Ex saknar mig..

Jag kan tycka så här att vill hon reda ut vad hon eventuellt känner och reda ut om hon kanske har känslor så är det helt okej men det är ett jobb hon måste göra helt fristående från dig och helt utan din inblandning och påverkan. Det är ju det som är hela grejen med att kunna reda ut känslor. Det ska inte finnas nåt som kan påverka dom.

Med det sagt så ska ni inte ha nån relation mer än som föräldrar under tiden. Inte på något sätt. Och att be dig att i princip vänta på henne är så mycket fel det bara kan bli. Det är oschysst på många plan. 

Kanske parterapi kan vara en idé? 

Ni har i första hand ett ansvar som förälder och en skyldighet att inte fucka upp barnens  liv en gång till . 

Du har ingen skyldighet att gå med på ett förhållande igen. Är hon ensam och tycker livet är tungt som ensamstående och saknar tvåsamhet är det hennes sak att lösa det , men inte på bekostnad av dina känslor och riskera att det inte håller igen. 

Ja jag håller med dig.
Hon har nämnt att hon bryr sig extremt mycket om mitt mående och mina känslor och inte vill att mitt liv ska stå på vänt. Hon har sagt att jag ska säga till om hon ska backa undan. Att jag ska leva på mitt liv som vanligt och träffar jag någon ny så är det hennes förlust och hon får stå sitt kast. 

Lite dubbla budskap enligt mig.. 

förvirrad..

Låter som fulspel om du frågar mig.  Hon försöker vädja till nåt slags dåligt samvete... skulle du på riktigt träffa någon så kommer du garanterat få höra att du plötsligt sårat henne och att du inte tänker på hennes känslor, bara lekt med hennes förhoppning osv.. 
Gå inte på detta. 

Du ensam bestämmer helt själv över ditt liv - inte hon. 

Så mitt tips är att du faktiskt stänger ner till henne. Enbart kontakt som förälder.  Inget annat. Vad du sen gör med ditt liv är din privatsak och inget hon överhuvudtaget har att göra med. Du är inte skyldig att upplysa henne om nånting alls. 

Hon är vuxen och får nu ta konsekvenserna av att ni har separerat och att hon är ensamstående mamma.  Då får hon söka hjälp av sina föräldrar,  fixa avlastning,  gå ner i arbetstid eller andra praktiska lösningar istället för att limma på dig och hoppas du ska lösa det åt henne, för jag tror att det är precis därför hon hör av sig.  Livet är tungt,  killen hon dejtat har dumpat henne och hon ser en chans att lösa sina problem när du är singel.  
Tänk inte ens tanken....
 

Personligen skulle jag aldrig kunna leva med att min tjej har varit med någon annan i en paus. Även om det inte är otrohet så skulle jag inte kunna släppa den känslan.

Skulle kännas som att hon kollat efter det grönare gräset på andra sidan och nu vill tillbaka. Gillar inte den känslan och då avstår jag.

Ja, jag mådde ändå helt okej innan hon tog kontakt ang allt det här.. 

Mina stora frågor jag har funderat på och gett upp för att kunna gå vidare, fick  jag helt plötsligt svar på. 

Var det en relation eller mer en kk grej?
Det var tydligen svårt att definiera vad det var enligt henne då dom sågs sällan och hon var inte så investerad känslomässigt i han. Och det kändes inte rätt att vara med nån när hon samtidigt tänkte på mig.

Var det hon eller han som lämnade? 
Hon lämnade honom enligt henne pga av hon känner som hon gör. Och inte vara känslomässigt där för nånting. 

Vart hur och när dom träffades?
Hon vill inte dela med sig av pga av att känner sig obekväm. Helt ärligt vill jag nog inte ens veta. Men hon säger samtidigt att hon är trygg i att säga med samvetet på sin sida att hon inte ens tänkt tanken på någon annan under relationen.

Tanken på att hon har varit med någon annan gör att hela magen vänder sig och det är det enda jag går och tänker på. Svårt att tänka klart och fokusera. Vilket ger en indikation på att det finns känslor kvar för henne?.

Helt ärligt? Skit i henne och gå vidare. Jag tror inte heller att du vill veta hur och när de träffades. Tror att det obekväma ligger i att det gick rätt fort efter ert uppbrott. Lite misstänkt fort kanske?

Dina känslor är normala. Det gör ont men går över. Inleder du en relation med henne så kommer de ligga kvar i bakgrunden.

Det låter ju även som att du tvivlar en hel del på vad hon säger. Att du tror hon ger dig en tillrättalagd version. Du sa att ni hade mycket svartsjuka innan. Jag tror inte att detta gör den saken bättre.

Ja det var exakt det jag hade gjort, börjat leva och blicka framåt. Accepterat läget och lagt allt bakom mig. 

Men nu kändes det som att man hamnade där man var för månader sen.. förstår frustationen från folk utifrån. 
Känner också frustration.
Men hon var mitt livs kärlek.. Nu är jag sjukt delad i hur jag ska förhålla mig till allt.?

Hela det här ger bara svar på hur det sett ut mellan er i er relation. Ingenting är förändrat. Samma svartsjuka,  halvsanningar (lögner?) finns kvar där oförändrat än idag. 
Känslor för henne är det nog inte utan mer din magkänsla som säger att nånting inte stämmer . Du vill tro gott om henne såklart men det betyder inte att det är samma sak som Känslor. 
Släpp henne. Det är inte värt det. Dessa saker kommer att ligga mellan er och skapa mer drama, svartsjuka och nya gräl. 
Slut betyder slut. 

Frågan är också om ni verkligen på riktigt landat i att ni har separerat? Förstår ni båda att slut betyder slut och vad det har för konsekvenser?  

Detbär rätt vanligt att hamna i dessa känslor av förvirring när sanningen kommer ikapp och man landat efter ett uppbrott. Man saknar det som aldrig blev, man ser sina förhoppningar gå i kras och man blir vilsen i tillvaron. Man sörjer helt enkelt och det är då det är lätt att hamna snett och man tror att det är samma sak som att man fortfarande älskar varandra. Fast det i själva verket är det tvärtom.  

Ja jag hade landat och accepterat min nya tillvaro. 
Har jobbat på mig själv, fokuserat på barnen, jobb och mig själv. Förstått att hon har gått vidare och allt vad det innebär.. Var inte ett dugg intresserad av vad hon pysslade med och med vem. 

Men som du säger, har hon landat i det? Hon säger att hon kände en ?fly? känsla när hon lämnade mig. För att hon kände mycket press och stress. Men att saknaden kom smygandes med tiden. Först att hon saknade familjelivet. Men mer och mer kom saknaden av mig. Så vet inte om det är förvirring eller något annat. Samtidigt säger hon att hon är förvirrad i sina känslor. Men det kan hon ju vara utan mig, varför blanda in mig i det här om hon själv inte är säker?
orättvist. Vill bara slippa ångesten men vet att den kommer hänga med oavsett viken väg jag väljer..