skjortstrykning, allt hushållsarbete och svärföräldrar på månadslånga besök inkluderande uppassning! En lättnad, tänk att kunna arbeta på karriären och skaffa ett alldeles eget nätverk!
Exakt så jag känner nästan ordagrant!
Som att visst finns det frostighet, jag kan känna ilska gentemot honom ibland, ibland slängar av avsky.. Men de bleknar fort då jag vet vem han är vem han varit vad vi haft... Så det behöver inte bli Arktis!
Han kan vara på dåligt humör stundtals nu med, men han berättar om det nu istället för att bli tyst. Det är ovant men ngt positivt och det är oftast för att jag ju tycker att allt detta är. Jobbigt.
Känns på ngt sätt skönt att han inte tar detta lättvindigt heller. Han kunde ju också bara sagt hej då och flyttat till henne eller ngn vän. Men han var också villig att ta detta i vår takt.
Vet att han ibland umgås för att jag inte ska vara ledsen, det är helt fel anledning egentligt men det visar väl ändå lite på att han inte heller vill få rena Arktis här..