Min sambo förstår inte vikten av pengar och arbete

Jag jobbar hemifrån ibland för jag får det. Kan vara en mängd olika anledningar till varför jag gör det. Tvättid, ett paket ska levereras, ett barn ska till BVC, VOB, osv.

Ingen behöver anpassa sig för att jag jobbar hemifrån. Det handlar om att jag behöver ta ledigt ibland och min sambo utgår från att jag alltid kan det. Sen förstår hon inte hur viktigt jobbet är för vår ekonomi.

Jag jobbar 40 timmar i veckan i snitt.

Jag spenderar 1-2 timmar per vardag med barnen och nästan hela helgerna.

Hon har inte så bra koll på ekonomin men verkar inte heller bry sig fast jag bett om att vi går igenom den tillsammans. 

Fast det handlar ju inte om att ta hand om barnen, ena barnet ska lämnas på förskolan när det andra är sjukt.
Har inte med arbetslöshet att göra utan att en barnet är sjukt.
Om barnet inte mår bra av att följa med ut och lämna det friska.

Vi har väl alla med barn trots arbete varit om liknande.
Ena barnet är friskt och det andra sjukt, en är hemma och vabbar, men 
då har den andre lämnat det friska om det sjuka barnet inte orkar eller är för sjuk att följa med. Det handlar om sjukdom hos ena barnet om det inte kan följa med och lämna men om det orkar är det ju inga problem att ta med det.

Alla jag känner med småbarn inkl vår familj har givetvis varit med om att ett barn varit sjukt och det andra friskt, en har lämnat och en är hemma med det sjuka.
Sen har det funnits gånger när man kunnat ta med ett sjukt barn och lämna det friska.
Det har funkat för de flesta men visst har det funnits gånger när arbetstider har varit ett problem för lämning med oftast inte.
Har inget med arbetslöshet att göra utan om det sjuka barnet kan följa med eller inte vid lämning.

Visst kanske hon kan hålla bägge barnen hemma men situationen kommer ju uppstå även när äldsta börjar skolan och ska till skolan, man lämnar ju inte det yngre barnet själv när man lämnar skolbarnet.
Problemet finns som sagt även bland arbetande föräldrar.

Ja, och ändå får man klara det på egen hand ibland. Hur gör ensamstående? 

Vet faktiskt inte längre. Men delvis är det väl en ekonomisk faktor. Även om hon får bidrag så är det ett litet tillskott till ekonomin. Sen tycker jag inte man ska ge upp så lätt.

Eftersom min sambo är arbetslös så är lämningen lite senare på morgonen efter de flesta börjat jobbet så ska jag lämna behöver jag ta ledigt på morgonen.

Hade båda vi haft ett arbete så hade det fungerat som du skriver. Förskolan ligger nära men min sambo kan ibland vara kvar i upp till en timme för att trösta barnet innan hon går.

Det yngsta barnet är 2 år och lever rövare ibland. Hon behöver inte sitta kvar vid TVn. Hon kan gå in i badrummet, dra fram en pall till handfatet, sen sätta i proppen och göra översvämning eller göra ett berg av lödder från tvålen.

Har hon någon form av funktionedsättning/diagnos? Har hon någonsin haft ett jobb?
Betalar hon några räkningar?

Okej ja då jobbar du ju inte orimligt mycket (även om en timme per dag med barnen är rätt Lite).

Det jag var ute efter är att pengar är olika viktigt för olika personer- mindre hus och mer närvarande pappa/sambo kan tex värderas högre än lyxkonsumtion. Men då tänker jag främst på de som jobbar 150% eller så.

Tolkade det som att hon ville bestämma var du ska sitta så barnen kan titta på tv?

Låter som att du gör mycket med Vob etc trots att du är den enda som jobbar. Smidigt att kunna lämna barn hemma när det andra ska till fsk, men det måste ju vara under förutsättning att det funkar. Jobbar själv mkt hemifrån och flexibelt.

Det har att göra med arbetslöshet eftersom det påverkar när man får lämna och hämta på förskolan. Är man arbetslös så har man bara rätt till 15 timmar förskola i veckan. Sen har vissa kommuner mer men det är sällan så man kan lämna före jobbet och hämta efter jobbet. I vår kommun får man bara hämta och lämna när det för de flesta är arbetstid.

Ja då finns det ju bara två olika alternativ.
Det ena är att även det friska barnet stannar hemma.
Det andra är att det yngre följer med och lämnar det friska äldre om det inte är för sjukt.
När det äldre barnet går i skolan kommer ju bara alternativ 2 vara möjligt.

Barnen är små. Jag kommer hem. Vi lagar mat och äter. Jag kanske hinner leka med dem då om jag inte lagar mat. Sen efter maten så kanske vi hinner rita eller leka. Sen är det nattning. Så ser inte var jag ska få tiden ifrån att umgås mer med barnen :)

Hon ville nog bara ha en snabb enkel lösning på problemet men hon förstår inte att vissa moment framför datorn skiljer sig från andra. Och sen har hon en helt annan attityd än den företagskultur i har. Så det blir väl lite krock där.