Varför är vissa barn så här?
Min dotter har en kompis. Båda går i ettan. Jag uppfattar föräldrarna som trevliga, vettiga och vänliga. Barnet däremot, är fruktansvärt missunnsamt. Allt som andra gör, har hon faktiskt redan gjort. Dessutom mer, längre och bättre.
Idag ska mitt barn få gå hem från skolan själv. Många andra har gjort det hela terminen, men vi tyckte att nu kändes rimligt. Min dotter berättade glatt det igår för sina kompisar. De andra tyckte att det var roligt för henne. Förutom den här flickan, som genast berättade att hon faktiskt går själv från fotbollen PÅ KVÄLLEN och det är MYCKET LÄNGRE.
Och så är det med allt. Har någon åkt skidor en dag, har hon åkt en vecka. Har någon kokat ett ägg, brukar hon laga middag helt själv. Hon kan aldrig glädjas med någon, utan måste alltid vara bättre själv och räds inte för att genast trycka till ner det i halsen på andra.
Föräldrar och syskon uppfattar jag som sagt som helt normala. Så vad är det som gör att vissa barn (och sedermera vuxna), blir på det här sättet?
Mådde extremt dåligt av den här personen och valde efter ett år att kapa vänskapen - mådde MYCKET bättre!
Nu är ettan och ettan på gymnasiet annorlunda - men jag tror oavsett att man inte mår bra av att alltid bli förminskad på det sättet. Jag tycker att föräldrarna får ta ett snack med barnet och förklara hur man beter sig.
Jag tror det handlar om att man har dåligt självförtroende och alltid vill försöka höja sig själv och på så sätt förminska alla i sin omgivning.