Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-03-30 20:17:09 följande:
Alla är olika. Ibland verkar det ju fungera bra eller hyggligt att flytta ihop med barn, men ofta verkar det inte fungera.
När man har barn, har man inte bara sig själv att tänka på. Man kan inte alltid göra som man vill. Det måste funka för barnen också.
Skulle jag och min man mot förmodan separera, kommer jag INTE att flytta ihop med en ny partner förrän barnen är vuxna och utflugna. Kanske aldrig. Tror jag skulle trivas bättre som särbo. Maken är en av få personer jag någonsin har velat bo ihop med öht. Annars trivs jag med att bo själv.
Men många verkar känna tvärtom? De vill inte bo själva. Jag förstår det, men att ta oansvariga beslut utifrån det, när barn är inblandade, är inte ok. Alltför ofta verkar det göras, med tanke på alla problem som blir i många styvfamiljer. Det kan bli jättebra också, men många verkar flytta ihop TROTS problem eller TROTS att det finns tveksamheter, eller innan man vet. Sjukt oansvarigt.
Jag håller med om mycket du skriver. Man ser ju ofta exempel här där det varit gnissel och skav mellan barnen eller mellan barn och bonusförälder redan innan man flyttar ihop och sen ett år senare står de där med höga bolån och svåra konflikter.
Jag bodde själv i sex år innan jag träffade min sambo och trodde nog att jag skulle nöja mig med ett särboliv. Men med honom hittade jag så klockrent rätt. En faktor är nog att han visserligen har tre barn men de var större än mina så det var aldrig aktuellt att de skulle bo med oss. Så dels fanns inga bonussyskon att trängas med och dels är han van, trygg och lugn i sin roll som bonuspappa (även om vi aldrig använt det ordet).
