Hej! Som rubriken låter så har jag en extrem barnlängtan. Men jag är i mitten av mina studier så barn hade inte passat bra just nu?
Dock så överväger jag och min sambo att börja försöka ändå. :)
Håller på att bli galen, ena sekunden vill jag vänta med barn och nästa gråter jag av längtan.
Någon som väntat med att skaffa barn tills efter studierna? Var det värt väntan eller hade ni skaffat barn tidigare?
Jag har alltid haft en barnlängtan. Träffade min partner när jag var 21 och vi visste båda att vi ville ha barn. Men jag kände att jag ville plugga klart först och börja jobba. Så fort jag började jobba blev barnlängtan mycket större men jag lyckades vänta i ett år för jag visste att en tillsvidareanställning väntade.
Men jag vara bara 27 när jag blev gravid. Hade jag börjat plugga flera år senare hade jag förmodligen tänkt annorlunda.
Fick första barnet mitt i studier. Inga problem om man har det bra i övrigt med inkomst, boende osv. Jag tog bara ett studieuppehåll och gjorde klart sen 😊
När barn nr 2 började förskolan studerade jag igen (påbyggnad) och det var hur härligt som helst att kunna styra min tid, hade inte kunnat ha det lika fritt om jag jobbat. Jag hann till och med jobba lite extra emellanåt.
Vi har med andra ord inga dåliga erfarenheter av att skaffa barn under tiden man studerar, men beror ju som sagt på hur man har det i övrigt, kanske vad för typ av studier man har osv.
Åh vad kul att ni har bra erfarenheter med bägge delar. Jag läser en 5årig rätt så krävande utbildning och har nu 2,5år kvar.
Jag har egentligen ingen vettig anledning till att skaffa barn redan nu (är endast 22år) men längtan äter upp mig. Min sambo är 24 och han längtar nog lika mycket som mig.
Jag har alltid varit en person som följer huvudet och inte känslorna men står inte ut!
Vi väntade tills fast tjänst och bra sgi. Klart det var jobbigt att leva med barnlängtan fram till dess men vi hann både jobba ihop kapital, jobba ihop sgi och göra barnfria saker innan.
Det gjorde att jag kunde ta ut väldigt lite dagar under barnets fösta år och därmed har möjlighet att vara hemma längre/ jobba deltid med fortsatt skyddat sgi.
De är bara små en gång, så det är skönt att kunna lögga mycket tid tillsammans då ☺️🥰
Att skaffa barn direkt efter studierma är inte så smart. Beroende på yrke så kan det vara svårt att komma in på arbetsmarknaden som nyutexaminerad. Väbtar du dessutom kanske 2-4 år för att du vill ha ett eller ett par barn så kommee du behöva söka jobb som ung, förälder och utan erfarenhet. Risken är tyvärr att du gräver en grav för dig själv. Om det är för långt att vänta till du pluggat fördigt och hunnit få ett jobb och helst jobbat lite, så skulle jag tycka att det är bättre med studieuppehåll och fortsätta studierna när barnet eller barnen går på förskolan sen. Om ni har råd.
Åh vad kul att ni har bra erfarenheter med bägge delar. Jag läser en 5årig rätt så krävande utbildning och har nu 2,5år kvar.
Jag har egentligen ingen vettig anledning till att skaffa barn redan nu (är endast 22år) men längtan äter upp mig. Min sambo är 24 och han längtar nog lika mycket som mig.
Jag har alltid varit en person som följer huvudet och inte känslorna men står inte ut!
Att skaffa barn direkt efter studierma är inte så smart. Beroende på yrke så kan det vara svårt att komma in på arbetsmarknaden som nyutexaminerad. Väbtar du dessutom kanske 2-4 år för att du vill ha ett eller ett par barn så kommee du behöva söka jobb som ung, förälder och utan erfarenhet. Risken är tyvärr att du gräver en grav för dig själv. Om det är för långt att vänta till du pluggat fördigt och hunnit få ett jobb och helst jobbat lite, så skulle jag tycka att det är bättre med studieuppehåll och fortsätta studierna när barnet eller barnen går på förskolan sen. Om ni har råd.
Det är lite så jag resonerat också. Behöver säkert vänta runt en 4-5år från nu ifall vi väljer att vänta.
Har vänner i lite olika åldrar och min närmsta vän har 2 ungar. Har även 2 äldre syskon som väntar/har barn.
Mina föräldrar börjar också komma upp i åren då de fick mig väldigt sent. Vill att de också ska ha tid och ork för sina barnbarn.
Jag förstår att det egentligen är ?smartast? att vänta. Men har svårt att se att jag kommer vara lyckligare av att vänta ut utbildningen + något/några år till.
Beror ju på var någonstans du bor i landet. Bor du i en mindre stad där du lätt kan få tag på bostad och liknande är det ju inga problem. Bor du i en storstad och får ekonomiskt stöd av typ dina föräldrar eller liknande är det ju inte heller några problem
Beror på er ålder. Är ni över typ 35 finns ju skäl att inte vänta, studier eller ej.
Min kompis var i din sits och valde att få barn. Det blev skitjobbigt, minst sagt. Stress över ekonomi och svårt att få ihop vardagen. Det sista är mycket beroende på var och vad man pluggar. Du vet ju hur det är där du läser.
Min kompis fick också svårt att få jobb sen eftersom många startjobb i hennes branch kräver att man kan tänka sig att resa mycket i jobbet, jobba kväll mm. Är ju inte alltid så populärt när man söker jobb heller att vilja jobba deltid från första början (om ni vill göra det).