• Anonym (Moder)

    Oense om barns kosthållning

    Barnens pappa och jag är tämligen oense om vad som är en bra kosthållning för barn. Ett av barnen har lätt för att lägga på sig och pendlar mellan normalvikt och precis övervikt.

    Jag är försiktig med sötsaker och att dricka kalorier. Det räcker om man fikar någon gång i veckan och är kakorna stora kan man dela. Jag delar gärna med ett barn, både för att föregå med gott exempel och för att mängden ska bli rimlig för både mig och dem. Godis äts mycket sällan, i princip är det bara godis från kompisars kalas eller påskägg hemma. Till måltid dricker vi huvudsakligen vatten, eller smaksatt mineralvatten. Jag vill ha grönsaker till varje måltid och drar gärna ner på fullfeta mjölkprodukter i maten. Självklart naturell yoghurt. Jag vill också laga maten själv, utan massa helfabrikat. Visst köper vi pizza någon gång, stannar på Max under en långresa eller köper glass på stranden, men inte varje dag eller ens flera gånger i veckan.

    Under sommaren har pappan fått ansvara för luncher i stor utsträckning. Det är köpeköttbullar och gräddstuvade makaroner, eller fryspizza. Inga grönsaker. Han köper smaksatt yoghurt till barnen. Han häller upp saft till barnen till maten, det är ju ändå sommar. Bullar är gott och glass lika så. Eftersom han inte kan motstå själv, får barnen också när han äter. Han vägrar alla former av sötningsmedel och lightprodukter, men drar inte heller ner på mängden av fullfett eller sockrat. Barnen fick smaka min kvarg med sötningsmedel som de älskade, men han låter dem inte äta det. Det ska vara riktigt socker. Barnen ska också äta upp. Alltid.

    Följden är nu att barnet som har lätt att lägga på sig, lagt på sig över magen. Två pas byxor har nu blivit för små över just magen. Andra barnet är helt opåverkat, men han är också i konstant rörelse och växer alltid ur allting på längden.

    Själv har jag haft ätstörningar under mina tonår och varje gång jag tar upp något om barnens kost, svarar pappan att det är mina ätstörningar som talar.

    Vad är rimligt? Jag tycker inteatt min kost är orimlig, men det tycker som sagt pappan. Jag är fullt övertygad om att barnet kommer att nå normalvikt alldeles snart igen, genom att återgå till vardagskost och rörelse, men det känns inte rimligt att hen ska gå upp i vikt varje sommar i princip när pappan ska bjuda på gott helat tiden.

    Så, är min kost helt orimlig och hur gör man för att nå samsyn?

  • Svar på tråden Oense om barns kosthållning
  • Xenia
    Xenia skrev 2024-08-09 10:35:47 följande:
    Jag opponerar mig mot vad du skriver i det sista stycket.

    Det är ju i uppväxtfamiljen man skaffar sig de matvanor man oftast följer resten av livet. Varifrån har mannen fått sina osunda matvanor med en massa fett i maten, inga grönsaker till och tvång för barnen att äta upp allt?

    Det är just därför det är så viktigt med goda matvanor när man har barn. Mannen ifråga är ansvarsfull som förälder just för att han inte vill ändra sina matvanor. Han älskar sin feta mat mer än barnen, tycker jag.
    Mannen  är INTE ansvarsfull menar jag förstås.
  • Anonym (Moder)

    M: Jag har aldrig någonsin talat vikt med barnen! Jag skulle aldrig få för mig att säga att vi måste hålla igen. Jag har sagt att man inte kan äta för mycket sött för att det är dåligt för tänderna och att just 9-åringen ska vara lite försiktig med vitt bröd och banan i för stora mängder, eftersom hon tyvärr har lätt att bli förstoppad.  Efter att ha behövt behandlas med lavemang, är hon helt med noterna kring det.

    Jag förstår inte heller vilka handlingar som visar för mitt barn att hon är för tjock? Sen jag startade tråden för två dagar sen, vilket var i samband med att jag upptäckte att byxorna var för små i midjan, har vi inte förändrat något här hemma. Så upplys mig gärna om vilka handlingar som bekräftar för min dotter att hon är tjock?

