Skolans ansvar för hemmasittare?

Men vad menar du är mitt ansvar? Jag lägger massor av tid på att försöka ta reda på vad de gör i skolan i de olika ämnena och hjälper mitt barn att plugga. Men det är långt ifrån alla lärare som delar tydlig information och uppgifter på classroom och hur jag ska stötta barnet i t.ex. träsdlöjd utan tillgång till en slöjdsal begriper jag inte.

Jag sköter också så klart alla kontakter med vården för att försöka gå till botten med varför barnet inte vill gå men där är det ju skolan som har bäst insikt i hur förhållandena är där. Barnet mår inte dåligt hemma, jag kan inte hemma göra så att barnet sluta vantrivas i skolan.

Det är inte så att jag lämpar över allt på skolan men något måste ju även ligga på deras bord.

Det var ett fåtal, ingen i min klass gick i obsklass. Det var inte som nu när halva klassen kan ha olika diagnoser och tillstånd.  

Det är skillnad på att tycka att det är lite jobbigt och att kräkas av ångest när man ska till skolan. En del som blir hemmasittare har odiagnosticerad NPF-problematik, och är utbrända efter att ha gått i en skola som inte är anpassad efter deras behov. En del har upplevt grav mobbning utan att skolan gjort något. Blir barnet hemmasittare och inte bara skolkar och hänger med andra är det ofta något som är fel. 
Mår barnet rejält dåligt behöver hen tid och stöttning, inte bråk, hot och tvång. 

Sedan finns det gränser vad en förälder kan göra. Det är en sak att bära iväg en trilskande 4-åring, och en annan att försöka få ut en tonåring som är större och starkare än dig genom dörren.  

Ts- ligg på för att få till en plan på plats så snart som möjligt. Om ditt barn skulle kunna träffa skolkuratorn innan sommarsemestern och vid behov få lite extra tid med vissa av lärarna för att ta igen saker kanske det blir lättare att hantera tankarna på skolan. Trygghet, förutsägbarhet och samarbete med skolkuratorn, skolsköterskan och eventuellt specialpedagogen är vad jag rekommenderar.

BUP har ofta väntetider så det kan vara värt att försöka jobba på det spåret också. Behövs det inte senare kan man tacka nej, men annars har man kommit en bit längre fram i kön. 

Satsa på sådant som barnet mår bra av i sommar. Om det funkar kan ju ett scoutläger med kompisarna vara något. Annars kanske en tur ut i skogen med tält med några scoutkompisar och er föräldrar.