Olika pappor - sämre mamma?

Jag skulle nog säga att jag du är nog lite sämre mamma då. Som förälder ska man göra det som är bäst för barnen att byta karl så pass mycket och skaffa barn med 5 av dom är ju inte för barnens bästa. Dessutom signalerar det att du inte lär dig av dina misstag. Dock spelar åldersskillnaden lite roll också. Tex skiljer det bara 1-2 år mellan då har du ju bara skaffat ny partner och skaffat barn innan du känner mannen ordentligt. Men skiljer det många år mellan varje barn kan det också vara så att du trott att relationen ska hålla. Men jag undrar hur vågar man chansa att den nya mannen är bra efter 2 pappor? Är det värt att skaffa barn med fler pappor än så? Vad signalerar du till barnen om kärlek? Kommer dina barn få en sund syn på familjeliv? 

Sen tänker jag att det borde vara rörigt med varannan vecka och skjutsa barn till flera olika pappor och fatta beslut om skolor, boende mm. Med 5 pappor. Hur får man ihop det utan att behöva ha barn placeras lite här och där på flera olika skolor tex? 

Fast det är väl en helt annan sak, du och din man har 7 barn, att ni har adopterat 5 barn som inte är biologiska går ju inte riktigt att jämföra. Det är väldigt fint gjort av er men det är inte du som har hoppat runt och skaffat barn med 5 olika personer

Min första tanken är att någonting inte står rätt till. Det känns omdömeslöst helt enkelt. Tyder på svårigheter att tänka rationellt och bristande konsekvenstänk. 

Visst kan du tycka att det är en helt annan sak. Ta bara bort de första två meningarna så gäller att det går att bygga fina, kärleksfulla familjer på oändligt många vis även för mammor som har 7 barn med fem olika pappor. Fler pappor är för mig inget som avgör om mamman skulle vara bra eller dålig - och då har jag tyvärr sett exempel på riktigt dåligt föräldraskap och tagit hand om resultaten av det.

Jag är själv nummer tre i en syskonskara på åtta, sex olika pappor. Och ja, jag anser att det gör dig till en sämre förälder. I alla fall om du är det minsta lik min mamma.

Hon trodde att kärlek innebar att ständigt vara förälskad och att förälskelse skulle bekräftas genom ett gemensamt barn. Hon blev självklart besviken gång på gång men inte värre än att vi inom ett par år fick ett nytt syskon med en ny man.

Det var inte särskilt roligt att vara barn i en sådan familj och min barndom är inget jag ser tillbaka på med värme.

Jag bestämde redan som tonåring att jag skulle skaffa högst två barn och det skulle vara med samma man. Det har jag hållit mig till och är idag mamma till två tonåringar och jag har varit gift med deras pappa i 18 år.

Du menar det är bra för barn att flytta ihop med nya pappor flera gånger under barndomen? 

 

Men vilket underligt resonemang. Är du mamma till alla så är väl din man pappa till alla? 

Eller så har vår barnaskara även 5 mammor.

Hur du än vrider och vänder på det så är din situation väldigt annorlunda jämfört med TS. 

En kvinna som TS får ofta stämpeln att hon har lågt konsekvenstänk, är impulsiv, lever för nuet och sätter barnens behov i sista rummet. Inte någon drömmamma för barnen eller drömkvinna för män som letar efter en partner. Detsamma gäller förstås män som har en liknande situation. Dessutom blir det ett väldigt pusslande med olika pappor både i vardagen och vid semestrar, högtider och så vidare. Få är intresserade av att dela sitt liv med en mamma, 5 före detta makar och 7 styvbarn. 

En kvinna som adopterar sina fosterbarn har en helt annan profil.

Stor försörjningsbörda där. Men automatiskt dålig mamma? Nej.