Prata med mamma om min flickvän

Min personliga regel är aldrig prata om relationsproblem med utomstående som ni båda känner. 

Gör det med "anonyma" personer istället som helt saknar förankring i ert vardagliga liv. 

Min exman och jag gick för övrigt på familjerådgivning innan vi skilde oss, och detta var en av de saker som jag tog upp. Familjerådgivaren höll med mig. Hon sa att man inte får göra så, och OM det ändå har slunkit ut någonting, så måste man berätta det för sin partner så att han eller hon åtminstone vet vad de andra personerna nu vet. Hon sa att man får bekänna det för sin partner och säga "det här råkade jag säga".

Men min exman förstod aldrig detta, för han var så nära sin far och sina systrar att han inte ville ha några "hemligheter" (hans ordval) för dem. Men det var ju MINA hemligheter också, eller i första hand! 

Efteråt, när jag hade fått reda på vad de hade pratat, så mådde jag väldigt dåligt. Det kom upp situation efter situation i huvudet, där jag hade umgåtts med hans familj, och vi hade pratat om olika saker... och då hade de hela tiden vetat de här sakerna om mig, från mitt förflutna. Jag skulle inte ha pratat på som jag hade gjort, om jag hade vetat vad de visste om mig. Det var fruktansvärt att tänka på detta.

Hade jag fått veta att min partner utelämnat mig till vänner och/eller föräldrar hade jag gjort slut. I en fungerande relation tycker jag att man ska vara ett team och ha varandra om ryggen. Tycker jag att min kille gjort fel tar jag de med honom privat, jag går inte runt och drar de på stan- och förväntar mig detsamma tillbaka. 

Om man pratar om sin partner med sin bästa vän då? Jag tänker på er som blir kränkta av att TS pratar med sin mamma.

Tjejer pratar absolut skit och gnäller på sina partners till sina bästa väninnor. Sen kommer dom på grillkväll eller annat och då har inte maken en chans att bemöta kritiken.

Det är så livet är, ta det inte så personligt. Folk kommer prata om folk. 

Det är inte alls alla tjejer som gör så. Jag har aldrig gjort så. Jag har alltid varit lojal. Och efter erfarenheten med min exman har jag tänkt på detta ännu mer, d.v.s. det har varit ännu viktigare för mig att alltid tala om min partner i positiva ordalag (om jag måste tala om honom alls). 

Det finns förstås ett undantag, och det är om man blir misshandlad och behöver stöd och praktisk hjälp för att komma bort från mannen innan man blir ihjälslagen. Eller för den delen om man är rädd att han ska skada barnen. Men det ska vara på DEN nivån, anser jag, för att det ska vara berättigat att berätta någonting negativt om sin partner utanför hemmet. 

Tur att tråden är tydlig med vad den är iaf.

 

Folk som tror att prata med ens vänner är samma sak som att prata på samma sätt med mamsen kommer nog aldrig att förstå skillnaden och varför den är viktig.

Du kan inte förutsätta att tjejer gör si eller så. Skitsnack är skitsnack. Ts får stå för sitt oavsett "hur tjejer gör" Det är ingen könskrigartråd där det ena på något underligt sätt upphäver det andra.

Blir ganska svårt för ts tjej att skapa en relation med hans mamma nu. Blir ganska svårt för ts mamma att skapa en relation med ts tjej också. Kanske det han ville? För så svårt är det väl inte att räkna ut om man funderar i två steg.

Kan du utveckla? Jag tycker att båda är lika illa, men "fördelen" med att ha gjort det med vänner, är att partnern kan kräva att man bryter med de vännerna när han får reda på vad de har fått höra. Och sedan kan man kanske flytta, och börja om med nytt umgänge. Men en mamma går aldrig att bli av med, för det är för grovt att kräva att någon ska bryta med sin mamma.

Sådant här kan dock påverka kontakten mellan barnbarnen och farmor/mormor, för den som har blivit pratad skit om kommer nog att göra allt vad han eller hon kan för att förhindra kontakt med den äldre personen. 

Jag kan villigt säga, att min före detta svärfar och mina före detta svägerskor skulle ha fått träffa mina barn bedyligt mer om det inte hade varit för det här skitsnacket. (Min exman har inte körkort - de bor långt ute på landet utan bussförbindelse - så han har inte kunnat köra dem dit. Men det hade jag kunnat göra. Men det gjorde jag inte, för det hade varit som "hej här kommer jag, samtalsämnet!" Och efter att jag hade gått, så hade väl allt jag sagt och gjort dissekerats igen. I gruppchatten dissekerades till och med mina kläder, jag hade tydligen för brokiga mönster och för mycket färg... Svägerskorna går alltid i svart och ser ut om ondskefulla korpar, till och med på vårt bröllop bar de svart...)

Min exsvärmor har träffat mina barn mer, hon bor mer centralt, och var inte heller med i gruppchatten. Sedan VET jag förstås inte om min exman har pratat skit om mig med henne också, IRL.

Ja, TS skulle inte sagt något överhuvudtaget. Sen behöver vi inte göra det till en könskrigartråd. Det jag menade var att många snackar om sin partner i olika forum. Jag har tom arbetat på några företag där det pratats öppet om hur deras partners är där dom andra skrattat med och fyllt på med vad sina partners gör.

Man berättar dock inte till sin partner att man har sagt detta. Precis som att det finns vissa andra saker som man inte berättar. Att vara helt 100% ärlig i alla situationer i en relation är inte många som är. Det är tom socialt inkompetent att känna att allt måste vara helt ärligt och öppet. 

Oavsett om tjejen aldrig skulle få reda på skitsnacket, så skapar ts en avgrund mellan de två då mammans relation riskerar att kännas krystat. Han kanske vill det innerst inne, någon slags ägande till mamman som han känner är konkurrensutsatt. Ts bör nog göra en inre resa för att ta reda på sånt.