Min sambo förstår inte vikten av pengar och arbete

Din sambo har haft det för bra, och är bortskämd. Prova att bli sjukskriven i en månad. Då kommer hon få känna ekonomisk press. Låter inte som att hon förstår hur bra hon har det. Någon form av situation där hon i alla fall tvingas ta ett vuxet beslut. 

Jag förstår inte hur det skulle sätta press på henne. Det sätter bara press på mig. Hon köper aldrig något till sig själv. Och när vi diskuterar ekonomi så slutar det ofta med att hon säger: jag har nästan inga utgifter. 

Hon har visst då utgifter. Hon bor, äter och skiter någonstans och allt det kostar!
Värme, hyra/månadsavgift/lån, vatten, el, mat - inget är gratis

Ja, men så kan en man inte säga till sin fru eller sambo. 

Jaha, hon tror att hon lever på luft! 

För det första har hon utgifter för sin egen del i form av boende och mat mm. För det andra har hon ansvar för hälften av era barns kostnader med allt vad det innebär. Jag hoppas att du inte lät dig luras av det. 

Utan dig hade hon varken hus eller hem och ingenstans att ta hand om barnen. Exakt! Plus transport, kläder, telefon, husgeråd/inredning, reparationer, aktiviteter, semestrar och gud vet allt för både sig och barnen. 

Meh, vad är det då för mening med att vara en sån doktor Phil om man anser att ingen kommer förändras utan bara bete sig som de alltid har gjort. Vad jobbar han med egentligen, om inte människor kan förändras?

Hahaha, ja jag som är ensam och sjuk och inte kan jobba och lever på typ ingenting det måste var en dröm då eftersom ingen kan leva fattigt enligt er i tråden

och tänk jag får inga lyxprylar eller inredning eller shopping, men kan ni tänka er jag har inte lärt mig att bli friskare för det, trots att det gått ganska många år nu, herregud vilka sjuka idéer folk har, det kommer inte hjälpa dig någonting att lyssna till dessa kommentarer TS för det funkar inte så 

TS du får väl svara att du KAN inte ta hand om barnen när du jobbar, vad säger hon då?
Och hur gick det sedan då den gången, tog du barnet ändå?

Människor kan förändras om de själva vill förändras. Ska man fatta beslut om framtiden med en person så bör man inte förvänta sig att den personen har en önskan om att förändras...utan inse att risken att personen förblir som hon är just nu är överhängande. Det är sunt förnuft  i mina ögon, men det är klart man kan förändras. Men då måste man vilja det själv. Det låter inte så på det TS skriver. Hon säger bara att hon inte har några utgifter.

Jag vet inte om TS är ute efter att hon ska förändras, han vill att hon ska förstå att han inte kan ta barnen när han jobbar. Fast visst det är väl också en typ av förändring

Har hon ingen mobil, tandläkare, läkarbesök? Frisör, busskort eller bil? Åtminstone då har hon ju säkerligen  boende, el, försäkring, tv, internet, tvättmedel, toapapper, schampo, mat, barnens dagis, deras kläder, mat, aktiviteter, leksaker, presenter, mm mm
50% av alla dessa utgifter är hennes utgifter.

Klart hon inte bryr sig om ekonomin, det är ju du som betalar. 
Jag hoppas hon gör allt arbete i hemmet under dagarna?
Vad gör hon åt sina situation? Tänker att hon är ju ingen bra förebild för barnen. 

Läste nu att hon är sjuk. Så varför är hon inte sjukskriven?? Då får barnen gå mer på förskolan och hon kan återhämta sig, gå på rehab etc. 

Så måste man inte se det, om man är en familj som lever tillsammans. Jag skulle snarare säga, att det är ett HEMSKT sätt att se det. OK att de inte är gifta, så enligt LAG har han inga skyldigheter gentemot henne, men har man skaffat barn och bor tillsammans, så anser jag ändå att det är självklart att man inte tänker på "mitt" eller "ditt" längre. I alla fall inte när det gäller löpande inkomster och utgifter. 

Jag håller med dig, min man och jag har gemensam ekonomi och ser inget som mitt/ditt. MEN man kan inte påstå att man inte har några utgifter bara för att min inte köper något specifikt till sig själv. Är inkomsterna gemensamma så är utgifterna det också. TS sambo vill både äta kakan och ha den kvar.

Håller med

Mobil har hon med kontantkort. Tandläkaren har hon inte varit till på över 10 år fast jag sagt att jag tycker att hon borde gå dit. Läkarbesök drar hon sig också för.

Frisören går hon inte till. Hon klipper sig själv. Hon har inget körkort. Hon har inget busskort. Vi har gångavstånd till nästan allt. Och ska vi längre kör jag.

Annars betalar jag det mesta. Hon har inga pengar kvar vid månadens slut för allt av hennes pengar går till 1/3 av hyran, mat och vissa nödvändiga saker till barnen.

Nu tjänar jag 50 000 kr och hon får 8000 efter skatt i bidrag. Så det är rent omöjligt för henne att betala hälften. Bara boende kostar oss runt 10 000 kr i månaden. 

Jag håller med. Men det ironiska här är att min sambo inte vill ha gemensam ekonomi för hon tror av någon konstig anledning att hon skulle förlora på det. Hur som helst så betalar jag det mesta ändå...

Jag har föreslagit att vi har gemensam ekonomi så båda kan spara varje månad men då har hon sagt nej.

Jag tycker absolut inte att hon ska betala 50% utan opponerar mig bara mot hennes uttalande att hon inte har några utgifter.