Ni som är långtidssjukskrivna för ångest/depression, skäms ni inte?

Hej! Det här är inte en tråd menad att provocera utan jag är genuint nyfiken.

I vårt samhälle har vi ju som bekant allt fler som sjukskriver sig för utmattning/depression/ångest. Och jag har FULL förståelse ombdet är kort tid, men FLERA ÅR? Det är fullständigt sjukt och innan jag får kommwntarer om "okunnighet" kan jag säga att jag arbetat inom vården med just osykiskt sjuka så jag VET vad det innebär att ha tunga diagnoser.

Jag pratar inte om psykoser wller djupa depressioner utan folknso utan problem klarar vardagen men av mågo anledning inte '"kan" jobba. Min kusins fru har varit sjukoensionär för nägon "ångestproblematik" sedan 35-årsåldern mwn att ha tre barn och gå på flera aktiviteter med dem i veckan DET klarar hon samt att ha flera aktiviteter själv. 

Blir så arg att dessa parasiter som stjäl resurser från de som är sjuka på RIKTIGT. Sjjälvklart är det i slutändan vårdens fel att detta ens GÅR. 

Förr i tiden hade dessa människor jobbat som alla andra för att de hade behlvt för att överleva och ironiskt nog må bättre själva.

Så till er långtidssjukskrivvna för psykisk ohälsa (pratar INTE psykoser, bipolaritet etc) hur skäms ni inte?