Prata med mamma om min flickvän

Jag tar några exempel så får vi se om vi tänker lika. Skulle du förstå på egen hand att följande information är strikt privat och inte ska gå vidare?

*Aborter eller smärtsamma missfall innan relationen
*Självskadebeteende och sjukt dåligt mående under tonåren
*Att ens pappa förgripit sig på en sexuellt under barndomen
*Tidigare missbruk som man idag är fri från

Tydlighet är alltid bra men lite sunt förnuft får man allt ha själv också.

Alla är överens om att TS gjorde fel som talade med sin mamma om problem i relationen. Men det är precis lika fel (eller rätt) att tala med en tjejkompis om sin kille och hans fel och tillkortakommanden. Hon umgås ju också oftast med paret och får veta en massa som hon inte har med att göra och som inte killen vet att hon vet. Så det är hyckleri i den högre skolan att dissa TS samtidigt som man själv är illojal mot sin partner och diskuterar honom med vänner.

Jag talar aldrig om min man annat än i positiva ordalag inför mina vänner. Tyvärr är de i sin tur väldigt glada för att dissekera och gnälla över sina män och sina relationer på ett sätt som hade betytt skilsmässa om min man hade talat så om  mig inför hans vänner.
Så många kvinnor borde rannsaka sig själva istället för att hyckla.

Mitt ex brukade prata om mig och mitt föräldraskap (inte hans barn) med sin syster och sedan meddela mig vad de hade kommit fram till. Exet hade ett barn i lågstadieåldern, systern hade inga barn och jag hade en tonåring. 

Han diskuterade även mitt föräldraskap med sin vän som också hade en tonåring och först då förstod han att min tonåring var rätt normal, vilket exet generöst meddelade mig. 

Det är så otroligt integritetskränkande att någon diskuterar ens privatliv med andra och det är just därför exet är ett ex. 

Många män pratar inte känslor med kompisar på samma sätt som tjejer. 

mamma är den man kunnat vara öppen med under uppväxten . Hon fanns alltid där för såväl son som dotter . en trygghet och tillit som byggts på under hela ens barndom om man har närvarande föräldrar som älskar en och som funnits där i tider av med-och motgång. Kanske man inte trivdes i skolan, nån tränare var dum, man hade prestationsångest inför ett prov etc. Mamma och pappa fanns där som bollplank så man kunde navigera sig mot sitt vuxenliv.  

successivt rör man sig mot vuxenlivet, och helt naturligt tänjs navelsträngen ut. Vuxna barn bygger sitt liv och föräldrarna ska finnas mer i bakgrunden. 

om ni är unga och relationen ny verkar det rimligt att bolla saker med dina föräldrar om osäkerhet uppstår. såklart om det finns stora bekymmer och så man ska alltid kunna vända sig till sina föräldrar. men det är en balansgång, jag kan förstå som kvinna att man inte skulle känns sig bekväm med att ens svärföräldrar vet tjafs man kanske haft. 

du behöver göra en avvägning här t.ts, men om hon börjar kontrollera och styra och inskränka din kontakt med de dina då ska du sätta stop, det har hon verkligen ingen rätt att göra. Samtidigt behöver du kommunicera att hon och ni är viktiga om du är seriös med henne.
det är en balansgång. många tjejer kan tyvärr vara lite manipulativa, gräva  fram info, pressa dig och sedan använda det emot dig, sura sig till saker.

Var smart. Hon måste inte veta allt, särskilt om det triggar henne och hon inte kan hantera det. 

men bli inte nermald i nån annans behov av att ha tolkningsföreträde i ditt liv där du ska börja separeras från din familj, detta drabbar många män. 

många kvinnor verkar på riktigt psykiskt störda när det kommer till kontroll behov över männen, alla heder till de som sätter ner foten och inte kastar sin familj under bussen i sjuka lojalitetskrav. 

Ts du får också ha nära och kärleksfulla relationer utöver den till din tjej. Våga ta ett snack med henne och vik inte ner dig. Men balansera vad du utelämnar i ert liv. Lycka till ! 

Det vi diskuterar är att en kvinna har spridit privat information till sin pojkvän. Sedan förväntar hon att han ska förstå att den inte får spridas vidare, utan att hon talar om detta. Hon har då själv gjort valet att inte berätta att det är hemligt, trots att hon verkligen inte vill att informationen ska spridas vidare.

I exemplet med Anonym (Gör inte det) har vi inte fått veta vilken information det handlar om. Men det vi vet är att exmannen har spridit den vidare till sin familj, trots att Anonym (Gör inte det) absolut inte ville detta. Av detta kan man dra slutsatsen att det är troligt att exmannen inte kände till att informationen inte fick spridas. 

Du argumenterar för otydlig kommunikation och tycker att man ska förstå saker ändå med sunt förnuft. Jag argumenterar för tydlig kommunikation och menar att missförstånd, som i Anonym (Gör inte det):s fall var förödande, därmed kan undvikas.

Till stöd för din argumentation tar du upp diverse privata och känsliga exempel, som man enligt dig ska förstå att de inte får spridas vidare, trots att man inte talar om detta. Om man då faktiskt förstår att det inte ska spridas vidare så är ju ingen skada skedd. Men exemplet med Anonym (Gör inte det) visar tydligt på vad som kan hända om man inte förstår det som man förväntades förstå. Jag har fortfarande inte blivit övertygad om på vilket sätt otydlig kommunikation skulle vara bättre.

