Fler barn än man kan försörja?

Inte sällan hänger många barn ihop med två olika grupper, de med låg impulskontroll och de med en grundsyn om att man inte ska skydda sig utan välkomna de barn som kommer (ofta religiös syn). 

Dessa två grupper är inte sällan mindre lämpade att ha många barn, pga låga inkomster, låg utbildning (intelligens?) och allmänt dålig livsföring eftersom den grundar sig i impuls eller krav utifrån (tex religionen). I en del fall har kvinnan inget jobb att tala om och då kan barnen till en början ses som en försörjning, föräldrapenning och barnbidrag blir inkomsten under alla bebisåren (som ju blir många), men sen när barnen blir äldre och kräver mer så finns varken inkomst eller överskott för att hantera det som krävs, varken ekonomiskt eller rent praktiskt.

De som är välutbildade (i synnerhet kvinnor) skaffar färre barn, är mer förberedda ekonomiskt och ser till att ha en lagom standard för att kunna ta hand om de barn som föds till familjen. Och de kanske inte ens skaffar så många barn som de skulle ha råd med eftersom de värderar annat i livet än många barn. 

Så nej, många gånger tänker de som skaffar många barn inte alls efter. Utan tvärtom, låter livet och barnen hända dem. 

Barnfattigdom är fruktansvärt, vare sig det är 1 eller 11 barn i familjen. Med det sagt är det ju så att det föds färre och färre barn, samtidigt som vi lever längre och längre. Den ekvationen är trots allt inte hållbar. Nu säger jag inte att alla ska skaffa mängder av barn för samhället skull - såklart inte! Men kanske att det vore bra om folk inte såg snett på personer som skaffar fler än 2 barn. Nej, det är givetvis inte genomtänkt att skaffa 8 barn om man sedan inte har råd att erbjuda dessa barn ett drägligt liv. Någonstans får man ju tänka ett par centimeter längre än näsan räcker...

Vi har många barn. Inte 8, men 5. Våra barn får: Gå på vilka aktiviteter de vill - vi har rentav varit med och startat upp sporter som våra barn velat gå på som inte fanns i vår stad, ha egna rum (ganska jäkla stora också, inte för att det är något att hänga upp sig på desto mer - men större än jag själv hade, och i min ursprungsfamilj var vi två barn), ett ordentligt sparande när de blir vuxna, körkortet betalt, ordentliga kläder för var säsong o.s.v. 

Jag hade GÄRNA skaffat ett till barn - inte nu - men om några år. Däremot kommer min fertilitet strejka mot det, så redan där är det ändå ett nej. I det läget skulle vi vara ett rum kort, för jag använder "det" rummet som mitt kontor (jag arbetar hemifrån oftast), vi skulle behöva skaffa en ännu större bil - och jag tycker det är jobbigt att köra vår stora 7-sitsiga som det är, och jag känner också att jag inte har lust att ha en bebis/ett småbarn samtidigt som jag har tonåringar/snart tonåringar. Jag tror inte att det är jättekul att dels vakna tidigt med en liten, samtidigt som man lagt sig sent p.g.a. väntat in tonåringar.

Vad är min poäng med inlägget? Jag vet inte exakt. Dels visa att alla storfamiljer inte är några knäppskallar som skaffar hundra ungar fast det knappt finns ekonomi för en, dels påtala att det faktiskt föds för få barn i västvärlden. 

Ja och detta är ju helt orimligt! Jag har två barn, vi har två bilar och då även dubbel uppsättning med bilbarnstolar för ett inköpspris på 50 tusen?. Kan inte drömma om kostnaderna för 5 barn. Även resor blir ju dyrare. Att behöva typ två familjerum. Klart att inte en låginkomsttagare kommer ha råd med detta. 

Misstänker att ni bor i en hyfsat billig kommun då i Sverige? 

Ska du bo i en storstad med 6 sovrum så blir det ju väldigt dyrt. Ska du ha 9 sovrum så existerar detta knappt om du inte bor i en herrgård 

Barnfattigdom är fruktansvärt, vare sig det är 1 eller 11 barn i familjen. Med det sagt är det ju så att det föds färre och färre barn, samtidigt som vi lever längre och längre. Den ekvationen är trots allt inte hållbar. Nu säger jag inte att alla ska skaffa mängder av barn för samhället skull - såklart inte! Men kanske att det vore bra om folk inte såg snett på personer som skaffar fler än 2 barn. Nej, det är givetvis inte genomtänkt att skaffa 8 barn om man sedan inte har råd att erbjuda dessa barn ett drägligt liv. Någonstans får man ju tänka ett par centimeter längre än näsan räcker...

