Dela på ansvar när pappan inte tar så allvarligt på saker?
Hur ska man tänka. Jag har två barn med en man, där det blivit så att jag är den som helt ansvarar för saker kring barnen, kläder, mat, allt vardagligt. Jag ser till att de har nog med rena och hela kläder i rätt storlekar, nog med ombyten på förskolan, att vi har rätt storlek på de kläder som kommer (typ att det finns en vinterjacka i rätt stl när vintern kommer). Det här är något som ändå tar en del planering, särskilt då jag också är den som har koll på att allt är tvättat, att vi har leksaker för barnen som är hela, att det finns grejer helt enkelt.
Skriver jag det såhär ser det ju ur som bagatelljobb men med små barn som växer så det knakar så byts storlekar fort och saker går sönder. Vår äldsta börjar också bli mer bestämd i vad hen vill ha och det är viktigt att få rätt kläder, eller iaf så att det kan vara skillnad på glädje och ledsenhet på morgnarna
Min man fattar inte hur det kan vara jobbigt, och suckar när jag säger att det är något som tar tid att ha.
Han är själv totalt ointresserad av kläder och tycker att vi ju kan prova kläderna när det behövs, och passar en jacka inte så får man väl köpa en ny där och då, och är den gamla för liten eller så får den väl vara det ett tag till man hittat en ny, så noga är det inte enligt honom. Samma med det här med klädval, han tycker det är trams att man kan tycka att något visst plagg är mer önskvärt, har man x tröjor och y tshirts är det nog helt enkelt.
Jag är den av oss som också gärna köper mer funktionella plagg, försöker se vad som är mest praktiska material numer, han är mer att bävernylon var bra för honom som liten så då duger väl den overallen nu med. Om man hårddrar.
Jag säger inte att mitt sätt är bäst och jag vet med mig att jag också gärna kan köpa extra kläder för att de är fina, men överreagerar jag om jag kan tycka att man iaf bör ha koll så barnen har kläder i rätt storlek och funktion för den säsong som kommer? Skulle vilja hitta en nivå som vi båda kan acceptera så vi kan börja dela mer på sånt här jobb som inte är uppenbart att det tar tid men som är mer lågfrekvent (samma sa k är det med att tvätta, tvättar jag inte barnens kläder är tex kalsonger och sånt ofta slut, och hans kommentar är ofta då att tja, då får de väl gå utan till vi hinner tvätta, hur farligt kan det vara?)
Hur noga är ni?