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Moder) skrev 2024-08-09 12:35:13 följande:

    M: Jag har aldrig någonsin talat vikt med barnen! Jag skulle aldrig få för mig att säga att vi måste hålla igen. Jag har sagt att man inte kan äta för mycket sött för att det är dåligt för tänderna och att just 9-åringen ska vara lite försiktig med vitt bröd och banan i för stora mängder, eftersom hon tyvärr har lätt att bli förstoppad.  Efter att ha behövt behandlas med lavemang, är hon helt med noterna kring det.

    Jag förstår inte heller vilka handlingar som visar för mitt barn att hon är för tjock? Sen jag startade tråden för två dagar sen, vilket var i samband med att jag upptäckte att byxorna var för små i midjan, har vi inte förändrat något här hemma. Så upplys mig gärna om vilka handlingar som bekräftar för min dotter att hon är tjock?


    Folk är hysteriska. Bara för att det finns ätstörda och anorektiker, får man tydligen inte prata om hälsosam kost eller införa bättre matvanor, för då skuldbelägger man barnen. Inte ens om barnet är överviktigt eller på gränsen, får man tydligen hålla igen, för då skiner ens fixering igenom och barnet får problem hela livet, enligt vissa.

    Som om övervikt inte skulle ge MER problem? Som om tonåringen kommer att tacka en när h'n är tjock och man inte har gjort mycket för att förhindra det, med argumentet att man inte ville skambelägga och att extra många glassar på sommaren minsann inte har gjort någon skada.

    Jag håller med om att man inte ska prata om vikt eller utseende med barn, inte på det sättet. I stället bör man fokusera på var både kroppen och knoppen mår bra av. Det brukar ge rätt balans. Varierad och näringsrik kost gör att barnen blir piggare och orkar mer. Det är bättre för magen och tänderna. Då kan man njuta av en härlig sommarglass då och då, utan att det gör någon skada.

    Våra barn älskar frukt och bär. Deras somrar är fulla av vattenmeloner, jordgubbar, smultron, blåbär och hallon. Inte obegränsat, men mycket. Betydligt mer än godis och glass. Vi har sedan de var små pratat om att godis kan man äta lite av, men frukt och bär kan man äta mycket av. Vi har också förklarat varför. Inte har de blivit ätstörda av det.
  • SmulanFnulan
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-08-09 12:49:54 följande:
    Folk är hysteriska. Bara för att det finns ätstörda och anorektiker, får man tydligen inte prata om hälsosam kost eller införa bättre matvanor, för då skuldbelägger man barnen. Inte ens om barnet är överviktigt eller på gränsen, får man tydligen hålla igen, för då skiner ens fixering igenom och barnet får problem hela livet, enligt vissa.

    Som om övervikt inte skulle ge MER problem? Som om tonåringen kommer att tacka en när h'n är tjock och man inte har gjort mycket för att förhindra det, med argumentet att man inte ville skambelägga och att extra många glassar på sommaren minsann inte har gjort någon skada.

    Jag håller med om att man inte ska prata om vikt eller utseende med barn, inte på det sättet. I stället bör man fokusera på var både kroppen och knoppen mår bra av. Det brukar ge rätt balans. Varierad och näringsrik kost gör att barnen blir piggare och orkar mer. Det är bättre för magen och tänderna. Då kan man njuta av en härlig sommarglass då och då, utan att det gör någon skada.

    Våra barn älskar frukt och bär. Deras somrar är fulla av vattenmeloner, jordgubbar, smultron, blåbär och hallon. Inte obegränsat, men mycket. Betydligt mer än godis och glass. Vi har sedan de var små pratat om att godis kan man äta lite av, men frukt och bär kan man äta mycket av. Vi har också förklarat varför. Inte har de blivit ätstörda av det.
    Stort plusett på hela ditt inlägg! Instämmer till 100 %
  • Anonym (Mini)
    Anonym (M) skrev 2024-08-09 11:10:57 följande:
    Dina handlingar bekräftar för ditt barn att hon är för tjock. Ditt tänk på mat och att du blir hysteriskt även stuvade makaroner gjorda på grädde är ett ätstörningsbeteende. 
    Dottern är ju tjock? Tycker inte alls att TS har ett hysteriskt förhållande till mat, för barnen yttrar det sig i att hon ger dom hälsosamma vanor. 

