Ni som är långtidssjukskrivna för ångest/depression, skäms ni inte?

Spännande tråd. Att samhället inte tillgodosett dina behov? Samhället är ju vi alla som lev i verkligheten just nu. Vad bidrar du själv med till andra som lever i detta nu?  

Efter att ha jobbat med sjukskrivningar på en vc under ett tag så upplever jag att det i dagens läge är mycket svårt att få igenom sjukersättning eftersom alla medicinska behandlingar ska vara utredda och pat ska inte kunna jobba med något anpassat arbete. För att komma dit måste pat genomgå alla möjliga utredningar, arbetsförmåge bedömningar, möten i varierande förnedrande grad. Sen blir det arbetsträning och en oerhörd mängd handläggare på diverse myndigheter och vårdinrättningar som jobbar med att försöka få ut personen i någon form av sysselsättning. Många människor vandrar runt i den karusellen i åratal. 
Diagnosen utmattningssyndrom finns inte i andra länder fö men här är den vanlig. Tror det döljer sig många andra diagnoser i den som t ex npf. Men psykiatrin i Sverige fungerar så dåligt så pat får inte rätt hjälp från början. Istället går personen sjukskriven, får olika "insatser" med mycket varierande framgång. Tror få "friska" personer skulle utsätta sig för detta för att få leva på bidrag som trots allt inte är så fett.

Nej, det har jag varit i 1.5 år av mitt liv, i övrigt är jag aldrig sjukskriven, arbetar dessutom 125% nu, så jag har med råge tagit igen det om man ska se det så.

Dessutom berodde det på arbetsmiljö, och det ser jag inte som mitt personliga problem överhuvudtaget.