Han är helt oförmögen till att prata. Jag blir tokig
Hej på er. Vi har varit tillsammans i fyra år och det är väl egentligen ingenting nytt som hänt. Men i somras insåg jag att jag började bli rastlös i livet och då började jag fundera över vårt förhållande. Varje gång det varit något jag stört mig på, har jag gått undan och svalt det. Inte tagit upp det, vilket jag nu i efterhand förstår har varit helt fel taktik. Jag har nu under hösten börjat inleda konversationer och det var då jag insåg att vi inte har någon kommunikation. Vi pratar om allt roligt, vardagen, fester, semestrar etc etc. Men när jag tog upp i etapper om hur jag känner så blev det knäpptyst? ett ?jag vet inte? eller ?hur vill du göra?? Och ?jag håller inte med?. och detta är de bästa svaren, allt som oftast sitter han bara bredvid helt tyst. Jag frågar hur vi ska gå vidare men han vet inte. Jag blir helt tokig, hur i helvete ska vi gå vidare när det är jag som bollar diskussionerna antingen tyst i huvudet eller högt utan respons?det handlar inte längre om att jag ser mig som projektledaren i förhållandet, att jag är den som tar intiativ till städning, matlagning etc. Nu handlar det om att jag känner mig tagen för given och inte lyssnad på. Vad gör man? Jag är beredd att kämpa men jag kan väl inte ensam göra detta? Ställer man ultimatium? Hur ofta ska man ta upp samma problem och hur många gånger? hur många chanser ska personen ges? Ska jag behöva säga exakt hur jag vill att han hanterar saker? Är det helt orimligt att jag tycker att han borde förstå?
jag känner mig avlägsnad från förhållandet och känner hur känslorna svalnar, men bortsett från kommunikationen är förhållandet bra. Med det sagt vet jag hur viktigt kommunikation är, men han är liksom en bra person? med detta sagt så förstår jag att alla mina åsikter inte är sanning eller fakta, men om han vägrar sätta emot så får jag ju ingen chans att inse att vi ser olika eller att jag är den som tänker helt fel.