    Stuvade makaroner gjorda med grädde låter bara jävligt äckligt, förutom att barnen kan få en knepig uppfattning av vad riktig mat är. Har noll problem själv med bra fett som i medelhavskost men att slaska på sådär, nej.
  • fornminne

    Det är lätt att behandla mulliga barnet med silkesvantar med argumentet att inte skambelägga, inte överdriva, att samhället är så utseendefixerat, att alla inte måste vara smala osv.

    Allt detta stämmer. Men när barnet inte längre är mulligt utan har blivit ett tjockt barn, eller en tjock tonåring, kommer barnet INTE att tacka sina föräldrar för denna inställning.

    Att prata om hälsa samt införa nyttigare vanor (inom rimliga gränser) gör INTE barn ätstörda. Tvärtom. 

    Problemet i TS fall är att pappan inte är med på tåget. I hans fall handlar det inte om barnen. Han vill fortsätta äta och leva som han alltid har gjort. Han vill inte ändra på något för barnens skull.

  • Anonym (M)
    Anonym (Moder) skrev 2024-08-09 12:35:13 följande:

    M: Jag har aldrig någonsin talat vikt med barnen! Jag skulle aldrig få för mig att säga att vi måste hålla igen. Jag har sagt att man inte kan äta för mycket sött för att det är dåligt för tänderna och att just 9-åringen ska vara lite försiktig med vitt bröd och banan i för stora mängder, eftersom hon tyvärr har lätt att bli förstoppad.  Efter att ha behövt behandlas med lavemang, är hon helt med noterna kring det.

    Jag förstår inte heller vilka handlingar som visar för mitt barn att hon är för tjock? Sen jag startade tråden för två dagar sen, vilket var i samband med att jag upptäckte att byxorna var för små i midjan, har vi inte förändrat något här hemma. Så upplys mig gärna om vilka handlingar som bekräftar för min dotter att hon är tjock?


    Om hon lätt blir förstoppad så ska definitivt inte undvika banan. Banan gör inte heller att man gör upp i vikt. Vit bröd är inte bra för någon, var över-, under- eller normalviktig. 

    Ditt hysteri med sötsaker, socker, fullfeta produkter (som är bättre än lightprodukter), dela på onyttig glass. Ska verkligen fortsätta? 

    Du borde i all välmening gå till en psykolog och prata om ditt ätstörningsbeteende och ditt förhållande till mat. 

    Du vet barn växer. Du säger själv att ni inte har förändrar någonting och ändå är byxorna för små i midjan. Pga att barn växer. Hormonerna i kroppen börjar redan i pre-tonåren och det är inget märkligt alls. 
  • Anonym (M)
    SmulanFnulan skrev 2024-08-09 12:08:37 följande:

    Tycker du verkar ha en sundare inställning till mat än vad din man har. Det flera av skribenterna missar att bemöta är att 9 åringen redan är överviktig och då är det extremt viktigt att införliva hälsosammare mat eftersom antalet fettceller ökar ju överviktigare barnet blir men däremot så minskar antalet fettceller inte bara för att man går ner i vikt. 
    Sen tror jag du också vet om att all hysteri om att aspartam och andra sötningsmedel är cancerframkallande bara är ren okunskap. Jag garvar högt varje gång jag läser nån mindre intelligents inlägg om att socker är "nyttigare" än sötningsmedel.


    Socker är bättre för hälsan än aspartam och andra sötningsmedel. Och nej, det är inte ren okunskap att säga att de är cancerframkallande. Däremot är det ren okunskap att påstå att de inte är det.
  • Anonym (M)

    Tvillingmorsan: För mycket frukt och bär är lika illa som för mycket socker. 

    Det verkar inte som att du läst eller ens förstått vad ts skrivit. 

  • Meddelande borttaget
Svar på tråden Oense om barns kosthållning