Om man ser saken från exmannens synvinkel så är det han visste att informationen inte var mer hemlig än att han själv fick veta den. Exmannen tyckte då att det var jobbigt att bära på en så tung hemlighet. Följaktligen hade han behov att lätta sitt hjärta, vilket han gjorde i en privat chatt med sin familj, med motivet att han inte ville ha hemligheter för dessa. Det var då tänkt att Anonym (Gör inte det) inte skulle få kännedom om denna chatt men när hon ändå fick det så var det en av de saker som ledde till skilsmässa.

Med tydlig kommunikation kan missförstånd med diverse negativa konsekvenser undvikas. Trots detta argumenterar du för att kommunikation ska vara otydlig och att man ska förstå saker utan att man talar om det klart och tydligt. Då får man beakta att det sker mängder av missförstånd med olika negativa konsekvenser när en kvinna tycker att en man ska ?förstå saker ändå? och han sedan inte gör det.

Det är möjligt att du avfärdar mitt resonemang med att jag är ?socialt förvriden?. Men att sätta en sådan stämpel istället för att komma med sakliga argument är oseriöst.

Jag är inte vänner med sånt folk. Dom förblir på sin höjd max en ytlig bekantskap om det är tvunget att ha kontakt med dom. Och blir människor man definitivt inte säger någonting av betydelse till. Sladdrar dom sådär om andra, lär dom sladdra om alla. Inkl en själv. Usch. 

Du kanske borde fundera kring din egen vänskapskrets och om du verkligen måste umgås nära med den typen av folk. Istället för att anta att vi andra, som förklarat för TS hur vi ser på saken, själva har vänner med illojalt beteende och skitsnackande tungor. 

Det är ditt antagande. Det framkommer inte om det var privat från personens eget liv eller om det handlade om någon annan. Kan knappast kalla det att "sprida information" när man öppnar upp sig inför sin partner om sitt liv. Med tanke på att det diskuterades i en släktchat antyder snarare att det handlade just om personen (Gör inte det).

Det vi kan förstå är att den ex-killen, precis som du, tydligen inte har vett själv om vad som kan vara privat eller inte. Jag förespråkar inte alls otydlighet, vilket jag nu TYDLIGT för TREDJE gången minst skriver. Om man inte har diagnos i botten så måste man kunna fatta vissa gränser själv. Du är väldigt noga med vad andra ska göra eller inte göra, medan du själv sitter och hittar på (!) vad andra tycker, tvärtemot vad man nyss har skrivit!

Mina exempel var så pass tydliga att man borde fatta att det är privat, utan att man ska behöva påpeka det. Det är inte otydlighet utan vanligt sunt förnuft och social kompetens.

Ja herregud stackars exet... Vilken otroligt tung vetskap det måste ha varit! Hoppas att (Gör inte det) kan återkomma och förtydliga om det för det första var privat om henne själv eller skitsnack om någon annan och dessutom om det nu var så himla "tungt" som du tycks tro. Det finns få saker som är så tunga att man måste babbla om det till hela släkten! Det som ledde till att de gick isär var mycket riktigt vetskapen om att hennes ex inte kunde hålla käften om högst privata saker som sedan maldes runt i hans familj.

Återigen, lider man inte av en diagnos där man inte fattar hur världen funkar så bör man fatta vissa saker utan att man ska behöva påpeka det! Återigen, nej jag förespråkar inte otydlighet, för fjärde gången. Har JAG varit tydlig nog med det nu så att du fattar det? Apropå att vara tydlig, menar jag. Om du inte fattar det ens efter fyra gånger så är det tyvärr omöjligt att vara tydlig nog med en sådan person som du.

Har du en diagnos möjligen...? Autism kanske...?

Jag har autism och begriper utan problem att man inte gör så som TS gjort, och jag förstår även hur det är självklart att veta att man inte kan ränna runt och skvallra bakom ryggen på folk. Om sådant som är helt uppenbart privat och sagt i förtroende. 

Skall fan inte behöva förtydligas! Säger ju sig själv att man inte skall utelämna folks privata hemligheter eller känsliga erfarenheter/upplevelser dom gått igenom i sina liv. 

Man är inte immun mot sunt förnuft eller vanligt hyfs pga en diagnos. Har man normal intellekt bör man åtminstone förstå resonemang, som dom du har lagt fram tex. Om man nu då mot förmodan, just missat att klura ut tidigare varför det är olämpligt att prata om privata saker om sin partner bakom dennes rygg till sina föräldrar/vänner. Eller välja att ta upp relationsproblem med ens mamma, istället för med den man faktiskt är i relation med. 

Tappade ärligt talat hakan över den där berättelsen om exmaken som startat gruppchatt och hängt ut sin fru på allehanda vis. Sådär gör man helt enkelt inte. 

Jag tänker att det finns de med svårare besvär av sina diagnoser som faktiskt inte förstår sådana saker. Utan diagnos eller IF eller liknande har jag svårt att förstå hur man kan ha sånt resonemang som ts för fram. Det är få gånger i livet man råkar på en sådan mental vägg.

Det som (Gör inte det) berättade är ju bara så totalt över alla gränser så man blir förstummad! Vilket otroligt svek! Förstår helt och fullt varför den personen blev ett ex.

Snarare en klassisk FL-diagnos a la....