Fler barn än man kan försörja?

Människor har blivit så materialistiska så det är löjligt. Om pengar var den enda faktorn som avgjorde hur man blev som förälder skulle ytterst få människor i andra länder få skaffa barn öht! Ska bara rika människor i rika länder få skaffa barn då?

Det viktigaste är att man har tid, kärlek att ge och inte märkeskläder och utlandsresor. Det finns skitföräldrar bland höginkomsttagare med. Min kusins pappa var en vidrig narcissist med så höga krav att han fick sin unge att börja stamma. Det viktigaste är att man har ork, tid, kärlek och engagemang. Sen är det självklart viktigt att tillgodose basbehov. 

Det lär vara ytterst få i Sverige som ens tänker tanken att skaffa 8 barn. Jag känner knappt någon som har fler än 3 barn.

Hursomhelst är inte fattigdom statiskt. Det finns unga lågutbildade som skaffat barn men utbildat sig på universitet senare i livet. Särskilt tack vare att man faktiskt kan göra det i Sverige. Det vore värre att skaffa 8 barn i USA och inte ha råd med deras utbildning och sjukvård tex.

Min svärmor är född på trettiotalet och lever fortfarande. 

Nu handlar det ju om att mätta sitt barns mage, att ge barnen hela skor och kläder anpassat efter årstiden? men du kan kalla detta för materialism men du vet ingenting om barnfattigdom och den utsattheten dessa barn har och desperationen. Detta handlar inte om dyra utlandsresor eller ens att få gå på bio. Det handlar om att tiden eller pengarna inte finns. Den dagen du sover på ett täcke på golvet varje natt med skrikande barn runt omkring dig, där du inte får mat under tio veckor på sommaren och du får gå i gymnastikskor när det är 15 minusgrader och ha jeansjacka till detta, då kanske du kan förstå. 

Det ställs helt andra krav på barn och unga idag än då. Man behövde inte samma längd på utbildningen för att få ett bra jobb. Räckte med att vara hel och ren, trevlig så kunde man jobba sig uppåt. Idag kommer du knappt någonstans utan 3 års akademiska studier. 

Vi behöver fler barn i Sverige!
Samhället bör uppmuntra och stödja unga familjer så att de vågar och klarar av att bilda familjer. 

Det är ju inte sant , jag känner många ungdomar som fått heltidsjobb , flera har till och med tillsvidaretjänst, utan mer än gymnasieutbildning. 
Och många av dem har gått teoretiska gymnasieprogram. Inte bara de praktiska programmen , där det är mer självklart att du får jobb efter gymnasiet. 
Det finns gott om jobb. 
Är du hel och ren och har en gymnasieutbildning så får du jobb. I alla fall om du är villig att flytta och det har svenskar fått göra i alla tider, flytta till jobben. 

Har du personlig erfarenhet av detta i Sverige idag?

Vi har ett försörjningsstöd som är extra anpassat för just barnfamiljer, normen för varje barn är extra väl tilltagen för att just inte barn skall fara illa. 
I min kommun beviljar socialen extra ersättningar för att barn skall kunna gå på fritidsaktiviteter. De följer till och med första gången för att hjälpa familjer från andra kulture att få in sina barn på aktiviteter. Det var en grupp somaliska flickor som socialen följde med mammor till Karaten som min son gick på. De tränade karate med slöja och det gick bra. 

Om du inte får mat och kläder, trots att föräldrarna får försörjningstöd som är beräknat att räcka till detta, då kan det finnas skäl för orosanmälan och även ett eventuellt omhändertagande av barnen. 

Nu pratar vi om att kunna göra karriär. Förr behövdes det ingen akademisk examen för att bli chef på en bank t ex. Man kunde lättare komma in och typ städa för att sedan sluta som VD?. Det är lite skillnad. Självklart kan unga personer få fina jobb, men alla dom jag vet som jobbat sig uppåt och är 25-27 dom har alla en akademisk examen. Resten har låglönejobb. 

Det stora hotet mot de unga är den utbredda psykiska ohälsan. 
Det är svårt att få en anställning om du lider av psykisk ohälsa, av naturliga skäl undviker arbetsgivare att dra på sig ett rehabilitieringsansvar för psykisk ohälsa. 
Psykisk ohälsa drabbar brett, inte bara ekonomiskt fattiga familjers barn drabbas av psykisk ohälsa. 
Jag tror att svenska barn, generellt,  lider mer av brist på föräldrars och andra vuxnas tid, än vad de lider av brist på pengar. 

Ja, jag har jobbat nära detta tidigare och det var ju just denna fattigdom som togs upp i dokumentären. 

Vissa kommuner i landet är medvetna om detta och serverar därför extra mycket mat i skolan på måndagar och fredagar och har även börjat erbjuda gratis frukost och har öppet skolans kök på sommaren för att elever ska kunna få mat. Men pengarna du pratar om räcker inte för att försörja 8 barn. Dom är trångbodda, det värsta jag sett är 25 personer på 60 kvadrat, fler familjer som bodde där då. Ungdomarna valde att sova på gatan mer för att det var kaos? Men att ha utländsk bakgrund och det du beskriver innebär ju inte att man är fattig. Hade dom 8 barn?