Lever på hoppet!
Jag och min sambo har varit med varandra sen 2009, Vi har 2 barn ihop.
Ska ta detta så kortfattade det bara går, Under dessa snart 15 år har vi varit med om helvetet och himmel, allt från otrohet från min sida och lögner från henne så har vi alltid valt att fortsätta med varandra då vi alltid har trott på varandra, Jag som person älskar närhet och allt där till som tillhör. Men jag kan även bli väldigt svartsjuk också då dom känslorna tar över allt annat då jag har i bakhuvudet tanken av att hon skulle kunna göra detsamma mot mig som hämnd. Överlag så har våran relation varit och sett bra ut tycker jag personligen, men dom 3 senaste månaderna har varit grymt tuffa för både mig, henne och barnen, tyvärr. har börjat märka av att hon kan bli irriterad om jag vill visa närhet osv och att vi tjafsat om små onödiga saker, som bara bygger upp till något stort till slut. Tills några dagar sen sa hon att hon mår dåligt (delvis våra tjafs och mig) och inte är kär i mig längre, vilket var grymt tungt för mig att höra då jag verkligen vill vara med henne och älskar henne över allt annat. Hon säger att hon älskar mig och säger att jag och barnen är hennes trygga punkt, men är inte kär i mig och att relationen är dåliga på grund av dom senaste grälen, hon sa att känslorna har kommit och gått under dom senaste månaderna för mig, hon säger att detta är på grund av hennes mående att hon inte mår bra själv och orkar och kan inte göra min nöjd, har sagt att jag kommer att finnas där för henne och stötta henne, jag kan acceptera att hon vill ha utrymme , jag kan inte ge upp hoppet om oss då jag ser min framtid med henne och våra barn. Vi pratade även om att gå Parterapi efter allt vi gått igenom, och att hon skulle ta tag i sitt problem. Har själv mått dåligt under en period av andra orsaker och jag tycker att jag har fått den hjälpen jag behövde då. Mår jätte dåligt över allt detta då jag verkligen vill att det ska vara vi, och rädd att hon ska ge upp det sista som finns inom henne för mig.
Har någon varit med om en liknande händelse i ert förhållande och hur har det gått för er?
Jag är beredd att kriga in i det sista med henne men osäker om hon känner detsamma för mig mer.
Ber om ursäkt för långt inlägg hoppas någon tar sig tiden och läser den ändå!