Varför beter han sig så?
förbigådd, svartsjuk, arg.....men samtidigt vill jag fortsätta träffa honom.
Grejen är den att, mitt i livet känns 11 år ingenting. I tonåren är 11 år väldigt mycket. Jag hade inte velat ha en kille som är 27 när jag var 16 exempelvis. I senare del av livet är 11 år ganska mycket också. När man blir pensionär ändras ju livet lite Man har inte ett arbete att gå till, inga arbetskompisar att socialisera sig med, och då har killen 11 år kvar att arbeta. 11 år kvar till sin pension. Men mitt i livet lever man ju ungefär samma liv, med jobb och och allt vad det innebär. Så mitt i livet känns 11 år som ingenting. Blir det då en seriös relation som håller även när man blir äldre så blir åldersskillnaden kanske lite mer kännbart. Sen finns det ju naturligtvis massor av förhållanden som klarar det också. Jag menar bara att man får tänka på att åldersskillnaden kanske kan bli lite jobbigare längre fram i livet.
Jag träffade en kille som var 16 år yngre än mig. Det höll i 15 år. Men det var vi det. 11 år är ingenting tycker jag och hade du träffat en annan kille som var 11 år yngre än dig så hade det säkert inte varit något problem. Men just den här killen verkar vara väldigt omogen för sin ålder. Vid 40 borde man veta vilken grund man står på. Mitt råd, slösa inte din dyrbara tid på honom. Din drömprins finns därute. Lycka till.