Amning eller inte är inte alltid ett val!

I debatten om amning så verkar det alltid t,as för givet att det alltid är ett val. De som inte ammar, eller har ammat, sina barn blir ifrågasatta och ofta kritiserade för att de valt (??) att inte amma. Det är faktiskt inte alltid ett val!! 
Jag fick tex inte amma pga medicinska skäl. Det var inget snack om saken, jag tvingades avstå amning, för att jag skulle sluta med medicinerna fanns inte på kartan. Och detta fick jag veta först efter att min son fötts!! Ingen hade sagt det under hela graviditeten, trots att bm, psykiatrin m fl. visste mycket väl om vilka mediciner jag åt! Då hade jag ändå varit och förberett mig och tränat på amning hos bm och allt.. 
Jag känner mig exkluderad i amnings-debatten, och det känns inte som att alla vet om att det faktiskt finns såna som inte får eller kan amma! 

Går som vanligt här på FL inte att citera vissa inlägg..! 

Svar till dm:
Ja jag gjorde ju det nu, gav mig in i debatten 😉
Nja, ledsen blir jag väl inte, mer irriterad. Pga att jag är och alltid varit"udda" i och med att jag är född med Asperger och ADHD (huruvida att sätta såna etiketter på folk är rätt eller inte är en annan diskussion) så är jag alltför van att känna mig exkluderad från allt "normalt", och det här med amning är bara en sak i mängden. Jag flaskmatade min son och det var en lika fin upplevelse som om jag hade ammat; jag kunde sitta med honom i famnen i totalt 2 timmar ibland för han har alltid varit "kinkig" med vad han stoppar i sig (även som spädbarn) och han gjorde ifrån sig ett gulligt kluckande ljud när han väl tog flaskan, däremellan satt jag och bara betraktade honom och lyssnade på hans joller, innan han var beredd att ta flaskan igen.. Så det var en mycket speciell stund för mig varje gång, och värdefull, och jag är inte ledsen! 🙂 Däremot tycker jag att man bör tänka på alla möjliga scenarion i en debatt, inte bara tänka svart-vitt. 😊