Vi har många barn. Inte 8, men 5. Våra barn får: Gå på vilka aktiviteter de vill - vi har rentav varit med och startat upp sporter som våra barn velat gå på som inte fanns i vår stad, ha egna rum (ganska jäkla stora också, inte för att det är något att hänga upp sig på desto mer - men större än jag själv hade, och i min ursprungsfamilj var vi två barn), ett ordentligt sparande när de blir vuxna, körkortet betalt, ordentliga kläder för var säsong o.s.v. 

Jag hade GÄRNA skaffat ett till barn - inte nu - men om några år. Däremot kommer min fertilitet strejka mot det, så redan där är det ändå ett nej. I det läget skulle vi vara ett rum kort, för jag använder "det" rummet som mitt kontor (jag arbetar hemifrån oftast), vi skulle behöva skaffa en ännu större bil - och jag tycker det är jobbigt att köra vår stora 7-sitsiga som det är, och jag känner också att jag inte har lust att ha en bebis/ett småbarn samtidigt som jag har tonåringar/snart tonåringar. Jag tror inte att det är jättekul att dels vakna tidigt med en liten, samtidigt som man lagt sig sent p.g.a. väntat in tonåringar.

Vad är min poäng med inlägget? Jag vet inte exakt. Dels visa att alla storfamiljer inte är några knäppskallar som skaffar hundra ungar fast det knappt finns ekonomi för en, dels påtala att det faktiskt föds för få barn i västvärlden. 

Vi har 7 sovrum, sedan biytor utöver det i form av vind (som skulle gå att inreda) och källare (som fungerar som extrarum för gäster, tvättstuga, gym m.m.). Ska du ha detta hus i Stockholm, då kostar det. Vi bor ca 1 timme från huvudstaden och hälsar gärna på - men vill inte bo där. Ja, det är såklart lägre priser här ? vårt hem köpte vi för runt 6 miljoner ? men vem har sagt att alla behöver bo i storstäderna? 

Vi har också två bilar, men bilbarnsstolarna (alltså de dyrare bakåtvända) har vi bara haft två barn i i taget, och i två bilar, så gissningsvis har vi haft ungefär samma kostnad där. Ja, resor kostar. Vi åker 1-2 gånger/år. Senaste resan till Italien gick på runt 20k i flygbiljettskostnad - lägg till hotell, mat, utflykter m.m. och vi landade på runt 100k. När vi åker till Australien (varannat år) går det på runt 100k bara i flygbiljetter. Nej, låginkomsttagare har inte råd med detta - men det finns höginkomsstagare som vill ha stora familjer, men vi verkar vara rätt unika. Men det är också det jag pratar om... Är man höginkomsstagare och är sugen på det där tredje barnet, då kanske det är värt att göra det? Många stoppar ju sig själva för att omgivningen, kretsen, samhället i stort säger "stopp" efter vid två barn. Vi är som sagt en åldrande befolkning med för få födda barn.

Precis du har ett hus för 6 miljoner. Personer jag syftar på har inte ens 10 tusen på sparkontot. Dom har med andra ord inte ens i närheten av vad som krävs för en kontantinsats för en lägenhet eller hus. Så det är ju dessa skillnader som är intressanta. Och det är så dålig stil att dom inte kan bo större? Man kan omöjligen bo stort med 8 barn utan pengar. Inte ens fem barn. Ni har ju pengar och därför är det inget problem, 

Nej, men jag håller med dig - och nej, (som svar på det du skrev i ditt förra svar) jag tar inte åt mig. Jag tycker som sagt att barnfattigdom är hemskt oavsett storlek på familjen. Min grej var väl mest det där... Med att det finns en syn på att personer som skaffar fler barn än snittet är korkade låginkomsttagare. Jag tänker att den synen bidrar till att färre höginkomsstagare väljer att skaffa fler barn - personer som faktiskt skulle ha råd, ork och lust till det - just för att det känns så normbrytande. Så ursäkta att det inte var helt i linje med din trådstart.

Tre barn tror jag inte att nån höjer på ögonbrynen för, tvärtom tycker jag att det inte är så himla ovanligt. Fyra barn ger möjligtvis mer reaktioner, för det är ändå ganska ovanligt. Men en höginkomstfamilj med 3-4 barn säger nog inget nåt om. 

De som däremot sitter i små hålor eller miljonprogramområden och spottar ur sig unge efter unge utan en tanke på morgondagen. Där höjer man inte ens på ögonbrynen, snarare håller andan. Och då handlar det ju inte om att inte ha råd med resor, utan om att inte ha råd med typ skor och frukost till alla ungarna.