Varför är det så stort focus på sexualiteten i ett förhållande?

Bra sex spelar ingen roll.

Dåligt sex är förödande för relationen.

"Sex" är ofta ett vidare begrepp än det kan verka på ytan. De flesta menar "all slags intimitet" när de säger "sex", så häng inte upp dig för mycket på ordet.

Jag tror det till stor del består i att det oftast finns minst en i en parrelation som är beroende av sex. Förmodligen båda. 
När sexet inte finns blir det jobbigt för båda. Någon eller båda måste smyga med sina behov, vilket är svårt, och då kommer skammen. Och med skammen kommer såriga konflikter som är svåra att hantera, eftersom man inte ens kan prata om grunden till det.
Förutsatt då att vi pratar om samma sak. Fokus och inte focus. 

Jag tror att många (framför allt män), har så jäkla svårt att vara sårbara, omtänksamma och kärleksfulla på andra sätt än via sex med sin partner. 
Därför får sexuell intimitet stå för både det emotionella och fysiska behovet av närhet.

Hade folk varit mer öppna med icke-sexuell intimitet (som beröring, djupa samtal, omtänksamhet som är ÄKTA utan att man förväntar sig något tillbaka) så hade de flesta nog mått bättre och inte fokuserat lika mycket på sex som ett "måste".

Har under en tid funderat över om inte focus på sexualiteten dominerar lite väl mycket i de relationer man läser om här. 

Jag menar inte att sex är oviktigt men att ha sex betyder inte att man är intim. Intimitet innehåller så mycket mer. 

Ibland låter det som om sexet är opersonligt och prestations inriktat. Är vi verkligen så okänsliga av oss? Eller är det helt enkelt så att många aldrig haft erfarenhet av riktig intimitet.  Att njuta av att för en stund vara ett. Att uppleva känslan av att älska någon så mycket att man vill krypa in och gömma sig i dem.  De fantastiska samtalen efteråt, där man blottar lite av sitt innersta. 

Det finns fler sätt att njuta av varandra än att kräva orgasm.